Ida Larsson

29 oktober 2011

 

Hallå!

Efter en väldigt bekväm 5 timmars resa tog vi oss från Shanghai till Beijing med världens snabbaste snabbtåg igår… Åkte dock inte mer än 309km/h lite besvikelse, vet inte om det var en annan sträcka eller nått annat tåg eller om det är väder och vind som spelar roll. Jaja, i alla fall kom vi fram säkert. Tunnelbanesystemet funkar likadant här som i Shanghai så vi guidade oss enkelt till vårt hostel King’s Joy, tack vare min pärla Mattias har vi en än gång fått ett bra och trevligt hostel för 90kr/natten.

 

Får planera tiden bra här om vi ska hinna med allting som Peking har att erbjuda, så idag var vi i förbjudna staden och på Himmelska fridens torg. Det är enormt stort och tog oss i alla fall en fyra timmar att ta oss igenom. Det var jättecoolt att se alla stora kinesiska byggnader och tänka på all historia de vart med om, men ärligt talat trodde jag det skulle bli mera wow-upplevelse än det blev. Det kan ju iofs bero på kineserna unga som gamla helt obekymrat kan köra armbågen i sidan och tränga sig fram för att få bästa platsen vad det än kan gälla. När vi skulle ta kort in på Kejsarens viloplats kommer en minst 80årig tant och stenhårt klämmer sig in för att sedan försöka dra fram sin jämnåriga kompis som om de var 14år på en konsert.  Utan att skämmas kan de klämma in rumpan för att få en sittplats på tunnelbanan så att de nästan får den som tänkt sätta sig där innan i knät. Ska inte prata om bordskick och allmänt hyffs. Varannan kines låter som de ska hosta upp alla inälvor innan de drar största loskan var som helst på marken. Rapa, fisa och hosta i ansiktet på folk är helt okej här. Har lite svårt för det, man kanske vänjer sig?

 

I alla fall så tog vi taxi till Pekings stora shoppinggata, Wangfujing Daje, med en av alla chaffisar som ville lura oss vid utgången av Den förbjudna staden. Han sa såklart att han inte hade taxameter och ville ha fast pris. Typisk turistfälla. Vi viste ju ungefär vad de skulle kosta och prutade oss ner till priset. När vi kom fram så lyfte Matte, som satt i framsätet, på den lilla lappen som chauffören hade gömt taxametern bakom och blinkade till honom. Han blev lite röd i ansiktet och åkte därifrån. Fick lära sig att alla västlänningar inte är helt tappade bakom XD 

 

Alla märkesaffärer i världen verkade ha samlats på samma gata och vi kände att det inte var vår backpackerprisklass riktigt. Precis då såg vi en smal gränd som gick in mellan husen dit alla kineser vallfärdade. Där fanns massa kinamatsrestauranger och hur många stånd som helst som sålde kackerlackor, skorpioner, möss, små fåglar, bläckfiskar, kokonger, kanderade frukter, allt på spett. Det fanns också hur mycket stånd med souvenirer som helst där det gick att pruta upp till 80%. Fick beröm av en tjej jag precis köpt utav att jag var duktig på att pruta. När man gick förbi de andra stånden med sin nyinköpta souvenir frågade de andra säljarna hur mycket man gav för den och så fick man ett  ”aa I could give you cheeper!” eller ett ”åh, good price, very cheep” för att avgöra om man gått på en nit eller inte. Här behövde man inte skämmas för att pruta, det blev snarare skämmigare om man gått på en nit så de andra säljarna skämdes för ens skull.

 

Jag tordes inte prova på de grillade kackerlackorna, det räckte att vi fick en film med en ryss som testade på dem och gav det omdömet ”åh, taste like french frites” Däremot köpte jag kanderade jordgubbar och äpplen på spett. Hur gott som helst och superpopulärt här!

En grej som är lite söt här i Kina, är att de sparat massa gamla telefonkiosker, men istället med moderniserad funktion i dem, nämligen wifi. Det har vart grymt här i Kina, tillgången till internet överallt!

 

På vägen till nattmarknaden på Wangfujing daje stannade vi till på en uteservering som låg mitt på gatan. Helt plötsligt märker vi hur folk börjar stanna och kolla på oss, stå och ta kort med oss i bakgrunden och verkligen helt ogenerat peka och säga till sina kompisar att kolla. Det kom till och med fram ett par och ville ta kort tillsammans med oss! Någonting skumt var det. För här är vi ju knappast de första västlänningar som befinner oss! Även om man får kolla ett tag för att se några andra. Började fundera, har jag nått i håret? Får man dricka utomhus? Snacka om att känna sig illa tillmods! Skyndade oss därifrån!

 

Angående vädret i Peking, vi hade blivit uppskrämda med att det skulle vara hur kallt som helst! När vi kom var det nästan varmare här än i Shanghai. På dagen räcker det med tjocktröja o på kvällen regnjackan över typ. Ska bli regn o grejer nästa vecka så det kanske ändras.   

