Ida Larsson

Söndag 13 november 2011

Haft lite ont i huvudet sedan vi kom hit, funderade på om man kan skylla det på höjden eller om det helt enkelt är vätskebrist.

Vaknade i morse och det var kallt som satan. Hade goosebumps under de tripla filtarna, min mössa, jeans, raggsockor, fleecetröja och tjocktröja. Fick öppna fönstret för att släppa in lite värme. Vi bor på fel sida av huset också, så vi har knappt sol någon gång under dagen. Hade jag vetat om den här kylan hade jag aldrig velat bo här, spelar ingen roll att det är världens mysigaste hostel med världens mysigaste staff. Att frysa hela kvällen, natten och morgonen är fan det värsta som finns. Det var en ren pina att löpa in i duschen, trotts att vattnet var varmt. När vi kom ut till den lilla innergården lyste solen på och vi kunde ta av oss fleecetröjorna, raggsockorna och mössorna. I solen är det T-shirt väder men i skuggan kan man ha mössa. Typiskt fjällväder som gör en sjuk. Eftersom vi vill komma iväg till Indien så snart som möjligt och vet att vi redan kommer passera 16e, då vi får precis en månad på varje ställe, så vill vi göra vår lilla avstickare Kunming – Dali – Lijiang – Tiger Leaping Gorge – Kunming så snabbt som möjligt.

Jon hade btw hört att anledningen till att det är så kallt i Yunnan nu är att sätter på värmen samtidigt överallt i samma provins. Så ett visst datum sätts värmen igång för hela Yunnan provinsen och då spelar det ingen roll ifall du bor i Dali bland bergen eller i värmen på gränsen till Vietnam. I Beijing där hela provinsen ligger norrut sätts värmen i sin tur igång mycket tidigare. Har dock inget som bekräftar detta. Låter ju sjuk. Menar, de borde väl kunna ha AC eller värmepump som går på elektricitet för det? 

Vi insåg snabbt att det är naturen som är sevärdheten här när vi gick runt i den lilla gamla och hade utsikt över sjön och bergen som Dali ligger inklämd emellan. Jon och Carl hade problem med att få ut pengar, då ingen automat fungerade och jag blev stucken i nacken av något som vi tror var en geting. Svullnaden la sig typ efter en dag så var ingen fara.

Vi åkte bort till de tre pagoderna som är Dalis stora sevärdhet. Det var ju den största ripoffen hittills. De ville ha 121 kr för att vi skulle få komma in på området där de stod. Vi var i valet och kvalet om vi skulle gå in eller skita i det. Men när vi ändå var där gick vi in. Visst fina pagoder, fin park, nothing more.

På kvällen betalade vi 16RBM var och åt äkta kinesisk middag ute på gården med personalen. Det var ett kap! Det var massa rätter som vi satt och delade på. Soppa, majs, ris, fläsk, tofu, olika lökar och grönsaker, grisskinn, gurka med chilikrydda osv. Åter igen var det enda som var tråkigt att det var kallt.

Vi hade blivit rekommenderade att gå till baren Bad Monkeys i gamla stan. Där var det bra drag och snart så kom alla som vart på hostlet dit också. Vi satt bredvid ett kinesiskt gäng som bjöd på dricka och nötter och var överförtjusta över att vi var västlänningar. Dock började vi få lite vibbar att de här tjejerna kanske var av det slaget man kunde köpa. När gamelkinesen i gänget började föreslå att Carl kunde vara med tjejen bredvid honom medan hennes man sov i soffan bredvid. Och när jag inte ville dansa med gamlingen blev han arg och ville att jag skulle gå därifrån. Lyckades ta mig ur situationen genom att förklara att det bara var för att låten de spelade var så dålig. Då var det okej.  Förutom sliskgubben var de jättetrevliga och baren hade öppet så länge det var bra drag där så tillslut var bara västlänningar kvar. Mattias och en portugis tog över scenen efter bandet och börjad spelar klassiker som Shave tonight m.fl.

Lördag 12e november 2011

Idag var målet att någon gång under dagen ta bussen 5-7timmar mot Dali. Jag vaknade med as ont i magen tidigt på morgonen och spenderade morgonen själv vaken. Testade hostlets omelett och satt ute i solen på takterassen. Det var också det som fick oss att stanna ett bra tag i Kunming, solen! Det var enormt varmt och skönt i solen på takterrassen och vi hade svårt att slita oss.

Tillslut fick vi slita oss och säga hejdå till ett par brittiska tjejer som jag och Matte bott på samma hostel som sedan Beijing. Den blev en donken och sedan iväg mot stationen.

Stationen hade de äckligaste toaletterna jag sett sedan jag kom till Kina! Det var kanske 20 toaletter i rad. På ena sidan var det bara en ränna. Hälften av toaletterna saknade dörrar, av den hälft som hade dörrar var det ingen av tanterna som gjorde sina behov där inne som stängde dörrarna i alla fall. Toapapper och tvål var ju bara att glömma, finns ingenstans här. Av de få toaletter utan ränna och med en dörr saknade hälften lås. Då fanns det två toaletter som uppfyllde kraven, den ena var så grisig att jag inte ens ville gå in, så den sista toaletten hade lås, men det var trasigt, det fick duga. När jag som bäst stod där såg jag att det var en askkopp på golvet och när jag kollade lite närmre såg jag att något rörde sig där i. Jag kollade inte dit mer…

Trotts att lappen med kinesiska försvunnit på vägen lyckades vi med en hjälpvillig tant beställa biljetter och komma på rätt buss. Det enda som blev lite fel var att vi råkade få den lite mindre bussen med fler locals i och som snällt avgick när sista kinesen som kom 20min sent hade anlänt.

Tiderna på bussen är väldigt ungefärliga. Och när vi kom fram till hostlet var det sent och mörkt. Vi hade helt häpna suttit hela vägen och förgäves försökt tagit bilder på den häpnadsväckande natur som swishade förbi oss. Tveksamt om vi lyckades.

När vi kom fram till hostlet satt ett gäng runt en lägereld och pratade. I receptionen/restaurangen låg precis färdiga, hemmalagade dumplings och luktade gott. Vi frågade om det gick och beställa, då säger den supersnälla personalen att vi kan äta dem istället för dem. Så vi hann bara lämna väskorna och sedan äta de godaste dumplings någonsin med morot och pork i. Efteråt gick vi ut till gänget vid elden och presenterade oss. En norska, en amerikanska, en kines, en australienare, två tre engelsmän och några till samlades runt elden och vi blev kvar där hela kvällen. Vi flyttade så småningom in i baren och jag Jon och Carl var trötta efter resan och drog upp till rummet. Mattias hade hittat en gitarr och trivdes bra.

Det gick inte att sova. Det var ingen isolering och vi hade inga electric blankets, vilket annars är vanligt här. Jag hade på mig alla mina kläder och mössan, dubbla filtar över duntäcket och låg ändå och skakade som ett litet barn. När jag somnar till strax innan tre kom helt plötsligt Mattias inrumlande och låg sedan och gnydde över hur dålig han mådde. Kan nämnas att han fick försmak för det egengjorda plommonvinet hostlet hade för 5kr/glas. Blev orolig och låg vaken tills han somnat. Precis när det blivit tyst ropar helt plötsligt Jon till från sängen, han hade redan varnat oss att han pratade mycket i sömnen..  

Fredag 11e november 2011 – 11/11 – 11

Framme i Kunming insåg vi att vi varit lite snabba iväg. Vi hade inte adressen till hostlet nedskriven och hade ingen aning vart vi skulle ta vägen. Efter att ha letat fick vi låna en dator i en stor och konstig datasal på ett hostel. Skrev ned adressen, lyckades få tag på en karta på kinesiska och ungefär fatta vart vi skulle, visa det för att taxichafför som typ körde oss dit. Sen var det bara att leta. Kunming är stort och att gå och vimsa där var lönlöst. Vi gav upp och satte oss på Donken. Där lyckades Mattias hitta en kille som kunde engelska, tog fram dator och började leta för att exakt kunna visa oss hur vi skulle gå. Det är underbart att sådana små guldklimpar finns i en provins där ingen kan engelska <3

Hostlet, The Hump, var nice och hade en stor uteterass. Blev massa chill där innan vi tog oss ut för att seightseeinga lite vår enda dag i Kunming. Vi vandrade genom city och bekantade oss lite med alla märkesaffärer för att komma till en stor fin park med massa dammar och broar emellan dem. Det började skymma lite och mellan dammarna i små kapell satt kineser, mesta dels gamla, och spelade i band med massa coola instrument medan en eller flera sjöng kinesiska låtar. Spontanstämningen kineserna är bäst på att skapa infann sig snabbt, riktigt mysigt.

Vi åt på en takterass på den enda restaurangen vi hittade i parken, solen gick ned och fast det är hur varmt som helst i solen på dagen så försvinner värmen lika fort när solen går ned.

Efter en nice förfest i rummet som Carl och Jon bodde i med massa baiju, ölspel och lite häng i baren gick vi tillslut ut för att kolla området. Det var ju trotts allt fredag. Kinserna har ingen motsvarighet till skål utan det enda de har ord för är botten upp! Gam bei! Det missbrukar i samma grad som ordet ”skål” och kan ju vara en anledning till varför kineserna blir fulla så snabbt, haha. Det var sjukt drag på hostlet men det var bara kineser där! Verkade som att baren till hostlet var rätt känd för locals också. Vi hade köpt två olika flaskor risvin, vi pratar om 6kr st med väldig styrka i. När vi öppnade andra flaskan började Mattias helt plötsligt att bli helt röd i ansiktet. Rödheten spred sig och tillslut hade han röda stora fläckar i ansikte, hals och axlar. Det försvann så snart han slutade dricka baijun. Allrgisk reaktion eller dåligt risvin? Vi skrev i alla fall upp namnet så vi inte skulle råka köpa det igen XD dessutom smakade det bajs!

