Ida Larsson

6e november 2011


Vet inte vad jag ska börja berätta om dagen, den har varit helt sjuk! På det bästa möjliga sätt menat! Vi hade våra tvivel om att hänga på ett par vi träffat en gång. Särskilt när de lät så angelägna om att visa oss runt, men alla våra misstankar var obefogade. Det är världens trevligaste och gulligaste människor vi träffat. Kan bara citera Grant ”You were so lucky to meet this people”

Det unga paret som vi träffat på tåget från Beijing var, precis som vi bestämt, på plats utanför vårt hostel för att hämta upp oss kl nio imorse i deras snygga BMW. Med dem var Grant, han hette naturligtvis inte Grant, men det var hans ”engelska namn” så vi kallar honom det här. Det var Killens personliga engelskalärare som nu blivit ”inhyrd” som tolk och sällskap till oss idag. Det visade sig ganska snart att She Qi Le, som killen heter, hade en snuskigt rik pappa som ägde ett byggförtag som sonen skulle ta över. Han var som en liten pojke i en godisaffär med för mycket pengar, visade oss bilder på Lamborghinin han tänkte köpa och att han gärna ville ha en lägenhet i Europa, Italien eller Frankrike, och gärna en i USA också förresten. Dang, tjejen, utbildade sig till flygvärdinna. De var båda 23år och skulle gifta sig i januari och sedan åka på smekmånad till Maldiverna. De var jättesöta ihop och världens gulligaste värdpar.

De körde oss till Terrakotta armén där SQL och hans lärare varit många gånger men Dang aldrig besökt. Vi satt och skrattade åt våra svengelska språkmissar och Grant berättade förtjust att de även hade begreppet Chinglish, trodde det var ett svenskt påfund ^^.  Stackars Grant som vart där så många gånger tidigare tyckte inte om att gå i graven och gillade inte kejsaren som var begravd där.  Med all rätt!

Qin Shi Huangdis härskade i Kina för 2200år sedan och var sedan 13års ålder besatt av döden. Alltså hur hans egen död skulle bli. De tror att han ville ha dödsriket som en avbild av livet på jorden, alltså byggde han ett sjukt stort palats under jorden med pärlbestrött tak och floder av kvicksilver. 700 000pers jobbade i mer än 36år med kalaset. Det som är känt är ju i alla fall själva Terrakottaarmén. En armé med 7000soldater gjorda i lera. Varje soldat är unik, har sin egen frilla, egna ansiktsuttryck osv. Alla Huangdis arbetare och konkubiner begravdes levande för att förhindra att hans sista viloplats blev känd. Det man får se är alltså ett antal utställningar där de berättar om utgrävningarna, kejsaren, historian osv, för att sedan lotsas runt till schakt 1, 2 och 3 och se det på riktigt. De bygger upp förväntningarna genom att göra så man först går till 3an där det i stort sett bara är utgrävningar som är pågående och inte allt för många soldater. Sedan till 2an där det är lite mer, för att sedan komma in i schakt 1 där armén är uppradad i långa led.



SQL tyckte inte vi skulle behöva stå och trängas bland alla guidegrupper och betalade 100kr/pers för att vi skulle få gå på en röd matta ned några meter till VIP ”balkongen” Där såg vi armén på lite mindre avstånd, några meter ned och närmare, och utan att behöva trängas. Det är en sådan grej som bara någon med onödigt mycket pengar gör!

Jag och Mattias behövde inte lyfta ett finger på hela dagen och vi fick ALLT betalt för oss. Jag har alltså, förutom rummet, inte betalat någonting alls på hela dagen, äkta backpackerstyle (a). Ne men det var nästan pinsamt vad bortskämda vi blev. Det spelade ingen roll hur mycket vi propsade på att betala för oss. De förklarade att kineser gör allt för sina kompisar och gäster. Det är något vi hört tidigare av alla som följt med oss och visat platser och stannat och frågat om vi behöver hjälp när vi sett vilsna ut trotts att de själva egentligen har bråttom iväg. Det skulle aldrig hända i Sverige.