 

Bilder kommer (: 

Puss!

26e oktober 2011

 

Eftersom vi inte har facebook får jag passa på att gratulera bror som blir hela 19år idag! Hoppas du haft (får jag väl säga eftersom jag lägger upp inlägget i efterhand) en toppendag!

 

Idag har jag otroligt ont i nacken! Vaknade upp med vad jag trodde var nackspärr, innan jag kom ihåg gårdagen. Den har liksom svullat upp så jag har fått värsta köttnacken. Idag var vår näst sista natt i Shanghai, så vi var tvungna att bestämma oss om och var vi ska vidare. Vi känner oss hyffsat klara med Shanghai, men inte riktigt förberedda med allt annat typ: måste tvätta, köpa tågbiljetter och boka hostel, så vi bestämde oss för att boka en natt till här för att ägna morgondagen åt allt tråkigt.

 

Det positiva med massagen var att ägaren av stället gav oss tips på vad vi absolut inte får missa när vi är här. Eller snarare, han skickade ett mail som vi skulle kunna läsa idag på morgonen. Där stod det ”Qi Bao old street” och ”Tian Zi Fang” samt vägbeskrivningar dit. Okej, tänkte vi som ändå inte hade någonting annat för oss. Tog metron till första stället och följde sedan de tydliga skyltarna till Qi Bao, ett kvarter uppbyggd i gammal kinesisk stil med små gränder med souvenirstånd och en flod som ringlade sig igenom där någon av Mission Impossible filmerna tydligen skulle spelats in? De sålde allt från as konstig mat, som kineserna bara frossade i, till massa angry bird leksaker.


Även om vi befinner oss på de mest turistiga platserna här så är ändå långt över majoriteten av alla turister andra kineser, så en lång blond snygg svensk kille drar många intresserade blickar till sig (: Enda undantaget har varit Malone’s där typ enda kinesen var en dryg jävel som satt brevid oss och trodde han ägde stället. Flickvännen skämdes och servitriserna ville inte hjälpa honom XD Det är synd att vi blivit så uppskrämda över all gatumat, för mycket av det luktar och ser sjukt gott ut! Nästan synd att inte smaka.

I alla fall, när vi tröttnat på gamla byggnader och köpt massa souvenirer åkte vi iväg till nästa ställe vi blivit rekommenderade, utan att veta om det var en gammal byggnad, en restaurang, ett tempel eller what ever. Vi kom fram till en gata där det stod: ”Tian Zi Fang” jaha?  Som tur var fanns det en turistinformation för alla turister som tänkt likadant som oss där de stått på den otroligt vanliga gatan och undrat.  Visade sig att bakom den lilla gränden bredvid turistinformationen låg en gömd labyrint av små ybermysiga gränder fyllda med restauranger från hela världen, souvenir- smyckes- och teaffärer. Kan varmt rekommendera dessa tips vi fick för den som har samma guidebok som oss där det bara står om massa tempel och gamla hus ^^ hade en supermysig kväll!

25 oktober 2011



Idag då! Jo, vi har verkligen försökt varje dag att gå upp tidigt och ställt klockan. Det går inte! Sängen är alldeles för skön. Så väl utvilade hittade vi en smal gata nästan bredvid vårt hostel som det var äkta kinesisk marknad på. Mitt på marken satt de med sina levande fiskar, krabbor, ankor, ålar och alla slags grönsaker och sålde till varandra under världens ljudnivå som kom både från ankorna och kineserna. Roligaste någonsin var när vi, som enda västlänningarna, med värsta kameran och kartan, traskade in i gränden och en liten kille på tre, fyra år spärrar upp ögonen, pekar på Mattias och skriker högt till sin mamma. Alla kineserna och vi börjar asgarva. Stackars unge trodde väl vi var från en annan planet! Det roliga var att det inte bara hände en gång utan två på den långa marknadssträckan vi gick.


Det var guldläge att ta fina bilder längs marknaden, men jag har helt enkelt inte oförskämdheten hos en fotograf som behövs för att ställa sig en halv meter ifrån och ta kort på någon i dess vardagssysslor. Känns respektlöst.