Bara nere på gatan vid hostlet var det ett himla drag. Vi hamnade på nattklubben runt hörnet där det verkade som hela Kunming samlats för dagen. Som vanligt i gästfrihetens land blev vi bjudna på öl och fick snabbt sällskap. Efter ett tag börjar vi märka att de kinesiska killarna kanske är lite för gästvänliga och att killarna som vi småskrattat åt som dansat på scenen kanske gillade varandra lika mycket som det såg ut som. När jag för sjuttonde gången fått höra att mina eyes are beautiful och my hair is beautiful kände killarna ungefär samma sak och fick höra samma sak. Mattias gick rakt på sak och frågade en väldigt feminin kille med otroligt stylat hår och troligtvis mascara om han var gay, när svaret blev ”If you are” var vi snabbt ute från den klubben ^^ hahah

Vidare runt nästa hörn hittade vi ännu en nattklubb. Där klev vi förbi kassan och som vanligt utan att varken betala eller vissa leg. Där inne var det fullt med kineser som genast ville bli kompisar med oss. Jag fick äntligen en danskompis som drog upp mig på scenen och på varje bort stod massor med öl. Det vi inte reflekterade över förrän dagen efter var att det var lite skumt att all dricka stod framme och att det inte fanns någon bar. Hamnade vi på en privat fest? Skulle man betalat och druckit hur mycket man ville? Well vi lyckas glida igenom det mesta uppenbarligen.

Det vi fick reda på sedan var att det var 11/11 – 11 vilket tydligen enligt de myttroende kineserna skulle vara ett speciellt datum att fira och som många också gifte sig på. När vi tänkte efter hade vi ju sett några brudpar, men det är inget ovanligt här där det verkar som att de gifter sig varje dag. Har säkert sett 20brudpar på resan. 

Det vi också fick reda på sedan var att de just samma dag firade ”singles day” en dag för alla singlar då det är fritt fram att ragga och för par att byta partners osv. wow.. inte konstigt att det hade varit bra drag ute och att pojkarna flockades runt mina killar på gayklubben ^^ hahaha

Torsdag 10e November 2011

Att vi åkte sent på kvällen var en riktig hit. Det innebär att vi har två nätter på tåget och bara en dag. Det går fort!

Jag börjar tycka att det är mera fräsht med hål i golvet istället för en toastol. Har kommit på mig själv med att välja hålet om det finns både och, vilket det ofta gör.

Var underbart att sova länge utan att behöva känna att man missade något. Vi fyra hade schack turnering och jag lyckades spöa alla killarna (; priset skulle vara tre öl. Tror grabbarna glömde bort det plötsligt när de själva inte vann.

Efter att tagit det lugnt en hel dag började vi känna oss lite taggade. Hittade restaurangvagnen och massa öl. Carl grävde fram en baiju de egentligen tänkt ta med hem, och så började vi köra ölspel. Det hade ju aldrig gått om vi inte hamnat i samma vagn. Sån sjuk tur. Det kändes inte som en jobbig tågresa utan mer som att man kunde ha spenderat nån dag till där. 

I hytten bredvid hade vi en asgullig unge som Matte trollade för. Trolleritrix bygger broar över kulturer har vi märkt ^^ Sedan Matte även trollat för hans pappa började ungen komma springande med vakumförpackade råa kycklingben. Det var ingen som tordes smaka på dem! 

Onsdag 9e november 2011

Hade ju inte riktigt planerat att göra så lite nytta på kvällen igår så blev bråttom idag. Vi gick upp tidigt, duschade, bokade hostel i Kunming och åkte iväg till posten med vår tunga resväska. Hade en timme på oss innan vi skulle checka ut så var säkra på att hinna. När tusen kineser trängt sig före oss på posten kom vi äntligen fram till killen med vågen. Han vägde väskan, 15kg, och packade ner den, tejpade ihop och fäste med platsband. Då kommer en liten kaxig kineskvinna fram, väger väskan igen. Vågen står då på 15020 gram. Då säger hon helt plötsligt att vi ska betala 70kronor extra eftersom den väger med än 15kg. Alla andra bara skrattade och killen som vägt väskan klippte bort plastband efter plastband för att visa på att väskan inte vägde för mycket. Kärringen vägrade ge sig och vi såg hur tiden tickade iväg.

Tillslut fick de klippa upp allting, jag fick ta ut en superliten grej på några gram för att den skulle väga rätt och sedan packa ihop allting igen. Irriterande. Vi fick fylla i typ sju papper för att få skicka iväg den och när vi skulle hem fick vi såklart ingen taxi heller.

Vi hade chansat lite med packningen och fick ta ut en spritflaska och Mattes oslipade souvenirprydnadssvärd. Om vi inte kan skicka hem det i en resväska, hur sjutton får man då hem det? Kan ju inte ha det i handbagaget och resa runt med direkt.  

Jon och Carl hade hört att man skulle kunna hyra cyklar och cykla ett varv runt staden på den stora stadsmuren så vi hängde med dem dit. Tåget till Kunming gick ändå inte förrän 10 på kvällen så hade hela dagen att spendera. Det visade sig att Jon och Carl skulle åka på samma tåg till Kunming.

Att cykla på muren var det bästa vi gjort i Xi’an. Vi betalade 40kr för att komma upp på muren, sedan hyrde vi två tandemcyklar och cyklade runt i den varma ”vårsolen” på den breda muren. Det tog typ 100minuter med paus för fika och höjning av sadeln. Det var en sjukt fin utsikt över staden från murens höjd. Absolut det mest värda att göra på ett besök i Xi'an.

Vi hade rekommenderat muslimkvarteren till Jon och Carl så när vi fick tid över passade vi på att gå dit allihopa för att käka lunch. Käkade någon otäck kaka och grabbarna drack granatfruktsjuice. Granatfrukterna finns överallt här och folk bryter upp dem och går och käkar som äpplen på gatan.

Spenderade kvällen med att chilla på hostlet och förbereda oss för 35h resan! Det är rekord av alla turer vi åkt så efter våran obekväma hard seat resa bestämde vi oss för att sluta snåla och betala hundringarna extra det kostar att ha soft sleep, vilket innebär att man bara delar sovhytt fyra stycken, kan stänga om sig med en dörr och får en termos med vatten på rummet.

För första gången hade vi riktigt bra med tid innan tåget skulle gå och det sjukaste var att av alla kineser på tåget så lyckades vi få samma hytt som Jon och Carl!! Haha. Troligen de enda västlänningarna på tåget hamnar i samma hytt. Och det var såå värt med soft sleep! Fast vi ganska snart insåg att med soft sleep menar de inte att sängarna är mjuka utan att det är soft med egen hytt (;

 Tisdag 8e november 2011

Det är rätt lugna dagar nu eftersom vi har lite extra tid innan vi åker vidare. Vi gick runt i närheten av hostlet och kikade lite. Matte har hittat en snygg jacka som vi ska försöka få plats med i väskan som ska skickas hem ^^.

Vi lever numera på endast mitt bankkort eftersom Mattes lyckades bli spärrat idag. Helt värdelöst system. Han ringde banken och frågade vad han kunde göra. Den enda lösningen är att skicka ett nytt kort. Jaha? Hur fan gör man om man reser själv då och tappar bort kortet? Får sälja sin packning för en biljett hem?  Nu har vi ju internetbank och mitt kort så det löser sig, men fortfarande irriterande.

Bakom den stora moskén här mitt i staden ligger det ett stort kvarter sk muslimska kvarteret. Vi kilade dit för att hitta sjukt mycket små gränder och köpgator med massa kinesmuslimska grejer och maträtter. Hade hört att maten skulle vara riktigt god där så hittade en restaurang där vi fick chansa oss fram till några maträtter och hoppas på att något skulle vara gott. Och det var det. Vi fick massa småbröd med sesamfrön på som var uppskurna som pitabröd typ. Sen fick vi något kött och aubergine som smakade precis som på en svensk sommargrillkväll. Riktigt gott! Sen några dumplings och kalla nudlar. Nudlar kalla var ingen höjdare!

Här var i alla fall fejkväskornas hemort. Längs en hel gränd fanns massa väskor i affär efter affär. Gick in i en affär där ägaren vinkade in oss bakom en liten dörr längst bak i affären. Där öppnade sig ett stort rum helt knökfullt med väskor med dåliga sömmar på ^^ Matte hittade en klocka och jag köpte en väska. 

På hostlet träffade vi massa killar som bodde där. Två av dem var svenskar, det är helt galet hur skönt det kan vara att göra sig förstådd på svenska, fast vi pratar med varandra ^^ De visade sig i alla fall vara kusiner till Mia Åberg. Även Lindor på kanotgymnasiet kände de. Världen är liten.

Pratade och drack baiju, partyt slutade när jag och Jon spöat Matte och Carl i biljard, australiensaren deckat i soffan och personalen kastat ut oss från restaurangen när de skulle stänga ^^

Måndag 7e november 2011


Haha måste berätta, vi hade sjukaste natten igår.


Sitter i vår säng på golvet och skriver. Mår förhållandevis bra idag, bättre än grabben som ligger bredvid mig och snarkar^^.  Har ganska nyligen vaknat och hunnit med att tvätta, köpa nudlar och fixa te. Inget att gnälla över. Det är dessutom svensk försommarvärme ute och klarblå himmel! När tvätten är klar ska jag slita upp Matte ur hans skönhetssömn (:

Hade en rätt lugn dag igår och fixade och planerade lite. Att köpa tågbiljetter var ett halvdagsprojekt så det var tur vi fixade det igår. 9e åker vi mot Kunming så får vi se hur det blir därifrån. Blir antagligen lite mer än en månad i Kina, men vi skulle kunna spendera två månader bara här utan problem!

