Ida Larsson

Söndag 30 oktober 2011


Idag skulle vi besöka den underjordiska staden var tanken. Under kines- sovjetiska iskylan på 60talet beordrade Mao att det skulle byggas ett system av bombsäkra tunnlar under hela Peking som de stackars kineserna fick gräva utan maskiner. Nu skulle man kunna gå ned med en guide och se alla de före detta underjordiska vapen- och matförråden och sjukhusen.

Efter att ha virrat runt länge och väl i alla närliggande hutonger så träffade vi på en local som på skröplig engelska och med gester berättade att ingången hade rasat ihop och att det inte gick att besöka längre. Nu har vi ju inte gjort några närmare research  hurvida det stämmer eller ej men jag som har lite falla-högt-uppifrån-skräck, lite sk respekt för djupa hav och lite klaustrofobiska tankegångar långt under marken, var ändå rätt nöjd med att få stanna på ytan.

kinesiskt brädspel i hutongerna


Nu kan det även ha varit så att gubben sa att grottan rasat ihop för att därefter få skjutsa oss med sin cykeltaxi till ”Himlens tempel” som han istället föreslog att vi skulle besöka. Livrädda att hans lilla cykeltaxi skulle förvandlas till en konservburk när han gav sig ut på de fyrfiliga vägarna så gick vi istället.

En stor fin park med stora fina kinesiska byggnader, men vi börjar båda känna att det börjar bli lite för mycket tempel nu. Tiantan är i alla fall en av Kinas största tempelanläggningar omgiven av en stor park. Huvudattraktionen, Qiniandian, är en stor rund byggnad på en höjd med en enorm guldknopp på toppen som, enligt vår guidebok, brukar dra till sig åska. Det lät ju lite kul. Och hela anläggningen skulle vara ett paradigm av den kinesiska arkitekturens idéer om balans och symbolism. Tjusiga ord, men det är fruktansvärt mycket fengshui och yin och yang i allting här: byggnader, målningar och inre välbefinnande. Parken skulle även vara känd för sina många utövare av taijiquan tidiga mornar. Det hade vart jättekul att se, men nu var vi ju där en sen eftermiddag, sådant var det dåligt med.

”When in Rome”, vi måste ju prova på Peking-anka när vi är här! Så vi gick över till restaurangen på andra sidan gatan efter bra vitsord från personalen på vårat hostel. Det var en väldigt lokal restaurang och när ankan var färdiglagad kom kocken, till alla gästers förtjusning och skar upp den inne bland matborden. Han skar upp ankan i små skivor. De skulle man sedan lägga på en liten ångkokt pannkaka stor som en hand typ tillsammans med skivad salladslök, gurka och en speciell smakstark anksås. Sedan skulle pannkakan rullas ihop och naturligtvis ätas med pinnar. Till det fick vi en kanna varmt vatten att dricka. Gubben vid bordet bredvid skrattade hjärtligt åt Mattias kamp med pinnarna och Mattias som har övat mandarin testade sina kunskaper på gubben som blev förtjust och svarade med en lång mening och bjöd på te i tron om att Matte pratade flytande. Med Mattes bra uttal och trevliga glosor har han charmat många taxichafförer och försäljare vid det här laget^^. Pekinganka var i alla fall väldigt gott, men med tanke på att det är en dyr delikatess här vet jag inte om det är värt priset i jämförelse med all supergod mat man kan köpa för en tia.

Fast vi tyckte att vi var prutar-proffs igår och hade allting under kontroll så insåg vi när vi kom hem och kikade lite närmare på produkterna att allt inte stämde! Så ikväll åkte vi tillbaka till marknaden i den trånga gränden upplyst av röda lampor och pratade med säljarna som var ödmjuka och hjälpte oss. Matte, som köpt lite trolleriprylar kommer prova alla trolleritrick på mig med ett barns förtjusning resten av resan ^^

Beijing är så otroligt stort att avstånden inte går att tänka sig. Vi som nästan började tro att hela Peking bestod av hutongerna där vi bor fick nu se alla stora byggnader i city passera när vi åkte i taxin till Shishahai Bar street. Mattias hade letat fram lite insidertips om Beijing och hittat denna bargata som ligger runt en stor spegelblank damm med trampbåtar i och, nu på kvällen, med sådär mystisk dimma över. Nästan som de planerat det till Halloween.

Där vi hoppade av med taxin stod det massa vuxna/äldre par och dansade en lugn kinesisk dans till musik på en asfalterad plätt bredvid dammen en vanlig kall höstsöndag. På samma plats fanns massa folk i olika åldrar i full gång med att passa varandra med en liten hög med mynt fäst vid ett gäng fjädrar som fungerade som fjäder/boll. Stämningen var jättemysig och vi blev kvar där ett bra tag i försök att lära oss sparka fjädrarna tillsammans med en kvinna som sålde dem. 

För att få en överblick över barerna tänkte vi kolla vad det fanns innan vi satte oss ned på ett ställe. Vi gick säkert en kvart längs dammen och passerade bar efter bar, vägg i vägg utan att komma till slutet. Discon, sköna soffor med livemusik, poledance, uppträdanden (mer lika karaoke en sen efterfest) och ställen helt utsmyckade med halloweendekorering och med utklädda servitriser. Det fanns allting. Dock skiftar priset helt enormt beroende på var du köper din drink. På Helen’s (en västerländsk backpackerrestaurang i vårt område) kostar det 20kr. Här var det dyrare än i Sverige på många ställen. Vi tog oss igenom några ställen med taktiken en öl på varje ställe ^^ Fick en häxhatt av några kineser som tack för att de fick ta kort med mig, så munderingen var fullständig (Y) 

Ska ni till Peking så måste jag i alla fall rekommendera den här bargatan! Otroligt mysig. Nått liknande finns inte i Sverige.