Vi tog taxi och åkte iväg till Yu trädgården, nästan som en liten by uppbyggd med gammaldags kinesiska hus runt en stor trädgård byggd med kinesisk trädgårdsarkitektur, små hus, broar, vattendrag och stenmonument. Runt trädgården finns massa restauranger och tusen små bodar med souvenirer, så våra första kinesiska souvenirer inhandlades efter massa prutning! Fick tom beröm av en man i ett stånd för min hårda prutning, trotts att det helt klart var dåligt för honom ^^

 

I ett stånd visade två killar hur man med en enkel snodd-aktig grej kunde göra massa häftiga frisyrer på några sekunder. De fick syn på mig med mitt långa jämförelsevis blonda ofixade hår och såg sin chans. Efter några sekunder hade de satt upp värsta frillan på mig och fått bra mycket gratis PR med alla som samlats runt dem under tiden. Bara tacka och ta emot för mig som max orkar borsta igenom håret på morgonen annars ^^

 

Efter vi gått runt i trädgården med omnejd nån timme kände vi för att dra vidare. Åkte till peoples square and garden, för att inse att det inte var så mycket mer än just ett torg och en park. Däremot fick vi syn på Radisson Hotel. Världens byggnad med en stor lysande kupol högst upp. Chansade på att det var en bar, och hade rätt. När vi kom upp till 45e våningen och kom ut i kupolen med bara glasväggar kunde man se ut över hela Shanghai! Så vackert med alla lampor i olika färger i mörkret över hela staden! Och det är sjukt vad stort det är. Även i denna flotta byggnad beläget på bästa utsiktsplats var ölen inte dyr. Efter en minut insåg vi att kupolen även snurrade runt! Så två timmar senare hade vi snurrat ett helt varv och fått den bästa utsikten över Shanghai vi kunde önskat. Samtidigt som vi fått ständig uppassning med snacks och dricka.


Det var inte hela kupolen som snurrade utan bara golvet vid borden inuti, så helt plötsligt dök det upp en handväska vid vårt bord och en servitris kom löpande då en tant ett halvt varv bort trodde att väskan blivit snodd ^^ lika förvirrande var det när man skulle leta efter toaletten som hela tiden befann sig på olika ställen i byggnaden. Haha

 

Vi gick längs Nanjing Lu, största shoppinggatan i Shanghai som, en mil lång, sträcker sig mot floden och där affärerna är öppna sent! Provade kinesiskt lösgodis och pratade med en Shanghai/Singapor-bo och frågade det som vi undrade mest över under vår vistelse. Hur det kan vara så få trafikolyckor när alla kör som galningar och ingen har bälte eller hjälm, sjukt många el cyklar och mopeder som inte låter någonting och sällan har lyse. Hur säger man ”nej tack” åt alla ivriga försäljare på mandarin? Och varför är det så få som kan engelska när det ändå vart många britter, amerikaner och andra folk här genom åren?

 

Avslutade kvällen med en kinesisk aroma oil massage som Mattias tjatat om flera dagar! Kan beskrivas som en timmeslång tortyr med bra inslag. Massage på kotorna och på samma ställe på nacken i tio minuter var ingen höjdare. När jag trodde jag skulle börja grina ett tag bad jag massören att inte massera så hårt på nacken. I brist på engelskakunskaper trodde hon mina gester och främmande språk betydde att jag gärna ville ha lite extra massage på just nacken. Magmassagen var inte den sköna dra-sakta-över-magen-massagen man är van med, utan mera tryck-hårt-och-plötsligt-mitt-på-kissblåsan-massage. Det enda som ändå fick mig att fnissa var tanken på hur Mattias, i rummet brevid, vars mage protesterar mot kinamat blandad med Brittish breakfast, skulle klara av magmassagen. 


Väl hemma såg jag att min rygg såg ut som introt i Matrix! Aj! Blir ingen mer kinesmassage!

24 oktober 2011 kväll

 

Trotsade regnet och gick till ett köpcentrum några kvarter bort från hostlet idag. Det har inte bara regnat, utan blåst nått sjukt. Well, efter att spenderat eftermiddagen med att gå på H&M, Jack &Jones och VeroModa tyckte vi det räckte och tog en taxi till ett ställe Chris rekommenderat oss!

 

Ang. affärerna här funderade vi varför det är nästan folktomt i shoppingcentret men ändå kanske tio tjejer med likadana kläder som jobbar i varje liten butik. Kan väl inte vara lönsamt?  Svaret fick vi när vi gick in i affärerna. De sätter en personal på varje kund i butiken. Personalens uppgift är att följa efter kunden en halvmeter bakom och föreslå kläder som man inte alls är intresserad av!?

-          Jaha, du vill ha en blå tröja. Men går det inte lika bra med den här gröna? Eller den här med lite gubbar på? Den här kanske, som inte alls är nånting som du sagt?

JÄTTEstressande! Och så känner man sig nästan skyldig när man går ut och inte köpt nått!

 

Stället vi åkte till sedan heter Malone’s. Det var en riktig tio poängare! Smsade Chris och tackade för tipset. Det var en Amerikansk pub/restaurang som hade Burger and beers Monday, vilket innebar att man kunde köpa vilken av deras burgare på menyn som helst och en pint Tiger för 50yuan. Det fanns tusen burgare att välja mellan och så klart tog man den som var dyrast i vanliga fall, 100yuan. Vi hade precis hittat stället där alla västlänningar i Shanghai samlas på måndagar. När vi kom runt 18.00 var det ganska tomt. Men när vi gick någon timme senare var alla tre våningar på puben knökfulla och de stackars servitriserna sprang överallt med hamburgare i händerna.