Köpte en ny väska igår, nu en äkta Converse för 35kr. Helt ok. Synd att jag är helt tappad bakom vad gäller märkesväskor för övrigt annars hade man kunnat köpa nån snygg. Inte riktigt mitt område med såna där tjejgrejer^^.

Framåt kvällen satt vi i centrum och käkade lyxglass på Häagen – Dazs glassbar och funderade på vad vi skulle hitta på denna kväll. Lyckan var total till en början, glassen var supergod och vi har inte käkat annat än nudlar på år och dar känns det som. Efteråt mådde jag däremot fruktansvärt illa av antagligen just den anledningen haha XD Håller mig till nudlarna framöver!

Vi hittade att det skulle finnas en bargata i city så vi gick runt och letade och letade och försökte fråga oss fram. Tillslut kom vi fram till en liten tvärgata med uppsliten asfalt och sjabbiga barer i rad. Det såg riktigt trashigt ut och var helt folktomt utöver inkastarna som försökte få in oss på just sin bar. Längst bort på gatan stod ett ungt par och bråkade. Kändes som att klockan var typ kvart över tre på en stängd bargata typ. Vi gick vidare. Tänkte att vi kunde sätta oss på hostlet istället och sattsa på att gå upp tidigt kommande dag. Yeah Right.

Haha, På vägen satt en liten tant och sålde skosulor på en filt. Matte tänkte att det vore bra till de platta Conversen så han kom upp lite med ena benet. Det slutade med att han gick därifrån med tjugo fleecesulor i kulörta färger och med figurer på eftersom tanten absolut propsade på att han skulle ha ”några extra” med sig och eftersom hon inte kunde säga priset på engelska. Hahahah. Nu får det inte plats något mer i väskan ^^

Ännu lite senare på vägen såg vi äntligen något som såg ut som en riktig nattklubb. Det låg på andra våningen och hade vakter utanför. Väl där uppe insåg vi snart med hjälp av skyltarna ”we only serve some people” att vi kommit in trotts att vi hade smutsiga converse med raggsockor i och regnjackor enbart för att vi var västlänningar med förmodat mycket pengar. Det var riktigt bra drag med artister, duktiga för en gång skull, och dansare som avlöste varandra på scenen. Efter ett par öl så tänkte vi dra. Jag lånade toan innan, och när jag kom tillbaka berättade Matte hur han hade trollat för en kille som blivit riktigt impad. Den killen visade sig vara någon högt uppsatt på klubben och strax kom det in en kanna öl som hade kostat oss 300kr annars. Och så började det.

Sent på natten var det vi som höll igång partyt och hade blivit kompisar med nästan alla kypare och några pakistanier. Haha. Alla kineser drack hela tidiga kvällen. Vid det här laget stod alla tjejer som var kvar på klubben inne på toa och spydde. Tror inte den västländska nattklubbkulturen passar dem. Ölkanna efter ölkanna kom in och jag fick även en drink.

En myt om Kina är i alla fall att de ska ha en känd drink med deras whiskey Shivas Regal blandat med green tea som vi läst om att aaallaa dricker. Den finns inte! Har frågat i alla barer i alla städer.

Well någon  gång på natten lyckades vi ta oss hem genom staden med cykeltaxi haha fråga inte varför vi inte tog en vanlig taxi, det hade varit mycket billigare ^^.

Vi fick en nästan helt gratis utekväll igår alltså. Och en nästan helt gratis bakfylla idag också. Hm. Äkta backpackerstyle ^^ Nu ska jag hämta tvätten och väcka min pöjk.

So long!

Vi har precis träffat ett superhäftigt par från Sverige som reser i åtta månader med sina döttrar på 9 och 11 år. Så vill jag med göra när jag har familj! All beröm till dem. Kan bara tänka mig planeringen bakom en sådan resa, menar jag och Matte tycker tråkigt mycket tid går till planering och det är ett förhållandevis svårt land att resa i precis som vi trott innan (jämfört med tidigare resor). Vi har två viljor, mat, sovtider osv som ska gå ihop. Tror att barnen får ut minst lika mycket av att vara på resande fot ett läsår som att gå i skolan, livserfarenhet, och för övrigt slipper de ju inte skolan helt iallafall. Nu var det här ju lite av en ”impulsresa” om man kan kalla det så. Men jag tycker ju om att planera och sitta hemma och försöka se framför sig hur resan ska arta sig, så det kan jan nog klara av som framtida projekt (:

Nog om det. Anledningen till inlägget är att vi suttit och letat och letat och pratat med folk och försökt på alla sätt att fixa en fungerande Lhasa-Indien trip. Vi visste ju det mesta innan. Det går att ta sig in i Lhasa men man måste åka med en guidegrupp = 4dagars trip till förbestämda platser för två personer, 3200RMB/skalle. Det vi inte visste var att det tar minst tre arbetsdagar att få permit vilket betyder att vi måste stanna här i Xi’an några extra dagar. Xi’an är fint, men det känns nästan redan nu som vi sett allt och vi har ingen lust att stanna längre egentligen. Det är ju överkomligt, det stora problemet är sedan att ta sig från Lhasa till Indien. Verkar omöjligt. Hade läst innan om Friendship Highway, Lhasa- Katmandu och trodde det skulle lösa alla våra problem. Nu har vi hört tusen avskräckande historier och ”rykten” om den. För det är allt som finns, rykten. Det finns inte någonstans där det står Så här är det, punkt slut.

-          Det går en buss en gång i veckan men den får bara kineser åka med på.

-          Utlänningar får åka med på bussen, men sedan kommer de inte in i Nepal och det är det ingen som berättar när man köper bussbiljett.

-          Vi fick byta buss hur många gånger som helst och reste i fem dagar. När vi kom till Nepal kom vi inte in i landet utan lyckades på omvägar få svindyra flygbiljetter för att ta oss vidare.

-          Vi hyrde en privat bil som skulle ta oss till Nepal. När vi kom till skjutsen så stod 15 andra där och ”bilen” var nu bussresa. Sedan samma historia att inte komma in i Nepal.

-          Det går buss, men det är bara lokalbussar på kinesiska och man måste byta många gånger, går inte att åka om man inte kan kinesiska eller har med sig någon som kan. Osv osv…

Det verkar betydligt enklare att ta sig från Indien via Nepal till Lhasa. Sedan är det ju annat som spelat in. Inte som hindrar oss, men som gör det lite mer komplicerat som typ höjdsjuka och extrem kyla osv. Alternativet är då flyg till New Delhi. Det är fullt möjligt med kostar ytterligare 3000RMB. Så allt som allt skulle resan kosta oss runt 8000kr för att ta oss över Tibet i lite mindre än en vecka.

Grant rekommenderade oss att skippa Tibet och åka till Yunnan provinsen istället. Även svenskarna vi träffade nu sa att yunnan brukar betraktas som lilla Tibet, kommer man inte till Tibet, ta er i alla fall dit. Kanadensarna vi träffade i Macau sa samma sak. Och otaliga hyllningar på internet finns… sååå….  Efter detta långinlägg kommer nu poängen att det verkar som vi skippar Tibet, tar oss söderut i Kina till Kunming med omnäjd för att sedan därifrån flyga till Indien. Vi får i alla fall en flygkostnad på 3000kr men slipper vara kvar här extra dagar och slipper de 4000kr det kostat att ta oss till Tibet. Såvida ingen som läser har en annan superbra idé dvs (: 

6e november 2011


Vet inte vad jag ska börja berätta om dagen, den har varit helt sjuk! På det bästa möjliga sätt menat! Vi hade våra tvivel om att hänga på ett par vi träffat en gång. Särskilt när de lät så angelägna om att visa oss runt, men alla våra misstankar var obefogade. Det är världens trevligaste och gulligaste människor vi träffat. Kan bara citera Grant ”You were so lucky to meet this people”

Det unga paret som vi träffat på tåget från Beijing var, precis som vi bestämt, på plats utanför vårt hostel för att hämta upp oss kl nio imorse i deras snygga BMW. Med dem var Grant, han hette naturligtvis inte Grant, men det var hans ”engelska namn” så vi kallar honom det här. Det var Killens personliga engelskalärare som nu blivit ”inhyrd” som tolk och sällskap till oss idag. Det visade sig ganska snart att She Qi Le, som killen heter, hade en snuskigt rik pappa som ägde ett byggförtag som sonen skulle ta över. Han var som en liten pojke i en godisaffär med för mycket pengar, visade oss bilder på Lamborghinin han tänkte köpa och att han gärna ville ha en lägenhet i Europa, Italien eller Frankrike, och gärna en i USA också förresten. Dang, tjejen, utbildade sig till flygvärdinna. De var båda 23år och skulle gifta sig i januari och sedan åka på smekmånad till Maldiverna. De var jättesöta ihop och världens gulligaste värdpar.

De körde oss till Terrakotta armén där SQL och hans lärare varit många gånger men Dang aldrig besökt. Vi satt och skrattade åt våra svengelska språkmissar och Grant berättade förtjust att de även hade begreppet Chinglish, trodde det var ett svenskt påfund ^^.  Stackars Grant som vart där så många gånger tidigare tyckte inte om att gå i graven och gillade inte kejsaren som var begravd där.  Med all rätt!

Qin Shi Huangdis härskade i Kina för 2200år sedan och var sedan 13års ålder besatt av döden. Alltså hur hans egen död skulle bli. De tror att han ville ha dödsriket som en avbild av livet på jorden, alltså byggde han ett sjukt stort palats under jorden med pärlbestrött tak och floder av kvicksilver. 700 000pers jobbade i mer än 36år med kalaset. Det som är känt är ju i alla fall själva Terrakottaarmén. En armé med 7000soldater gjorda i lera. Varje soldat är unik, har sin egen frilla, egna ansiktsuttryck osv. Alla Huangdis arbetare och konkubiner begravdes levande för att förhindra att hans sista viloplats blev känd. Det man får se är alltså ett antal utställningar där de berättar om utgrävningarna, kejsaren, historian osv, för att sedan lotsas runt till schakt 1, 2 och 3 och se det på riktigt. De bygger upp förväntningarna genom att göra så man först går till 3an där det i stort sett bara är utgrävningar som är pågående och inte allt för många soldater. Sedan till 2an där det är lite mer, för att sedan komma in i schakt 1 där armén är uppradad i långa led.



