Great wall of China
1 november 2011
Idag hände det. Vi blev två av alla i världen som kan skriva sig på listan över att ha bevittnat världens utan tvekan största turistattraktion. The Great Wall of China. Men inget ska ju gå smärtfritt. Det tuffaste måste vart att ta sig upp tidigt imorse efter våra otaliga sovmornar. Efter att ha trängts med alla kineser, som var på väg till jobbet, på tunnelbanan skulle vi försöka få tag på en biljett till Badaling på urkrångliga Beijing North Railway Station, som verkade vara under ombyggnad. Ingen kunde engelska. Ingenting stod på engelska. Vi stod och köade i hundra olika kassor innan vi äntligen hade hittat den som sålde biljetter till Badaling. Och ja, det blev Badaling tillslut.
Det största No No vi har fått av ALLA som gett oss tips om Kina är att: När ni ska till kinesiska muren, åk INTE till Badaling! Det är det stället på muren som ligger allra närmast Peking och därför också är den, utan tvekan, mest besökta delen. Det är en bit av muren som är restaurerad och tillgänglig för alla de busslass som slussas dit varje dag. Anledningen till att vi i alla fall valde Badaling är främst det ostadiga vädret vi har. De har lovat att det ska vara mulet och regnigt i veckan. Hur kul är det då om vi tar oss med bussbyten och taxi långt borta till ett ensligt ställe och fryser fingrarna av oss? Samma om vi skulle ge oss ut på en femtimmarsvandring, som säkert är guld att göra på våren, och det sedan börjar spöregna och blåsa? Inte så kul.
Ut till Badaling är det ett snabbtåg byggt, så vi åkte bekvämt snabbtåg i en timme för 6kronor direkt till muren. Och vi följde alla bokens regler. Vi var där en vintermånad = mindre folk. Vi kom på eftermiddagen = alla busslass med guidade turer har åkt hem. Och vi gick vänster på muren istället för att följa strömmen av folk som gick på den enklare vandringen till höger. Alla resulterade i att vi i princip var själva på muren vid en av de mest besökta platserna.
När vi först rullade in på stationen bland de höga toppiga bergen kändes det riktigt tjurigt. Det enda vädret som inte får vara när man besöker muren. Regn är okej, snö kan vara superfint, tom åska kan gå men DIMMA. Vafan! Som tur var hade vi vädergudarna på vår sida idag, så snart vi närmade oss muren började dimman driva bort mer och mer. Tack!
Stundtals fick vi lite duggregn och bland bergen var det för övrigt många grader kallare än i stan, men vi fick en riktigt frisk höstdag med fina höstfärger. Må säga vad ni vill om Badaling men vi fick se sjuka vyer av den helt fantastiska muren och vandra flera timmar på den med enbart några andra människor som sällskap. Senare på eftermiddagen var det nästan tomt, och ju längre bort man kom ju mer droppade folk av. Det stillade helt klart mitt Kinesiska-muren-begär.
Kramp i första uppförsbacken!
Det går inte ens att föreställa sig hur det måste varit att bygga muren. På vissa ställen går den nästan lodrätt uppåt och man får nästan klättra för att komma upp. Sedan går det stupbrant nedför igen på de hala plattorna. Allt för att följa konturerna av bergskammarna och utgöra ett så bra skydd som möjligt mot fienderna.
När vi kom högst upp åt ena hållet på muren satt det ett par farbröder i snålblåsten och snö-regnet och hackade in vackra bilder av muren i stenplattor. De ville såklart sälja till oss. När vi tillslut gav med oss att köpa ett metallcertifikat (att vi gått på kinesiska muren) för några kronor blev farbrorn så glad att han hoppade och dansade. Det går inte att vara annat än ödmjuk. 
En ensam tant på säkert över 70 år gick kutryggig med huckle och borste i handen och städade muren. Hon tömde soptunnor och gick i trapporna utan uppehåll medan turisterna andfått stod och flåsade bredvid. Överallt i kina ser man gamla gubbar och tanter stå och göra gymnastik och stretcha det ser jättegulligt ut, men så är dem i bättre skicka än Sveriges 30åringar också… Tror vi har en del att lära om fysiskt och psykiskt välbefinnande av Kineserna.
Efter många kilometers vandring och ännu några deltaganden i främmande kinesers familjealbum blir det en lugn kväll på hostlet! Har köpt något vi tror är en melon och hostlet bjuder på greentea. Så nu blir det mys (:
Och lova att åka till Kina nångång i livet! <3
Visst är muren fantastisk! Anders och jag var också vid Badaling fast i slutet på mars typ 1993.Jag trodde du stretchade på Kina/Jensvis på krampbilden. Vi försökte också komma ner till underjordiska staden men den nedgång vi letade efter fanns ej kvar.
Jag funderade precis på vem du var brås på när du fick kramp:) men Ulla gav en ledtråd. Jag kommer inte ihåg att det fanns någon underjordisk stad överhuvudtaget när vi var där. Det måste vara något nytt:) kramis mamma Ulla
Ulla: Ja verkligen! Jo, det var väl det jag gjorde ^^ haha ne verkar mystiskt det där!
mamma:haha jo. Byggd på -60talet. Rätt ny (; haha kram!
Eller så är det med de här "gamla gubbar och tanter" att de är 30år ^^
Aldrig fel att strecha... Upp och kör gympa med folket i gryningen, ni kan ju gå och lägga er när de andra stackarna går till gruvan.
/Jens
haha nee, visst är det svårt att se ålder på kineser, men såå hårt har vi inte misstagit oss. Att komma upp i gryningen har vi liite problem med ^^ Här i Xi'an har vi inte ens sett en park och så är det kallt nu så vet inte hur många som är ute (:
Här i Frölunda är det thai chi för hela slanten när kinestanterna ska röra på sig. De brukar stå ett gäng på kanske 7 tanter här nere på en parkering några gånger i veckan.