Spenderade kvällen i hostlets bar och spöade Matte några gånger i biljard, eller försökte i alla fall, tror han tjuvövat på morgonen!

Fick precis bekräftat de vi misstänkte. I kina är facebook förbjudet. Går inte att komma in på sidan. Det är därför ni aldrig får vänförfrågningar från Jing, Ching och Mao. Varför bli kompis med utlänningar när man kan bli kompis med egna landsmännen liksom? Well, ses på facebook om en månad eller så!

24 oktober 2011


Hallå från ett regigt Shanghai!

Vi har precis ätit frukost på vårt fina hostel. Det är som ett hotel. När man kollar på slumgatan utanför vårt fönster vill man nästan hellre stanna här inne. Mattias har hittat att de har en lånegitarr här och jättegod cappucino. Och speciellt en dag som denna, när regnet bara öser ned utanför fönstret, har man ingen lust att gå ut. Så vi får se vad som händer idag. Det sköna är ju att vi faktiskt inte har bråttom då vi kan stanna här så länge vi vill och vänta ut regnet, det kommer ju inte bli varmare i Peking.

Igår kväll käkade vi jättegod middag på hostlet, currygryta med ris för min del (Y)  och hamburgare för Mattias del. Sedan tog vi taxi till The Bund, strandpromenaden längs Huangpufloden, som går precis i böjen så man kan kolla på alla sjuka skyskrapor på andra sidan, Pudong, där flera av världens högsta byggnader finns. En ljumen och klar kväll. Det var lite romantiskt (:





Jämfört med Hongkong känns Shanghai mycket fattigare på nått sätt. I Hongkong var det snygga bilar, businessmen, o alla dessa söta, smala, små kinestjejer med höga kindknoter, välsminkade, fina frisyrer och fina klänningar som såg ut som dockor! V'ldigt västländskt. Här är det flera old style kineser som inte kan engelska och lever i små fattiga gränder. Men det kanske bara är en känsla eftersom Shanghai är såå mycket större och vi inte bor på the mainroad. 

Är det förresten som som oroar sig att vi ska komma hem som pepparkakor till jul kan jag lugna er med att utsikterna ser dåliga ut för oss! Att bo bland skyskrapor gör att du kanske får sol på dig 2 minuter / dag ^^  


Lyckades hitta en fotbollsbar där vi blev kvar och kollade Man U - Man C och käkade de minsta pizzorna jag sett i mitt liv! Kilade innan slutet då utsikterna inte såg goda ut för alla kinesiska och engelska Man U fans på baren!


Ne nu måste vi hitta på nått! Mer senare (:

23 oktober.

Vaknade upp imorse efter några få timmars sömn på morgonkvisten. Mattias och återstående fyra kineser i rummet tvärslocknade runt halv tio. Själv låg jag vaken utan att vara ett dugg trött, timme efter timme. Mattias och kinesen under honom snarkade i takt och chaffören tutade på mötande tåg varannan minut. Precis när jag tyckte att jag höll på att somna kom det världens ljus genom fönstret för vi åkte förbi nån station. Blev kissnödig... att få på sig skorna, slänga sig ner från tre meters säng utan stege och sedan handskas med ett hål i golvet när tåget skakar. Och sen det klassiska, man börjar tänka på tågolyckor... 

 

Tillslut somnade jag tydligen iallafall halvt igenom min ljudbok ”Den ofrivillige monarken” Vill inte stödja någon som skriver en sån töntig bok så den är helt ..lagligt nerladdad, inte av mig såklart. Än så länge berättar de om hans barndom. Tänk att det är så lite man vet om kungen!

 

På morgonen vaknade jag iallafall och fick höra Mattes gästblogg. Helt obefogat gnäll från någon som fått sova tio timmar ostört tycker jag ^^. Så här i efterhand känns det som 20h gick fort.

Tog oss igenom alla säkerhetskontroller vid tågstationen, det är som på en flygplats, och försökte sedan ta oss till vårt hostel Rock & Woods international youth hostel. 240kr/ natt för ett dubbelrum. Har redan bokat fyra nätter i rad. Känns skönt. Det var lättare sagt än gjort att ta sig dit. INGEN kan engelska. Lyckades tillslut få tag i en engelsk karta över tunnelbanan. Men vad hjälpte det när det stod på kinesiska på perongen. Stod där hur länge som helst och såg dumma ut när ingen kunde hjälpa oss, tillslut körde vi utslutningsmetoden och hoppade på ett tåg. Och kom till rätt station! Nu var det löst, trodde vi.