SQL tyckte inte vi skulle behöva stå och trängas bland alla guidegrupper och betalade 100kr/pers för att vi skulle få gå på en röd matta ned några meter till VIP ”balkongen” Där såg vi armén på lite mindre avstånd, några meter ned och närmare, och utan att behöva trängas. Det är en sådan grej som bara någon med onödigt mycket pengar gör!

Jag och Mattias behövde inte lyfta ett finger på hela dagen och vi fick ALLT betalt för oss. Jag har alltså, förutom rummet, inte betalat någonting alls på hela dagen, äkta backpackerstyle (a). Ne men det var nästan pinsamt vad bortskämda vi blev. Det spelade ingen roll hur mycket vi propsade på att betala för oss. De förklarade att kineser gör allt för sina kompisar och gäster. Det är något vi hört tidigare av alla som följt med oss och visat platser och stannat och frågat om vi behöver hjälp när vi sett vilsna ut trotts att de själva egentligen har bråttom iväg. Det skulle aldrig hända i Sverige.

Vi åkte vidare till hot spring water på vägen tillbaka till Xi’an. Det är som en litet sommarpalats-by byggd åt en kejsares fru. Läget har väldigt bra fengshui där det ligger brevid berget som gett stället namnet. Berget är grönt året om, trotts det kalla klimatet, tack vare att det ur berget kommer upp massa varma naturliga källor. Berget är också väldigt jaderikt. Något som ger mycket tur. Så i palatsanläggningen fanns många gamla poolar och man kunde gå in i en grotta där de ofta höll till under sommarens varma dagar. Där var det massa små elefantpallar uppradade framför en rad fotbad urkarvade ur väggen. Där fick man ta ett fotbad i det mineralrika vattnet som ska vara bra för hyn. Sjukt att vattnet kan vara så varmt att det nästan bränns trotts att det är kallt ute.

Med oss på vandringen runt byn fick vi en engelsktalande guide. Det var egentligen ingen som ville ha den stackars guiden utan det var väl bara ett tecken på bra värdskap från SQLs sida. Han själv lyckades avbryta guiden så fort hon sa något, Dang lyssnade inte, Grant tror jag kände sig lite förnärmad att de fixat guide fast han själv kunde så mycket om stället så han gick bredvid mig på andra sidan och samtidigt som guiden berättade något berättade han något annat om samma grej i andra örat. Mattias stod och tänkte på något annat och stötte ibland från sig små intresserade ljud som: ahaa, mm, osv. Jag stod och försökte visa intresse och höra vad guiden sa på sin kines-engelska. Det enda jag egentligen lyckades uppfatta var att Chiang Kai-shek varit där i två månader någon gång under sitt liv, något hon mycket stolt upprepade ett antal gånger. Coolt ställe, men guide var överflödigt kan vi konstatera XD

Efter besöket berättade de planerna för kvällen, att de planerade att ta med oss att äta hotpotmiddag om vi ville och sedan skulle SQL ha en fest på en bar i Xi’an. När vi satt i bilen ringde hans pappa och berättade att han skulle genomgå en hjärtoperation under morgondagen, han hade någon hjärtskjudom, och att sonen var tvungen att komma hem och ta hand om företaget. För det visade sig att de inte ens bodde i Xi’an, utan i en stad sex mil utanför, och hade åkt bil en timme på morgonen för att hämta oss!  SQL den stackaren var besviken och bad om ursäkt till oss. Helt onödigt gjort, klart han skulle hem.

Men de ville ändå ta med oss på restaurangen innan så vi åkte mot Xi’an och en riktigt lyxig hotpot restaurang i ett höghus. Det var ett ställe inga västlänningar kände till, utan skylt på väggen utanför. Äntligen fick vi äta riktig hotpot i ett stort sällskap som det ska vara! Och den här hotpoten var något helt annat än den förra vi åt! Här var spat också uppdelat i en stark och en svag, men de smakade helt annorlunda. Man fick blanda iordning sin egen sås i en skål som man sedan kunde doppa i. Och sedan kom servitörerna med maträtt efter maträtt och la i grytan. Fisk, tre sorters räkor, gurka, tofu, två sorters svamp, grisfötter, nudlar, nått salladsaktigt, biff, majs, sparris, osv. Kommer inte ens ihåg allt.

Grants fru kom och gjorde oss sällskap och titt som tätt kom servitriserna med varma handdukar till händerna och fyllde på glasen om de såg halvfulla ut. Kocken kom till vårt bord och började slänga runt med en degklump i luften som sedan förvandlades till nudlar som han la i grytan. När alla slutat äta, proppmätta var det naturligtvis hur mycket mat kvar som helst, och då kommer det in ett stort fruktfat till efterrätt!

Vi satt säkert några timmar och åt. Man förstår varför alla kineser är så smala. Man äter och äter men får egentligen inte i sig så mycket. Det tar lång tid och är socialt och man hinner känna när man är mätt tillskillnad från om man slänger i sig maten. Och man sitter där i lugn och ro och plockar tills sist man inte kan få i sig något mer. Jag vågar inte ens tänka på vad notan måste ha hamnat på.

Efter maten bytte vi mailadresser, segt att de inte har facebook hade ju varit mycket enklare, och lovade att hålla kontakten. De lovade att om de fick tid nästa år skulle de komma förbi Sverige. Tid, inte råd. Vi får helt enkelt åka hem och börja spara direkt om vi ska ha råd med sådant besök XD

She Qi Le och Dang skyndade sig iväg hemåt i bilen och Grant och hans fru skulle visa oss till hostlet. Vi åkte tunnelbanan men till och med nu skulle Grant envis betala för oss. Och trotts att han och frun bodde på stoppet innan oss, så skulle de bestämt följa med oss till vår station och gå med oss hela vägen till hostlet för att sedan behöva åka tillbaka igen.

Sry för megainlägget! Puss

Lördag 5e november

Hallå!

Nu sitter vi och dricker te ur våra nyinköpta gängade glasmuggar ^^ och käkar söt/salta popcorn i restaurangen/baren/allrummet på vårt hostel ”7 sages” i Xi’an.

Nattens resa blev mer och mer angenäm för varje timme fick till och med några timmars sömn. Nu säger Matt ifrån om jag säger så för han sov knappt något. Det är verkligen en upplevelse man kommer komma ihåg, men trotts det har vi lovat varandra att aldrig mer åka nattåg med hard seat. ^^

Vi började prata med paret som satt mitt emot oss. De var typ i vår ålder och bodde i Xi’an. På nått märkligt sätt var de grymt lika oss. Killen och Matte hade likadana mobiler och satt nöjt och spelad spel, möblerade om med väskorna och fixade. Vi garvad åt samma saker och härjade likadant. Skumt! Vi pratade inte i början då vi inte trodde de kunde engelska. Men det visade sig att tjejen var rätt duktig. Killen kunde säga några ord. De skrev på mobilen och visade oss där de varnade oss för alla tjuvar som finns på tåget. Vi västlänningar med systemkamera, laptop och mobiler som inte var nokia, var ett hett mål skulle jag tippa. Eller ja, Mattes mobil som inte är Nokia i alla fall ^^ ALLA i Kina har Nokia mobiler och ungefär sju tusen gånger om dagen tror jag att min telefon ringer XD. Well. Vi höll hårt i våra grejer och än har vi inte märkt att något saknas.

När vi kom fram till Xi’an delade vi taxi och paret guidade chaffören till vårt hostel och släppte av oss. De skulle också till Terrakottaarmén imorgon och frågade om vi ville åka med dem dit. Vi tackade ja så imorgon kl nio kommer de och hämtar oss utanför hostlet. Så om vi är naiva nu och de kör iväg oss och vi blir rånmördade så får ni komma och hämta våra grejer här! Ne usch, dåligt skämt.

Vi har i alla fall bara sovit idag. Kom fram till hostlet kl sju och blev visade till vårt rum. Vi valde det här hostlt för det är byggt som ett gammaldags kinsisk kvarter, alltså en hutong typ. En mur runt massa småhus med gångar emellan med de typiskt nyckerhålsformade öppningarna. Vårt rum är jättehäftigt, trotts att det egentligen bara består av en säng. Sängen ligger mitt i rummet direkt på det upphöjda golvet. Längst in i rummet är det avskärmat med en glasvägg. Där är det toalett och dusch. Känns lite japansk typ. Får slänga upp en bild på det sen!

Vi har iallafall hunnit äta en riktigt god kinesisk frukost/lunch/middag. Det var vi värda efter att ha levt ett dygn på typ en nudelburk och banan. Det var första gången vi tyckt om allting vi lyckas beställt. Och det är verkligen ”lyckats” beställa. Menyerna var bara på kinesiska och personalen kunde ingen engelska alls. Som tur var satt det en högre utbildad familj bredvid oss som hjälpte att beställa in dumplings med biff i, marinerade ångkokta aubergine och ärtskivor och stekt kyckling och svamp. Och såklart ris till.

Det som vi hemma förknippar med kinamat finns knappt här. Typ allt friterat med sötsur sås, alla nudlar och vårrullar. Nu varierar det ju väldigt var i landet vi är. Vi har ju sett vårrullar, sötsursås, nudlar och friterat. Men det är ju inte det som är deras main food. Det är dumplings i alla dess former och med väldigt varierande innehåll. Biff, kyckling, apkött, grönsaker, efterättsvaniljsmet, bbq sås mm. Inlindade i mosat ris, deg eller typ något brödliknande. Mycket soppor med typ alla delar av en kyckling i och så vidare.

