Ida Larsson

31a oktober 2011


Fick höra ryktas om att vi ställt om till vintertid i Sverige, så nu är förvirringen total här! Några klockor har ställt om sig själva och andra inte. Byter vi tid här i Kina också? Hur mycket tidsskillnad har vi nu mot Sverige?

Äsch, i alla fall sov vi oförskämt länge idag. Sedan gick det några timmar till med en lång frukost i baren på 6e våningen (som vi bor på) på hostlet. De har soft träinredning, biljardbord, utsikt över gråa Pekings kaotiska gatuliv i slummen, dyr frukost och lugn kinesisk musik på morgonen.

När vi äntligen tog oss ut i det halvkalla smoggiga vädret tog vi oss till hutongerna, som vi förövrigt har strax runt hörnet. Hutongerna är gamla kinesiska bostadshus och skulle troligen översättas till slum, på Svenska. Små krångliga gränder kantade av små hus med lågt till tak där vardagslivet är i full gång. De cyklar omkring med grönsaker och höns på sina flak. Där finns små verkstäder och butiker för det mesta och här och var leker barn eller ett gäng farbröder står och kollar på när några av dem spelar ett kinesiskt träspel. Det är väldigt rogivande och alla är jättetrevliga. I hutongerna är allting fruktansvärt billigt och det känns bra att gynna dem också.

 Någon jantelag verkar inte existera i Kina. Här är vissa hutonger genomfartsled för kostymmän som är på väg till höghusen bakom kvarteret. Finklädda tjejer sitter på huk och handlar grönsaker av tanten som sitter på gatan med smutsiga kläder. Och kommer de inte överens om priset skriker de på varandra vilken samhällsklass de än tillhör. Ordet ”hutong” kommer förresten från Mongoliskans ”hottog” som betyder vattenbrunn. Och därifrån har ett kvarter uppstått. Det har Mattias lärt mig, som helt snöat in på sin bok ”Bergets väktare” och gärna vill bli tilltalad som Djingis numera.

Lärde världens charmigaste lilla unge hur man tar kort med min kamera och hon posade överförtjust på mina bilder för att sedan få se sig själv på foto. Vi hann också kolla in en musikaffär med massa häftiga kinesiska instrument, innan vi gav oss ut på en aplång taxitur.

Planen var att vi skulle äta hot pot innan vi skulle på föreställning på Chaoyang Theater. De planerna fick vi helt överge efter att ha suttit huuur länge som helst i bilkö på väg till andra sidan city. Som tur är verkar taxametern gå på km och inte minuter här (Y) och grundsumman är 10kr = NADA!

Efter att ha löpt runt i kvarteret i närheten av teatern på jakt efter någonting ätbart hittade vi en kinesisk snabbmatsrestaurang. Vi hade då typ en kvart på oss innan vi skulle sitta på stolarna i teatern. Det var rent sorgligt att stressa när vi blivit serverade hemmagjorda jättegoda nudlar för 12kr. Vi fick svårt att slita oss från tallrikarna och det var dessutom svårt att stressa i sig nudlar med pinnar! Blev löpning tillbaka!

 
Snyggingar i väntan på att showen ska börja


På hemsidan hade det stått ”en blandning av Pekingopera och akrobatik” Någon opera fick vi inte höra, men akrobatiken vi fick se hade vi kunnat betala det dubbla för! Det var det sjukaste jag sett i mitt liv. Varje nummer överträffade det tidigare. De klättra upp typ sjutton pers på en cykel, kastade varandra i luften upp och ned och i konstiga vinklar allting ackompanjerat med kinesisk spänningmusik, vackra kläder, sminkningar och mycket rekvisita på scenen. Finalnumret säger allt! Skynket på scenen föll och bakom stod en stor glob av metallnät. In på scenen kommer en kille på motorcykel!!! Jag trodde inte att sådant gick att göra på riktigt! Jag trodde det trotsade fysikens lagar och bara hände på Simpsons! Killen kör in i globen med motorcykeln och kör runt runt i loopar. Ljudnivån höjs i salongen av allas totala hänförelse. Min rädsla, förtjusning och det-här-händer-inte-på-riktigt-känsla viste inga gränser när det kommer en till motorcykel in på scenen och in i globen. Och en till. Och en till. Och en till!!! 5st!! Herregud! Det måste vart bättre show än alla operor i världen.

Vi hade köpt de billigaste biljetterna för 180kr och var beredd på skitplatser. Istället visar det sig att med kinesiska mått mätta är 2a raden i mitten en skitplats, eftersom man får böja lite på nacken för att se konsterna längst mot taket. Kvällen kunde inte blivit bättre!

Vissa konster såg vi, från första raden, hur ont det gjorde på de som utövade dem och hur svetten rann på dem. Nästan som man ibland fick lite dåligt samvete att de genomled allt för vår, publikens, skull. Det första Matte säger när vi kommer ut från teatern är att han känner av benhinnorna litegrann efter allt vi gått idag. Hahah ^^

En gullig gubbe med cykeltaxi körde oss till den andra av de två bargatorna vi känner till, Sanlitun Lu. Där var vi först på Hooters, för det är tydligen någonting man måste ha gjort ^^ agree to disagree på den. Där var det fullt Halloweenpådrag.

Den här bargatan var kortare, hårt trafikerad och lika dyr. Dessutom försökte de blåsa oss. Ställde fram öl vi inte beställt, ändrade priset på ölen i efterhand och ville ha betalt för jordnötterna vi inte beställt. Alla fulknep i boken. Det var inte förrän Mattias röt till ”We didn’t order any fucking peanuts” som den lilla kinesen gav sig. Tog taxi till våra kvarter och Helen’s där de istället för att luras, bjöd på gratisdrinkar för att fira Halloween. Vi tänkte precis socialisera med ett gäng svenskar på stället när de plötsligt började bråka högljutt och en dramatiskt stormade ut från baren och en annan satt gråtande och en tredje satt och försökte lägga in sin åsikt om det hela. Och där satt vi på första parkett för att bevittna allt på vårt hemspråk. Underhållning.