Skulle försöka hitta gatan som vi bodde på genom att följa skyltar då vi inte hade någon stadskarta. Försökte fråga oss fram, lönlöst. Efter säkert en halvtimme hade vi chansat och gått åt ett håll. Där såg vi den första västlänningen sedan vi kom hit. Chris från Holland. Han kunde engelska men visste inte var hostlet eller gatan låg. Vi försökte på alla sätt, till sist sa Chris att han bodde i närheten och vi fick följa med hem till honom och kolla på google. Han var utbytesstudent och bodde ihop med en fransman och en amerikansk tjej. Vi hittade adressen och Chris försökte följa oss dit. Han hade inget vidare lokalsinne, så vi kom inte fram men sa att vi klarade oss resten av vägen nu när vi hade karta. Så vi sa hejdå till Chris med en inbjudan att hänga på honom och hans kompisar och kolla rugbyfinalen i eftermiddag, och med en massa bra tips vart vi ska gå och se.

 

När vi som bäst gick och virrade skrek en kinesisk tant något på kinesiska till oss och pekade på ett hus. Rock& wood stod det med träfärgade minibokstäver på en brun vägg! De är nog vana med folk som virrar runt där. Det känns som vi bor på hotell. Vårt rum är jättefint och rymligt och rent. Det är modernt och har en veranda med typisk kinesisk damm, ett stort samlingsrum med restaurang, biljard och bar, Inget trångt höghus alltså. Underbart!

Nu blir det dusch och så får vi se om det blir lugnt eller om vi hör av oss till Chris. Justja.. haha. Vi frågade Chris: Är det inget vi ska akta oss för här?
- Neeej, eller jo det allra mest klassiska turistfällan: Några tjejer frågar om de får följa med er och visa er runt för de ska få lära sig engelska. Sedan tar de med er på en Cultural Chinese Tea Cermoni. Sedan kräver de er på sjukt mycket pengar för varje kopp te. Vissa blir lurade upp till 300€. Vi kunde inte låta bli att garva, tyckte det lär bekant. Eller? * host host*  (;

<3

23 Oktober (Morgon) 2011

Nu är det morgon och alla kineser har vaknat till liv, vilket dom allt för tydligt verkar vilja dela med sig till alla på tåget.. suck. Jag har inte världens bästa morgon humör det är jag är väl medveten om, men det är nånting heligt med en stillsam morgon. Jag vill vakna upp, äta frukost i lugn o ro och dricka mitt kaffe. That's it!

Något jag INTE vill är att först klättra ner från en tre meter hög brits med bruten arm, tränga mig fram bland tjoande kineser som man på deras tonläge inte kan avgöra om dom är glada eller förbannade, gå på toaletten där någon stjärna inte verkar ha förstått att det är hålet i backen man ska sikta på när man ska göra nr 2, inte på golvet.. suck återigen! ( tror t om att det var herrn innan mig därför när han såg mig utanför dörren tvärvände han och började panik trycka på spolknappen om och om igen.. men va spelar det för roll när du ha lagt kotten på golvet din #%&&"#!/& ?? ) 3 djupa andetag Mattias.. Woozaa!

Nåväl efter toa besöket bestämde jag mig för att blanda ordning lite snabbkaffe jag så köpte innan resan. Men vänta! har jag någon mugg? .. Nej så smart va ju inte jag. Men men jag tog beslutet att blanda kaffet i en pet flaska vi hade.. så jag rullade ihop ett papper blad och tänkte använda den som tratt för kaffet, vilket inte gick som planerat eftersom ångan från vattnet gjorde att kaffet klumpade ihop sig i "tratten". Suck suck suck!

Tillslut eftersom massa kladdande och pillande så fick jag mitt kaffe, min morgon snus och började läsa i min bok, mitt i den trånga korridoren. Det tog mig inte alltför länge innan jag tröttnade på att sitta där eftersom kineserna med minimal kissblåsa hela tiden störde min koncentration när de mosade förbi så man fick akta benen. Ett "sorry" eller "Excuse me" finns inte för dom.. nej nej minst & kinesiskt går först.

Jag har fått bita mig i läppen många gånger för att inte brusa upp och lätta på mitt hjärta. Som tur är så har vi en liten kinesisk gubbe i våran hytt som har ärlig snällhet över sig som jag gillar, han kollade på mig och log lite hjärtlig sådär, som jag ville tolka som "håll ut grabben, vi är snart framme". Kan också vart "Welcome to China white boy, mohaha" Men jag vill tro det förstnämnda. Men jag bestämde mig iallafall att klättra upp till min lilla boning och skriva av mig lite som terapi.

Nåja, nu är det bara 2 timmar kvar till Shanghai och jag tror det kommer bli awesome! Nu ska jag snart väcka min vackra tös som beundransvärt ligger rofyllt och sover bland allt kackel.

Hej så länge!