Well nog för idag.  Nu ska jag socialisera lite med min sötnos (:

Fredag 4e november 2011


Vår dag har varit dåligt kaos! Vi gick upp hyffsat tidigt för att packa ihop och checka ut från hostlet. Tänkte att vi skulle vara i riktigt bra tid till tåget idag eftersom det blev så stressigt sist så kl tre, två timmar innan avgång bestämde vi oss för att åka mot stationen.

Hann gå runt i vårt neighbourhood där alla hälsa vänligt sedan gårdagen ^^, kika runt lite och äta hotpot! Man får alltså en ”gryta” med kokande, valfritt spad i. Sedan beställer man in vad man vill ha. Vi tog: broccoli, fisk, biff och nudlar. Lite lagom vågat sådär ^^ fisken var vårt wildcard. Man får allting rått. Sedan får man kämpa med pinnarna bäst man kan för att lägga i allting i grytan, koka det själv i ,rekommenderat, två minuter, och sedan försöka fiska upp det ur grytan. Vi delade spat, hälften spicy och hälften inte spicy. Det var tur, för den starka var riktigt stark! Vi satt och svettades på näsorna och krånglade med maten. Coolt att ha provat på men inte värt priset för den mängd mat vi lyckades få i oss ^^

Allting gick bra, vi hämtade väskorna på hostlet och åkte iväg mot stationen. Sista tågbytet kollade vi en extra gång på kratan vart vi var, South station…Vi skulle till West station…Och det var en timma kvar tills tåget skulle gå! Det händer ju!

Vi hittade i alla fall en engelsktalande kines som kunde visa oss hur långt vi åkt fel, sedan blev det bråttom. Vi sprang hela vägen och lyckades komma fram till tåget tio minuter innan avgång. Last call brukar vara en kvart innan och de rekommenderar att man är där en timme innan. Vi fullkomligt knuffade oss fram bland alla kineser med stora väskor på huvudet och med påsar som såg ut att rymma alla deras ägodelar. Och det var långt!

Helt galet med tur att vi hann med tåget. Men när vi kom fram trodde vi det var ett skämt. Konduktören visade oss in i en vagn där vi kunde kliva ett steg in, sen var det fullt. Kineser av alla samhällsklasser stor ihopträngda som sillar uppradade i hela vagnen. På sätena trängdes de flera stycken och alla ställen som kunde användas till sittplats nyttjades. Och mitt bland alla gloende kineser stod vi och svettades floder. Vi stod stilla i tio minuter innan vi ens kunde ta oss ett steg frammåt i tåget. Vi visste inte vad vi skulle göra. Skulle de av? På? Skulle de sätta sig? Det såg inte ut som de var på väg någonstans. Det här var tusen gånger värre än Slovakien tåget i somras! Vi tar tillbaka allting ont vi sa om det luftkonditionerade, rena sittplatståget. Det här var som de galna fotona man ser från bussar och tåg när folk hänger på sidorna och har ansiktet pressat mot rutan. Efter att ha klämt oss förbi en hel vagn med våra stora väskor på något obegripligt sätt, och gestikulerat och visat biljetterna för de fyra kinesiska kvinnorna som satt på våra platser, kunde vi klämma ned oss med alla väskor i knät eller på utrymmet där benen borde fått plats. Rutorna på tåget var redan immiga och här skulle vi spendera kommande 14timmar, natten...

Efter 1,5h blev det lite bättre. Vi stannade vid första stationen, lite folk gick av. Vi kunde lägga upp en väska och hade kommit över den värsta svettattacken. Nu 22:38 har jag tom lyckats fått upp laptopen för att skriva lite. Vi har käkat lite nudlar och lyckats klämma upp väskorna på hyllan. Alla som stod i mittgången har äntligen fått sittplatser eller gått av tåget och Mattias fick precis beställa en öl. Att våra rumpor redan sover på de hårda träsätena med tyg över och att ljudnivån är högre än vad den vart i ett tåg med västlänningar får vi leva med. Bara 8h kvar.  

Torsdag 3 november 2011

Dagen ägnade vi åt att låta oss bli lurade av kineser. Det spelar ingen roll hur mycket man prutar och kämpar ned priset, man går alltid därifrån med en känsla av att man har gett dem en extra månadslön. Och alltid så hittar man samma produkt några kronor billigare i ett senare stånd. Spelar ingen roll hur bra man researchat eller hur många stånd man jämfört med innan. Visst, det handlar om några kronor, som de säkert spenderar bättre än jag hade gjort i alla fall. Kan garanterat säga att vi inte är turisterna de tjänar mest pengar på i alla fall. Vi har all tid i världen att stå och pruta och vela om kronorna ^^. Matte som gillade spelet redan på europaresan kan gå lös här.

I vår shoppingiver så glömde vi bort att köpa tågbiljetter till Xi’an. När vi väl gick bort till det lilla bokningskontoret på 4kvm och gav fram vårt önskemål, nedskrivet på kinesiska på en lapp från hostelreceptionen, visade killen på skärmen att det enda tåget ledigt var 16.59 dagen efter med hard seat. = mindre lyxiga sittplatserna och de billigaste biljetterna. Visst, tänkte vi, skönt att spara några hundralappar. Att det var så svårt att få biljetter till Xi’an trodde vi aldrig då det går flera avgångar om dagen från Peking. Well well.

Vi har i alla fall insett att vi nog får köpa en väska och skicka hem ett lass med vinterkläder och souvenirer när vi kommer till Indien. Man får inte med sig mycket utöver kläder när man backpackar!

Onsdag 2 november 2011


Ganska lugna dagar framför oss nu, har gjort det mesta vi vill se och göra i Peking. Ironiskt nog så är det klaraste dagen ute hittills kunde jag konstatera när jag satt med datorn i baren och kollade ut imorse.

Btw så har vi upptäckt att alla nummer som ringer från sverige blir samma på vår display, 019nånting… Har masssa missade samtal men vet inte var de kommer från så räkna inte med att bli uppringd. Och ring inte alls förresten, blir svinigt dyrt för båda.

Igår lyckades min jätteäkta adidasväska gå sönder. Den som hållit igenom Thailand och Europa i vått och torrt. Som tur är befinner vi oss i fejkväskornas hemland så det ska nog lösa sig. Har ju precis insett att vi får hela morgondagen till att gå runt och pruta i alla småbutiker här i närheten.

Det sista vi ville hinna se innan vi lämnar Peking var The Birds Nest och Watercube. De två häftigaste OS arenorna i Os byn norr om staden. Det var overkligt att stå i arenan där invigningen för OS 2008 vart bara tre år tidigare. Då satt jag och klistrad framför tvn hemma och önskade att jag kunde få sett den där ännu overkligare föreställningen som kineserna bjöd på live.

Området som OS byn är byggd på bestod, innan OS, av hutonger som utgjorde hem till över en miljon kineser som blev utskickade ur sina hem till höghus i utkanten av staden. Måste vart så hemskt. I hutongerna finns allt. Deras sociala liv, arbete och alla små verkstäder och affärer de kan behöva. Har även sett någon sjuk dokumentär för ett tag sedan där de berättade om statens cleaning project innan OS. Folk kördes iväg och spärrades in, allt för att Kina skulle visa upp sin bästa sida när världens ögon riktades mot det. Runt byggnaderna fannsa massa skyltar med fina ord om att nationalarenan representerar moderna Kina osv. Väl där inne fick vi i alla fall kissa i hål ^^ nerå, men på nära håll kändes byggnaden och det stora plattbelagda området den låg på väldigt grått. Kan vart vädret som hjälpte till lite också.

När vi kom ut från vattenkuben hade det börja skymma, och när vi gick lngs med den tände de båda byggnaderna. Vattenkuben med sin plastbubblefasad i lysande blå och fågelboet med sin metallstråinlindning i självlysande röd inifrån arenan. Skulle rekommendera ett besök på kvällen. Räcker att se utifrån, väl där inne var det inte värt inträdespriserna. Lite kul var det dock när jag och Matte hoppade in i ett litet ”spaceship” inne i vattenkuben och slogs mot utomjordingar i 5D simulator. Lite barnsligt vi vet! Men ingen känner ju oss i Kina. Nu har jag ju iofs bjudit på den här (:  

På fredag åker vi vidare till Xi’an och Terrakottaarmén. Ska bli riktigt coolt. Så kvällen fick vigas till planering och att spöa Matte i biljard, på riktigt denna gång (;

1 november 2011


Idag hände det. Vi blev två av alla i världen som kan skriva sig på listan över att ha bevittnat världens utan tvekan största turistattraktion. The Great Wall of China. Men inget ska ju gå smärtfritt. Det tuffaste måste vart att ta sig upp tidigt imorse efter våra otaliga sovmornar. Efter att ha trängts med alla kineser, som var på väg till jobbet, på tunnelbanan skulle vi försöka få tag på en biljett till Badaling på urkrångliga Beijing North Railway Station, som verkade vara under ombyggnad. Ingen kunde engelska. Ingenting stod på engelska. Vi stod och köade i hundra olika kassor innan vi äntligen hade hittat den som sålde biljetter till Badaling. Och ja, det blev Badaling tillslut.

Det största No No vi har fått av ALLA som gett oss tips om Kina är att: När ni ska till kinesiska muren, åk INTE till Badaling! Det är det stället på muren som ligger allra närmast Peking och därför också är den, utan tvekan, mest besökta delen. Det är en bit av muren som är restaurerad och tillgänglig för alla de busslass som slussas dit varje dag. Anledningen till att vi i alla fall valde Badaling är främst det ostadiga vädret vi har. De har lovat att det ska vara mulet och regnigt i veckan. Hur kul är det då om vi tar oss med bussbyten och taxi långt borta till ett ensligt ställe och fryser fingrarna av oss? Samma om vi skulle ge oss ut på en femtimmarsvandring, som säkert är guld att göra på våren, och det sedan börjar spöregna och blåsa? Inte så kul.