Vi åkte vidare till hot spring water på vägen tillbaka till Xi’an. Det är som en litet sommarpalats-by byggd åt en kejsares fru. Läget har väldigt bra fengshui där det ligger brevid berget som gett stället namnet. Berget är grönt året om, trotts det kalla klimatet, tack vare att det ur berget kommer upp massa varma naturliga källor. Berget är också väldigt jaderikt. Något som ger mycket tur. Så i palatsanläggningen fanns många gamla poolar och man kunde gå in i en grotta där de ofta höll till under sommarens varma dagar. Där var det massa små elefantpallar uppradade framför en rad fotbad urkarvade ur väggen. Där fick man ta ett fotbad i det mineralrika vattnet som ska vara bra för hyn. Sjukt att vattnet kan vara så varmt att det nästan bränns trotts att det är kallt ute.

Med oss på vandringen runt byn fick vi en engelsktalande guide. Det var egentligen ingen som ville ha den stackars guiden utan det var väl bara ett tecken på bra värdskap från SQLs sida. Han själv lyckades avbryta guiden så fort hon sa något, Dang lyssnade inte, Grant tror jag kände sig lite förnärmad att de fixat guide fast han själv kunde så mycket om stället så han gick bredvid mig på andra sidan och samtidigt som guiden berättade något berättade han något annat om samma grej i andra örat. Mattias stod och tänkte på något annat och stötte ibland från sig små intresserade ljud som: ahaa, mm, osv. Jag stod och försökte visa intresse och höra vad guiden sa på sin kines-engelska. Det enda jag egentligen lyckades uppfatta var att Chiang Kai-shek varit där i två månader någon gång under sitt liv, något hon mycket stolt upprepade ett antal gånger. Coolt ställe, men guide var överflödigt kan vi konstatera XD

Efter besöket berättade de planerna för kvällen, att de planerade att ta med oss att äta hotpotmiddag om vi ville och sedan skulle SQL ha en fest på en bar i Xi’an. När vi satt i bilen ringde hans pappa och berättade att han skulle genomgå en hjärtoperation under morgondagen, han hade någon hjärtskjudom, och att sonen var tvungen att komma hem och ta hand om företaget. För det visade sig att de inte ens bodde i Xi’an, utan i en stad sex mil utanför, och hade åkt bil en timme på morgonen för att hämta oss!  SQL den stackaren var besviken och bad om ursäkt till oss. Helt onödigt gjort, klart han skulle hem.

Men de ville ändå ta med oss på restaurangen innan så vi åkte mot Xi’an och en riktigt lyxig hotpot restaurang i ett höghus. Det var ett ställe inga västlänningar kände till, utan skylt på väggen utanför. Äntligen fick vi äta riktig hotpot i ett stort sällskap som det ska vara! Och den här hotpoten var något helt annat än den förra vi åt! Här var spat också uppdelat i en stark och en svag, men de smakade helt annorlunda. Man fick blanda iordning sin egen sås i en skål som man sedan kunde doppa i. Och sedan kom servitörerna med maträtt efter maträtt och la i grytan. Fisk, tre sorters räkor, gurka, tofu, två sorters svamp, grisfötter, nudlar, nått salladsaktigt, biff, majs, sparris, osv. Kommer inte ens ihåg allt.

Grants fru kom och gjorde oss sällskap och titt som tätt kom servitriserna med varma handdukar till händerna och fyllde på glasen om de såg halvfulla ut. Kocken kom till vårt bord och började slänga runt med en degklump i luften som sedan förvandlades till nudlar som han la i grytan. När alla slutat äta, proppmätta var det naturligtvis hur mycket mat kvar som helst, och då kommer det in ett stort fruktfat till efterrätt!

Vi satt säkert några timmar och åt. Man förstår varför alla kineser är så smala. Man äter och äter men får egentligen inte i sig så mycket. Det tar lång tid och är socialt och man hinner känna när man är mätt tillskillnad från om man slänger i sig maten. Och man sitter där i lugn och ro och plockar tills sist man inte kan få i sig något mer. Jag vågar inte ens tänka på vad notan måste ha hamnat på.

Efter maten bytte vi mailadresser, segt att de inte har facebook hade ju varit mycket enklare, och lovade att hålla kontakten. De lovade att om de fick tid nästa år skulle de komma förbi Sverige. Tid, inte råd. Vi får helt enkelt åka hem och börja spara direkt om vi ska ha råd med sådant besök XD

She Qi Le och Dang skyndade sig iväg hemåt i bilen och Grant och hans fru skulle visa oss till hostlet. Vi åkte tunnelbanan men till och med nu skulle Grant envis betala för oss. Och trotts att han och frun bodde på stoppet innan oss, så skulle de bestämt följa med oss till vår station och gå med oss hela vägen till hostlet för att sedan behöva åka tillbaka igen.

Sry för megainlägget! Puss