Yours truely, Mattias

22 oktober 2011

Hallå igen. Just nu ligger jag extremt obekvämt inklämd bland massa grejer i ett försök att hitta en pose jag kan skriva i! Vi sitter på tåget till Shanghai och delar rum med 4gamla kineser på en yta av 6-7kvm… Ja, vi bygger på höjden alltså. Vi ligger högst upp av de sex våningssängarna som är 40cm breda, med 50cm till taket och 3 meter över golvet, det luktar rök och gammal kines. Här ska vi spendera kommande 20timmar. För att överleva har vi 6 nudelpaket, vatten, iste och lite öl. Iste är riktigt poppis här. Provade deras kinesiska variant som inte var något annat än just kallt te. Helt osötat, spännande!

 

Det är inte så otäckt som det låter, fast Mattias svor en del i början ^^ Vi har fått sovmorgon och avslutat Hongkong vistelsen med att bli bjudna på hejdå lunch av Henrik.

Vi träffade honom en MTR bort från vårt hostel. Vi sa att vi skulle säga hejdå och ta en lunch eller kaffe. När han kom, för sent, var han superstressad för han skulle på svensexa ikväll. Alla hade vi Hangoverfilmen i huvudet, de har alla förutsättningar då de ska till Macau^^. Vi skyndade oss iväg till Colombus, språkskolan Danny jobbar på, för att hämta upp deras gemensamma kompis från Hongkong, Sandra, och säga hej till Danny. Det är så gulligt att de, fast de är stressade, klämmer in att träffa oss.


Sandra som var local kände till de bästa ställena och tog oss med till kinesisk restaurang bakom alla stånden längs Ladies market. Vi hade ju, typiskt turistigt, inte ens sett att hela gatan var full med restauranger bakom alla marknadsstånd när vi gick här sist. De har tydligen ingen annan heller, för det var bara kineser där inne. Sandra beställde in massa olika rätter som var typiskt kinesiska. Såna där rätter som vi aldrig ens hade kollat åt ifall jag och Mattias var själva och åt:
Slemmiga små dumplingsliknande bollar (inte alls så slemmiga när man åt dem), slemmiga fiskfilé-liknande längor med räkor i (slemmet var visst ris!? Inte så läskigt att äta), dumplingsliknande jättebollar (som visade sig vara gjorda av bröd och vara typ som munkar, hur goda som helst!), De klassiska vårrullarna (som var så mycket godare på riktigt än våra svenska fejkrullar), jättegott kinesiskt svart te (som smakade sött som honung, men egentligen innehöll nån slags blomma), Geléig pudding (som smakad exakt som morotslådan vi brukar äta till jul.), degklump med brun sås i (brödaktigt med pork och bbqsås )och så fortsatte det!



Ingenting av det vi åt var äckligt. Henrik bjöd oss på lunchen som hejdå-middag. Och det är andra gången vi träffar honom! Han hade redan kollat biljettpriser till Sverige och ska ta med sig Danny och Sandra. Alla tyckte det var jättetråkigt att vi skulle åka och tyckte vi kunde vara kvar längre. Inklusive jag och Matte! Känns verkligen jättetråkigt, vi lovade att komma tillbaka. Hade det varit vårt sista stopp på resan hade vi kunnat stanna längre, men nu är det ju det första och vi har redan varit här nästan en vecka! Vi lovade att komma tillbaka! Hann förbi Dannys Columbus då han jättegärna ville säga hejdå, innan vi skyndade oss till tåget!


We'll be back!

21 oktober 2011.

Utsövda vaknade vi tidigt och hade redan dagens planer färdiga. Macau. Först åkte vi till stationen och köpte biljetter vidare till Shanghai till imorgon. Vi har insett att hur gärna vi vill vara kvar i den här underbara staden, värmen och alla underbara människor vi träffat, så måste vi åka vidare om vi ska hinna allt vi vill. Denna gången hade vi med passen!

 

Det tog en timme att åka speedferry till Macau. Jag glömde ta åksjukepillrena och fick panik när det lite för välbekant började gunga i båten som väldigt mycket liknade den vi hade skräckturen ut till Lady Musgrave med i Australien! Haha som tur var lugnade det sig och jag somnade.

 

Överallt här tror det att det är nån slags lyx att ha så kallt som möjligt på air condition. Så på den här båten som skulle ha ”skandinavisk interiör” var det typ lika varmt som i skandinavien också.