Ut till Badaling är det ett snabbtåg byggt, så vi åkte bekvämt snabbtåg i en timme för 6kronor direkt till muren. Och vi följde alla bokens regler. Vi var där en vintermånad = mindre folk. Vi kom på eftermiddagen = alla busslass med guidade turer har åkt hem. Och vi gick vänster på muren istället för att följa strömmen av folk som gick på den enklare vandringen till höger. Alla resulterade i att vi i princip var själva på muren vid en av de mest besökta platserna.

När vi först rullade in på stationen bland de höga toppiga bergen kändes det riktigt tjurigt. Det enda vädret som inte får vara när man besöker muren. Regn är okej, snö kan vara superfint, tom åska kan gå men DIMMA. Vafan! Som tur var hade vi vädergudarna på vår sida idag, så snart vi närmade oss muren började dimman driva bort mer och mer. Tack!


Stundtals fick vi lite duggregn och bland bergen var det för övrigt många grader kallare än i stan, men vi fick en riktigt frisk höstdag med fina höstfärger. Må säga vad ni vill om Badaling men vi fick se sjuka vyer av den helt fantastiska muren och vandra flera timmar på den med enbart några andra människor som sällskap. Senare på eftermiddagen var det nästan tomt, och ju längre bort man kom ju mer droppade folk av. Det stillade helt klart mitt Kinesiska-muren-begär.

Kramp i första uppförsbacken!


Det går inte ens att föreställa sig hur det måste varit att bygga muren. På vissa ställen går den nästan lodrätt uppåt och man får nästan klättra för att komma upp. Sedan går det stupbrant nedför igen på de hala plattorna. Allt för att följa konturerna av bergskammarna och utgöra ett så bra skydd som möjligt mot fienderna.

När vi kom högst upp åt ena hållet på muren satt det ett par farbröder i snålblåsten och snö-regnet och hackade in vackra bilder av muren i stenplattor. De ville såklart sälja till oss. När vi tillslut gav med oss att köpa ett metallcertifikat (att vi gått på kinesiska muren) för några kronor blev farbrorn så glad att han hoppade och dansade. Det går inte att vara annat än ödmjuk. 

En ensam tant på säkert över 70 år gick kutryggig med huckle och borste i handen och städade muren. Hon tömde soptunnor och gick i trapporna utan uppehåll medan turisterna andfått stod och flåsade bredvid. Överallt i kina ser man gamla gubbar och tanter stå och göra gymnastik och stretcha det ser jättegulligt ut, men så är dem i bättre skicka än Sveriges 30åringar också… Tror vi har en del att lära om fysiskt och psykiskt välbefinnande av Kineserna.   

Efter många kilometers vandring och ännu några deltaganden i främmande kinesers familjealbum blir det en lugn kväll på hostlet! Har köpt något vi tror är en melon och hostlet bjuder på greentea. Så nu blir det mys (:


Och lova att åka till Kina nångång i livet! <3

31a oktober 2011


Fick höra ryktas om att vi ställt om till vintertid i Sverige, så nu är förvirringen total här! Några klockor har ställt om sig själva och andra inte. Byter vi tid här i Kina också? Hur mycket tidsskillnad har vi nu mot Sverige?

Äsch, i alla fall sov vi oförskämt länge idag. Sedan gick det några timmar till med en lång frukost i baren på 6e våningen (som vi bor på) på hostlet. De har soft träinredning, biljardbord, utsikt över gråa Pekings kaotiska gatuliv i slummen, dyr frukost och lugn kinesisk musik på morgonen.

När vi äntligen tog oss ut i det halvkalla smoggiga vädret tog vi oss till hutongerna, som vi förövrigt har strax runt hörnet. Hutongerna är gamla kinesiska bostadshus och skulle troligen översättas till slum, på Svenska. Små krångliga gränder kantade av små hus med lågt till tak där vardagslivet är i full gång. De cyklar omkring med grönsaker och höns på sina flak. Där finns små verkstäder och butiker för det mesta och här och var leker barn eller ett gäng farbröder står och kollar på när några av dem spelar ett kinesiskt träspel. Det är väldigt rogivande och alla är jättetrevliga. I hutongerna är allting fruktansvärt billigt och det känns bra att gynna dem också.

 Någon jantelag verkar inte existera i Kina. Här är vissa hutonger genomfartsled för kostymmän som är på väg till höghusen bakom kvarteret. Finklädda tjejer sitter på huk och handlar grönsaker av tanten som sitter på gatan med smutsiga kläder. Och kommer de inte överens om priset skriker de på varandra vilken samhällsklass de än tillhör. Ordet ”hutong” kommer förresten från Mongoliskans ”hottog” som betyder vattenbrunn. Och därifrån har ett kvarter uppstått. Det har Mattias lärt mig, som helt snöat in på sin bok ”Bergets väktare” och gärna vill bli tilltalad som Djingis numera.

Lärde världens charmigaste lilla unge hur man tar kort med min kamera och hon posade överförtjust på mina bilder för att sedan få se sig själv på foto. Vi hann också kolla in en musikaffär med massa häftiga kinesiska instrument, innan vi gav oss ut på en aplång taxitur.

Planen var att vi skulle äta hot pot innan vi skulle på föreställning på Chaoyang Theater. De planerna fick vi helt överge efter att ha suttit huuur länge som helst i bilkö på väg till andra sidan city. Som tur är verkar taxametern gå på km och inte minuter här (Y) och grundsumman är 10kr = NADA!

Efter att ha löpt runt i kvarteret i närheten av teatern på jakt efter någonting ätbart hittade vi en kinesisk snabbmatsrestaurang. Vi hade då typ en kvart på oss innan vi skulle sitta på stolarna i teatern. Det var rent sorgligt att stressa när vi blivit serverade hemmagjorda jättegoda nudlar för 12kr. Vi fick svårt att slita oss från tallrikarna och det var dessutom svårt att stressa i sig nudlar med pinnar! Blev löpning tillbaka!

 
Snyggingar i väntan på att showen ska börja


På hemsidan hade det stått ”en blandning av Pekingopera och akrobatik” Någon opera fick vi inte höra, men akrobatiken vi fick se hade vi kunnat betala det dubbla för! Det var det sjukaste jag sett i mitt liv. Varje nummer överträffade det tidigare. De klättra upp typ sjutton pers på en cykel, kastade varandra i luften upp och ned och i konstiga vinklar allting ackompanjerat med kinesisk spänningmusik, vackra kläder, sminkningar och mycket rekvisita på scenen. Finalnumret säger allt! Skynket på scenen föll och bakom stod en stor glob av metallnät. In på scenen kommer en kille på motorcykel!!! Jag trodde inte att sådant gick att göra på riktigt! Jag trodde det trotsade fysikens lagar och bara hände på Simpsons! Killen kör in i globen med motorcykeln och kör runt runt i loopar. Ljudnivån höjs i salongen av allas totala hänförelse. Min rädsla, förtjusning och det-här-händer-inte-på-riktigt-känsla viste inga gränser när det kommer en till motorcykel in på scenen och in i globen. Och en till. Och en till. Och en till!!! 5st!! Herregud! Det måste vart bättre show än alla operor i världen.

Vi hade köpt de billigaste biljetterna för 180kr och var beredd på skitplatser. Istället visar det sig att med kinesiska mått mätta är 2a raden i mitten en skitplats, eftersom man får böja lite på nacken för att se konsterna längst mot taket. Kvällen kunde inte blivit bättre!

Vissa konster såg vi, från första raden, hur ont det gjorde på de som utövade dem och hur svetten rann på dem. Nästan som man ibland fick lite dåligt samvete att de genomled allt för vår, publikens, skull. Det första Matte säger när vi kommer ut från teatern är att han känner av benhinnorna litegrann efter allt vi gått idag. Hahah ^^

En gullig gubbe med cykeltaxi körde oss till den andra av de två bargatorna vi känner till, Sanlitun Lu. Där var vi först på Hooters, för det är tydligen någonting man måste ha gjort ^^ agree to disagree på den. Där var det fullt Halloweenpådrag.

Den här bargatan var kortare, hårt trafikerad och lika dyr. Dessutom försökte de blåsa oss. Ställde fram öl vi inte beställt, ändrade priset på ölen i efterhand och ville ha betalt för jordnötterna vi inte beställt. Alla fulknep i boken. Det var inte förrän Mattias röt till ”We didn’t order any fucking peanuts” som den lilla kinesen gav sig. Tog taxi till våra kvarter och Helen’s där de istället för att luras, bjöd på gratisdrinkar för att fira Halloween. Vi tänkte precis socialisera med ett gäng svenskar på stället när de plötsligt började bråka högljutt och en dramatiskt stormade ut från baren och en annan satt gråtande och en tredje satt och försökte lägga in sin åsikt om det hela. Och där satt vi på första parkett för att bevittna allt på vårt hemspråk. Underhållning.  

Söndag 30 oktober 2011


Idag skulle vi besöka den underjordiska staden var tanken. Under kines- sovjetiska iskylan på 60talet beordrade Mao att det skulle byggas ett system av bombsäkra tunnlar under hela Peking som de stackars kineserna fick gräva utan maskiner. Nu skulle man kunna gå ned med en guide och se alla de före detta underjordiska vapen- och matförråden och sjukhusen.