 

Danny och Henrik hade villigt tipsat oss om Macau också. Så vi kom fram med Cotai färjan (som var närmare restaurangen vi skulle till + jättecasinot The Venetian, än turbojet-färjorna), åkte vi gratis buss till casinot och lät oss häpna. Sjukt långt borta i Kina, har man byggt upp ett miniVenedig! Extra roligt eftersom vi var i Venedig i somras och kände igen alla byggnader de byggt upp utanför hotellet. När vi kom in fortsatte det… Små kanaler med gondolturer runt mellan de lyxiga affärerna, fasader längs väggarna som påminde om husen i Venedig, små broar över kanalerna för att komma mellan affärerna och en fejk himmel med moln som såg ut att röra sig när man gick. Påkostat! Allt var guldfärgat och skinande och casinot var enormt! Här var det inget snack om att vi inte skulle komma in för att vi hade smutsiga skor! Trotts att detta var enormt mycket större och lyxigare än Nices casino. Här välkomnades vi som att vi skulle spela bort en förmögenhet åt dem. Försökte förstå oss på de kinesiska spelen, baccarat och casino war, det gick sådär så för att vi inte bara skulle glå på så offrade sig Mattias att spela bort lite pengar. Vi insåg att The Venetian inte var ensamt i sitt slag. Sjukt stora och pråliga byggnader dominerar Macau, alla casinon!

 

Vi hoppade in i taxin och uppgav ”Fernando” restaurangen vi fått rekommenderad. Vi åkte, och åkte, och åkte….längre och längre ifrån stan. Tillslut stannade taxichaffören: ”Fernando!”

Vi hade hamnat långt ifrån höghusen i en semesterort, totalt lugnt och skönt med en liten restaurang bland exotiska växter och rödvitrutiga bordsdukar bredvid en badstrand. Vi gick in och fick välja bland massa portugisiska maträtter och drycker. Det var alltså anledningen till att Danny rekommenderat den ^^. Det var en skön omväxling till storstadens alla ljud och trafik. Men efter en eftermiddag av strandpromenader, kineser som utövade tai shi? , powernap i värmen, kortspel och Sangria, så kände vi oss sugna på att åka vidare. 

Tog bussen mot centrala Macau men tog ett sista minuten beslut och hoppade av framför en sjukt stor och mäktig byggnad bakom The Venetian. The Galaxy! Ännu ett stort och häftigt casino som lyste upp Macau.  Kändes som det tog hundra år bara att gå igenom casinot. Kollade på en enorm fontän i lobbyn som hade en show när vi såg att massa folk började samlas runt scenen på casinot. Gick dit och drack lite billiga drinkar och kollade på när massa unga kineser, wannabe backstreetboys-killar och lättklädda tjejer utan sångröst och koordination uppträdde med nummer efter nummer som påminde om roligatimmen med mimning till Marcoolio eller Aqua. Backstreet Boys är väldigt populära här har vi insett sedan karaokekvällen och här på casinot! ”It’s like this all over China” sa en bitter buisnessman från Kanada som varje månad åkte på affärsresa med sin chef som också satt där. Han hatade kina…Enligt honom blev man sjuk av all deras mat. Själv hade han ju dock aldrig vart sjuk, peppar peppar? Hotellen var skabbiga även om det var de bästa hotellen de hade.  Och hur kunde vi åka och backpacka här det är ju för stor kulturchock osvosv. Man undrar ju om det verkligen var Kina han var missnöjd med eller om det var jobbet.  Wellwell.

Innan vi fick panikstressa till färjan så ville Mattias spela Black Jack och vann tillbaka de förlorade pengarna + mer. Skön utdrygning av reskassan. Jag hann precis lära mig hur det gick till när det var dags att dra. Hostelets reception har nämligen bara öppet till 12. Det tar en timme med färja + 30min MTR + 5min gång. Vi tidsoptimister insåg att det blev alldeles för sent och ringde hostlet som glatt sa ”no no probleem, we wait for uu” tjenare!

När vi kom fram var det släckt och låst och vi stod där med väskorna inlåsta på ett rum som vi inte hade hunnit fått nycklar till än! Som tur var stod ett telenummer på dörren och efter fem minuter kom en uråldrig man i psykedelisk pyjamas och sömniga ögon direkt från sängen. Han sa inte mer än några små pip medan han ledde oss till rummet och jag har aldrig sett Mattias så urskuldrande och tycka så synd om nån människa (:  haha 

20 oktober  2011

Ännu en dag försvann när vi vaknade upp runt kl ett och var tvungen att börja krångla med boendet. Vi hade inte bokat fler nätter men eftersom vi bestämt oss för att stanna några extra dagar i den absolut häftigaste staden jag sett var vi tvungna att be snällt om extra nätter. Fick flytta till ett exakt lika trångt och kalt rum som vi hade innan, fast på en annan våning. Planen var att åka till Macau idag. Danny och Henrik propsade på att vi skulle ta färjan direkt på morgonen och strunta i att sova. När vi väl såg vårt rum och sängarna kändes den idén inte lika lockande längre.

 

Gjorde en felbedömning i avståndet ned till färjan, så vi gick och gick och gick i solen. Började väl inse att det var för sent att åka till Macau idag i alla fall då det tar 1timme med färja dit men tänkte att vi går dit och kollar tider,priser osv. Väl på färjeterminalen såg vi att det gick färjor dygnet runt så vi tänkte att vi kanske kunde åka ändå. Sen kom det: Har ni passen med er?