Efter att ha virrat runt länge och väl i alla närliggande hutonger så träffade vi på en local som på skröplig engelska och med gester berättade att ingången hade rasat ihop och att det inte gick att besöka längre. Nu har vi ju inte gjort några närmare research  hurvida det stämmer eller ej men jag som har lite falla-högt-uppifrån-skräck, lite sk respekt för djupa hav och lite klaustrofobiska tankegångar långt under marken, var ändå rätt nöjd med att få stanna på ytan.

kinesiskt brädspel i hutongerna


Nu kan det även ha varit så att gubben sa att grottan rasat ihop för att därefter få skjutsa oss med sin cykeltaxi till ”Himlens tempel” som han istället föreslog att vi skulle besöka. Livrädda att hans lilla cykeltaxi skulle förvandlas till en konservburk när han gav sig ut på de fyrfiliga vägarna så gick vi istället.

En stor fin park med stora fina kinesiska byggnader, men vi börjar båda känna att det börjar bli lite för mycket tempel nu. Tiantan är i alla fall en av Kinas största tempelanläggningar omgiven av en stor park. Huvudattraktionen, Qiniandian, är en stor rund byggnad på en höjd med en enorm guldknopp på toppen som, enligt vår guidebok, brukar dra till sig åska. Det lät ju lite kul. Och hela anläggningen skulle vara ett paradigm av den kinesiska arkitekturens idéer om balans och symbolism. Tjusiga ord, men det är fruktansvärt mycket fengshui och yin och yang i allting här: byggnader, målningar och inre välbefinnande. Parken skulle även vara känd för sina många utövare av taijiquan tidiga mornar. Det hade vart jättekul att se, men nu var vi ju där en sen eftermiddag, sådant var det dåligt med.

”When in Rome”, vi måste ju prova på Peking-anka när vi är här! Så vi gick över till restaurangen på andra sidan gatan efter bra vitsord från personalen på vårat hostel. Det var en väldigt lokal restaurang och när ankan var färdiglagad kom kocken, till alla gästers förtjusning och skar upp den inne bland matborden. Han skar upp ankan i små skivor. De skulle man sedan lägga på en liten ångkokt pannkaka stor som en hand typ tillsammans med skivad salladslök, gurka och en speciell smakstark anksås. Sedan skulle pannkakan rullas ihop och naturligtvis ätas med pinnar. Till det fick vi en kanna varmt vatten att dricka. Gubben vid bordet bredvid skrattade hjärtligt åt Mattias kamp med pinnarna och Mattias som har övat mandarin testade sina kunskaper på gubben som blev förtjust och svarade med en lång mening och bjöd på te i tron om att Matte pratade flytande. Med Mattes bra uttal och trevliga glosor har han charmat många taxichafförer och försäljare vid det här laget^^. Pekinganka var i alla fall väldigt gott, men med tanke på att det är en dyr delikatess här vet jag inte om det är värt priset i jämförelse med all supergod mat man kan köpa för en tia.

Fast vi tyckte att vi var prutar-proffs igår och hade allting under kontroll så insåg vi när vi kom hem och kikade lite närmare på produkterna att allt inte stämde! Så ikväll åkte vi tillbaka till marknaden i den trånga gränden upplyst av röda lampor och pratade med säljarna som var ödmjuka och hjälpte oss. Matte, som köpt lite trolleriprylar kommer prova alla trolleritrick på mig med ett barns förtjusning resten av resan ^^

Beijing är så otroligt stort att avstånden inte går att tänka sig. Vi som nästan började tro att hela Peking bestod av hutongerna där vi bor fick nu se alla stora byggnader i city passera när vi åkte i taxin till Shishahai Bar street. Mattias hade letat fram lite insidertips om Beijing och hittat denna bargata som ligger runt en stor spegelblank damm med trampbåtar i och, nu på kvällen, med sådär mystisk dimma över. Nästan som de planerat det till Halloween.

Där vi hoppade av med taxin stod det massa vuxna/äldre par och dansade en lugn kinesisk dans till musik på en asfalterad plätt bredvid dammen en vanlig kall höstsöndag. På samma plats fanns massa folk i olika åldrar i full gång med att passa varandra med en liten hög med mynt fäst vid ett gäng fjädrar som fungerade som fjäder/boll. Stämningen var jättemysig och vi blev kvar där ett bra tag i försök att lära oss sparka fjädrarna tillsammans med en kvinna som sålde dem. 

För att få en överblick över barerna tänkte vi kolla vad det fanns innan vi satte oss ned på ett ställe. Vi gick säkert en kvart längs dammen och passerade bar efter bar, vägg i vägg utan att komma till slutet. Discon, sköna soffor med livemusik, poledance, uppträdanden (mer lika karaoke en sen efterfest) och ställen helt utsmyckade med halloweendekorering och med utklädda servitriser. Det fanns allting. Dock skiftar priset helt enormt beroende på var du köper din drink. På Helen’s (en västerländsk backpackerrestaurang i vårt område) kostar det 20kr. Här var det dyrare än i Sverige på många ställen. Vi tog oss igenom några ställen med taktiken en öl på varje ställe ^^ Fick en häxhatt av några kineser som tack för att de fick ta kort med mig, så munderingen var fullständig (Y) 

Ska ni till Peking så måste jag i alla fall rekommendera den här bargatan! Otroligt mysig. Nått liknande finns inte i Sverige.

29 oktober 2011

Hallå!

Efter en väldigt bekväm 5 timmars resa tog vi oss från Shanghai till Beijing med världens snabbaste snabbtåg igår… Åkte dock inte mer än 309km/h lite besvikelse, vet inte om det var en annan sträcka eller nått annat tåg eller om det är väder och vind som spelar roll. Jaja, i alla fall kom vi fram säkert. Tunnelbanesystemet funkar likadant här som i Shanghai så vi guidade oss enkelt till vårt hostel King’s Joy, tack vare min pärla Mattias har vi en än gång fått ett bra och trevligt hostel för 90kr/natten.

Får planera tiden bra här om vi ska hinna med allting som Peking har att erbjuda, så idag var vi i förbjudna staden och på Himmelska fridens torg. Det är enormt stort och tog oss i alla fall en fyra timmar att ta oss igenom. Det var jättecoolt att se alla stora kinesiska byggnader och tänka på all historia de vart med om, men ärligt talat trodde jag det skulle bli mera wow-upplevelse än det blev. Det kan ju iofs bero på kineserna unga som gamla helt obekymrat kan köra armbågen i sidan och tränga sig fram för att få bästa platsen vad det än kan gälla. När vi skulle ta kort in på Kejsarens viloplats kommer en minst 80årig tant och stenhårt klämmer sig in för att sedan försöka dra fram sin jämnåriga kompis som om de var 14år på en konsert.  Utan att skämmas kan de klämma in rumpan för att få en sittplats på tunnelbanan så att de nästan får den som tänkt sätta sig där innan i knät. Ska inte prata om bordskick och allmänt hyffs. Varannan kines låter som de ska hosta upp alla inälvor innan de drar största loskan var som helst på marken. Rapa, fisa och hosta i ansiktet på folk är helt okej här. Har lite svårt för det, man kanske vänjer sig?

I alla fall så tog vi taxi till Pekings stora shoppinggata, Wangfujing Daje, med en av alla chaffisar som ville lura oss vid utgången av Den förbjudna staden. Han sa såklart att han inte hade taxameter och ville ha fast pris. Typisk turistfälla. Vi viste ju ungefär vad de skulle kosta och prutade oss ner till priset. När vi kom fram så lyfte Matte, som satt i framsätet, på den lilla lappen som chauffören hade gömt taxametern bakom och blinkade till honom. Han blev lite röd i ansiktet och åkte därifrån. Fick lära sig att alla västlänningar inte är helt tappade bakom XD 

Alla märkesaffärer i världen verkade ha samlats på samma gata och vi kände att det inte var vår backpackerprisklass riktigt. Precis då såg vi en smal gränd som gick in mellan husen dit alla kineser vallfärdade. Där fanns massa kinamatsrestauranger och hur många stånd som helst som sålde kackerlackor, skorpioner, möss, små fåglar, bläckfiskar, kokonger, kanderade frukter, allt på spett. Det fanns också hur mycket stånd med souvenirer som helst där det gick att pruta upp till 80%. Fick beröm av en tjej jag precis köpt utav att jag var duktig på att pruta. När man gick förbi de andra stånden med sin nyinköpta souvenir frågade de andra säljarna hur mycket man gav för den och så fick man ett  ”aa I could give you cheeper!” eller ett ”åh, good price, very cheep” för att avgöra om man gått på en nit eller inte. Här behövde man inte skämmas för att pruta, det blev snarare skämmigare om man gått på en nit så de andra säljarna skämdes för ens skull.

Jag tordes inte prova på de grillade kackerlackorna, det räckte att vi fick en film med en ryss som testade på dem och gav det omdömet ”åh, taste like french frites” Däremot köpte jag kanderade jordgubbar och äpplen på spett. Hur gott som helst och superpopulärt här!

En grej som är lite söt här i Kina, är att de sparat massa gamla telefonkiosker, men istället med moderniserad funktion i dem, nämligen wifi. Det har vart grymt här i Kina, tillgången till internet överallt!

På vägen till nattmarknaden på Wangfujing daje stannade vi till på en uteservering som låg mitt på gatan. Helt plötsligt märker vi hur folk börjar stanna och kolla på oss, stå och ta kort med oss i bakgrunden och verkligen helt ogenerat peka och säga till sina kompisar att kolla. Det kom till och med fram ett par och ville ta kort tillsammans med oss! Någonting skumt var det. För här är vi ju knappast de första västlänningar som befinner oss! Även om man får kolla ett tag för att se några andra. Började fundera, har jag nått i håret? Får man dricka utomhus? Snacka om att känna sig illa tillmods! Skyndade oss därifrån!

Angående vädret i Peking, vi hade blivit uppskrämda med att det skulle vara hur kallt som helst! När vi kom var det nästan varmare här än i Shanghai. På dagen räcker det med tjocktröja o på kvällen regnjackan över typ. Ska bli regn o grejer nästa vecka så det kanske ändras.   

Bilder kommer (: 

Puss!

26e oktober 2011

Eftersom vi inte har facebook får jag passa på att gratulera bror som blir hela 19år idag! Hoppas du haft (får jag väl säga eftersom jag lägger upp inlägget i efterhand) en toppendag!

Idag har jag otroligt ont i nacken! Vaknade upp med vad jag trodde var nackspärr, innan jag kom ihåg gårdagen. Den har liksom svullat upp så jag har fått värsta köttnacken. Idag var vår näst sista natt i Shanghai, så vi var tvungna att bestämma oss om och var vi ska vidare. Vi känner oss hyffsat klara med Shanghai, men inte riktigt förberedda med allt annat typ: måste tvätta, köpa tågbiljetter och boka hostel, så vi bestämde oss för att boka en natt till här för att ägna morgondagen åt allt tråkigt.

Det positiva med massagen var att ägaren av stället gav oss tips på vad vi absolut inte får missa när vi är här. Eller snarare, han skickade ett mail som vi skulle kunna läsa idag på morgonen. Där stod det ”Qi Bao old street” och ”Tian Zi Fang” samt vägbeskrivningar dit. Okej, tänkte vi som ändå inte hade någonting annat för oss. Tog metron till första stället och följde sedan de tydliga skyltarna till Qi Bao, ett kvarter uppbyggd i gammal kinesisk stil med små gränder med souvenirstånd och en flod som ringlade sig igenom där någon av Mission Impossible filmerna tydligen skulle spelats in? De sålde allt från as konstig mat, som kineserna bara frossade i, till massa angry bird leksaker.


Även om vi befinner oss på de mest turistiga platserna här så är ändå långt över majoriteten av alla turister andra kineser, så en lång blond snygg svensk kille drar många intresserade blickar till sig (: Enda undantaget har varit Malone’s där typ enda kinesen var en dryg jävel som satt brevid oss och trodde han ägde stället. Flickvännen skämdes och servitriserna ville inte hjälpa honom XD Det är synd att vi blivit så uppskrämda över all gatumat, för mycket av det luktar och ser sjukt gott ut! Nästan synd att inte smaka.

I alla fall, när vi tröttnat på gamla byggnader och köpt massa souvenirer åkte vi iväg till nästa ställe vi blivit rekommenderade, utan att veta om det var en gammal byggnad, en restaurang, ett tempel eller what ever. Vi kom fram till en gata där det stod: ”Tian Zi Fang” jaha?  Som tur var fanns det en turistinformation för alla turister som tänkt likadant som oss där de stått på den otroligt vanliga gatan och undrat.  Visade sig att bakom den lilla gränden bredvid turistinformationen låg en gömd labyrint av små ybermysiga gränder fyllda med restauranger från hela världen, souvenir- smyckes- och teaffärer. Kan varmt rekommendera dessa tips vi fick för den som har samma guidebok som oss där det bara står om massa tempel och gamla hus ^^ hade en supermysig kväll!

25 oktober 2011



Idag då! Jo, vi har verkligen försökt varje dag att gå upp tidigt och ställt klockan. Det går inte! Sängen är alldeles för skön. Så väl utvilade hittade vi en smal gata nästan bredvid vårt hostel som det var äkta kinesisk marknad på. Mitt på marken satt de med sina levande fiskar, krabbor, ankor, ålar och alla slags grönsaker och sålde till varandra under världens ljudnivå som kom både från ankorna och kineserna. Roligaste någonsin var när vi, som enda västlänningarna, med värsta kameran och kartan, traskade in i gränden och en liten kille på tre, fyra år spärrar upp ögonen, pekar på Mattias och skriker högt till sin mamma. Alla kineserna och vi börjar asgarva. Stackars unge trodde väl vi var från en annan planet! Det roliga var att det inte bara hände en gång utan två på den långa marknadssträckan vi gick.


Det var guldläge att ta fina bilder längs marknaden, men jag har helt enkelt inte oförskämdheten hos en fotograf som behövs för att ställa sig en halv meter ifrån och ta kort på någon i dess vardagssysslor. Känns respektlöst.


Vi tog taxi och åkte iväg till Yu trädgården, nästan som en liten by uppbyggd med gammaldags kinesiska hus runt en stor trädgård byggd med kinesisk trädgårdsarkitektur, små hus, broar, vattendrag och stenmonument. Runt trädgården finns massa restauranger och tusen små bodar med souvenirer, så våra första kinesiska souvenirer inhandlades efter massa prutning! Fick tom beröm av en man i ett stånd för min hårda prutning, trotts att det helt klart var dåligt för honom ^^

I ett stånd visade två killar hur man med en enkel snodd-aktig grej kunde göra massa häftiga frisyrer på några sekunder. De fick syn på mig med mitt långa jämförelsevis blonda ofixade hår och såg sin chans. Efter några sekunder hade de satt upp värsta frillan på mig och fått bra mycket gratis PR med alla som samlats runt dem under tiden. Bara tacka och ta emot för mig som max orkar borsta igenom håret på morgonen annars ^^

Efter vi gått runt i trädgården med omnejd nån timme kände vi för att dra vidare. Åkte till peoples square and garden, för att inse att det inte var så mycket mer än just ett torg och en park. Däremot fick vi syn på Radisson Hotel. Världens byggnad med en stor lysande kupol högst upp. Chansade på att det var en bar, och hade rätt. När vi kom upp till 45e våningen och kom ut i kupolen med bara glasväggar kunde man se ut över hela Shanghai! Så vackert med alla lampor i olika färger i mörkret över hela staden! Och det är sjukt vad stort det är. Även i denna flotta byggnad beläget på bästa utsiktsplats var ölen inte dyr. Efter en minut insåg vi att kupolen även snurrade runt! Så två timmar senare hade vi snurrat ett helt varv och fått den bästa utsikten över Shanghai vi kunde önskat. Samtidigt som vi fått ständig uppassning med snacks och dricka.


Det var inte hela kupolen som snurrade utan bara golvet vid borden inuti, så helt plötsligt dök det upp en handväska vid vårt bord och en servitris kom löpande då en tant ett halvt varv bort trodde att väskan blivit snodd ^^ lika förvirrande var det när man skulle leta efter toaletten som hela tiden befann sig på olika ställen i byggnaden. Haha

Vi gick längs Nanjing Lu, största shoppinggatan i Shanghai som, en mil lång, sträcker sig mot floden och där affärerna är öppna sent! Provade kinesiskt lösgodis och pratade med en Shanghai/Singapor-bo och frågade det som vi undrade mest över under vår vistelse. Hur det kan vara så få trafikolyckor när alla kör som galningar och ingen har bälte eller hjälm, sjukt många el cyklar och mopeder som inte låter någonting och sällan har lyse. Hur säger man ”nej tack” åt alla ivriga försäljare på mandarin? Och varför är det så få som kan engelska när det ändå vart många britter, amerikaner och andra folk här genom åren?

Avslutade kvällen med en kinesisk aroma oil massage som Mattias tjatat om flera dagar! Kan beskrivas som en timmeslång tortyr med bra inslag. Massage på kotorna och på samma ställe på nacken i tio minuter var ingen höjdare. När jag trodde jag skulle börja grina ett tag bad jag massören att inte massera så hårt på nacken. I brist på engelskakunskaper trodde hon mina gester och främmande språk betydde att jag gärna ville ha lite extra massage på just nacken. Magmassagen var inte den sköna dra-sakta-över-magen-massagen man är van med, utan mera tryck-hårt-och-plötsligt-mitt-på-kissblåsan-massage. Det enda som ändå fick mig att fnissa var tanken på hur Mattias, i rummet brevid, vars mage protesterar mot kinamat blandad med Brittish breakfast, skulle klara av magmassagen. 


Väl hemma såg jag att min rygg såg ut som introt i Matrix! Aj! Blir ingen mer kinesmassage!

24 oktober 2011 kväll

Trotsade regnet och gick till ett köpcentrum några kvarter bort från hostlet idag. Det har inte bara regnat, utan blåst nått sjukt. Well, efter att spenderat eftermiddagen med att gå på H&M, Jack &Jones och VeroModa tyckte vi det räckte och tog en taxi till ett ställe Chris rekommenderat oss!

Ang. affärerna här funderade vi varför det är nästan folktomt i shoppingcentret men ändå kanske tio tjejer med likadana kläder som jobbar i varje liten butik. Kan väl inte vara lönsamt?  Svaret fick vi när vi gick in i affärerna. De sätter en personal på varje kund i butiken. Personalens uppgift är att följa efter kunden en halvmeter bakom och föreslå kläder som man inte alls är intresserad av!?

-          Jaha, du vill ha en blå tröja. Men går det inte lika bra med den här gröna? Eller den här med lite gubbar på? Den här kanske, som inte alls är nånting som du sagt?

JÄTTEstressande! Och så känner man sig nästan skyldig när man går ut och inte köpt nått!

Stället vi åkte till sedan heter Malone’s. Det var en riktig tio poängare! Smsade Chris och tackade för tipset. Det var en Amerikansk pub/restaurang som hade Burger and beers Monday, vilket innebar att man kunde köpa vilken av deras burgare på menyn som helst och en pint Tiger för 50yuan. Det fanns tusen burgare att välja mellan och så klart tog man den som var dyrast i vanliga fall, 100yuan. Vi hade precis hittat stället där alla västlänningar i Shanghai samlas på måndagar. När vi kom runt 18.00 var det ganska tomt. Men när vi gick någon timme senare var alla tre våningar på puben knökfulla och de stackars servitriserna sprang överallt med hamburgare i händerna.


Spenderade kvällen i hostlets bar och spöade Matte några gånger i biljard, eller försökte i alla fall, tror han tjuvövat på morgonen!