 

Happ! Så det var bara att vända hem igen och skjuta Macau till morgondagen! Tur i oturen att vi gick dit idag och fick reda på det i alla fall. Nu sitter vi och segar på vårt nya rum. Står mellan att sova tidigt och ta igen förlorad sömn, eller att gå ut och äta nått. Mattias verkar redan ha valt, han ligger och snarkar bredvid mig ^^  

 

So long!

19 oktober 2011

Idag har vi haft vår andra sjuka kväll sedan vi kom hit! :)
 

Men först i alla fall kände vi att vi inte kunde sova bort en dag till. Så vi ställde klockan, gick upp tidigt, käkade lite noodles och tog oss iväg mot Victoria Peak. Hongkong är litet till ytan men består nästan endast av skyskrapor. Runt staden är det höga berg och på ett av de här bergen kan man åka upp med ett bergståg, peak train, till ett stort shoppingcenter, vandringsleder, massa sjukt dyra hus och en jätteutsikt över hela staden, Så det gjorde vi. Lyckades få en jättepromenad då vi plötsligt börja följa fel vandringsled runt toppen. Powernapade i den fina naturen, käkade lite lunch och tog kort på utsikten innan vi åkte med tåget ned igen.

Hade läst lite om ön Lantau och tänkte att vi chansar och ser om vi hinner dit innan det blir mörkt och allt stänger. Talesättet resan är målet stämmde i det här fallet. Vi fick känna att vi levde. För att ta oss ut till den lilla religösa bergsbyn Ngong Ping  åkte vi tunnelbana längst bort till Tung Chung, därifrån går det en 6km lång linbana med små kabiner ända fram till byn, som tar ca 25 min. Det var super läckert att åka högt över marken och se ut över staden, flygplatsen och all natur runt lagom högt uppifrån. Helt plötsligt svängde vi runt ett hörn med kabinen och befann oss onaturligt högt upp över helt öppet hav. Dessutom blåste det så det ven i kabinen som svajade friskt. AAAAHHHHH!

Trodde det skulle bli det sista jag gjorde. I skrivandets stund på säkert avstånd hemma ska jag googla reda på lite otäck fakta om linbanan! Men åker ni till Hongkong MÅSTE  ni testa detta (:

25minuter senare på fast land befann vi oss i bergsbyn Ngong Ping och deras huvudattraktion en jätte-buddhastaty, 26m hög, byggd på ett berg gav intrycket att det var riktigt mäktigt. Ngong Ping påminde om Mulan-filmen. Kinesisk musik, omgivet av höga spetsiga berg, det vackra Polinklostret och den enorma buddhan, det kändes så gammaldags kinesiskt! Vi kämpade 268trappsteg upp till Buddhan, borta från stadens avgaser sjönk temperaturen några grader med höll oss varma av allt vandrande. Vi kom rätt sent, så efter ett tag började allt stänga, men det gjorde inte så mycket. Det var inte så mycket mer att se. Ska finnas fina vandringsleder, men det får bli en annan gång! Tog bussen tillbaka, var rätt glad att vi inte hade köpt en returbiljett till linbanan!

 

Senare på kvällen skulle vi möta upp Danny, så vi tog oss till Hongkong ön och tillbaka till restaurangen där vi träffats första gången. Det bästa här är att det är lagligt att dricka utomhus. Så äkta backpackerstyle köper vi all dricka på 7eleven och sätter oss utanför de fina barerna, som ligger med öppna väggar mot The Escalator. Lite senare kom Danny och hade med sig en kompis från Nederländerna som precis kommit från flyget. Han hade bott i Hongkong tidigare och träffat Danny på ett lika udda sätt som oss, nu var han här för att hälsa på igen. Henrik var lika glad och trevlig som Danny och fast besluten om att visa oss alla ställen värda att se i Hongkong. Vi hade tänkt oss ett par öl för att hinna med sista tunnelbanan, men det var bara att glömma.

 

Efter att druckit upp våra 7eleven öl tog vi taxi till Lan Kwai Fong där populäraste nattklubbarna i Hongkong ligger. De berättade att vid större helger brukade folk dö där, likt konserter, på grund av trängseln som uppstår längs de små gatorna när halva staden ska festa. Henrik och Matte försökte på skoj ta sig in på Dragon I, där fotomodellerna trängs med gratis dricka och mat. Det såg inte helt omöjligt ut för två utlänningar, men Mattes trasiga shorts satte stop för det. Henrik blev ledsen när det såg att hela höghuset där hans favoritklubb låg var nedrivet. Gick förbi en rysk klubb som gick all in med statyer på landsmän och baburskas, men det var tyvärr stängt på onsdagar. Kan ju nämnas att det är varmt och så mycket folk och att man dessutom får dricka ute, så festen är lika mycket ute som inne på klubbarna.  Mellan höghusen hängde sjukt mycket Halloweenprylar. Hade velat vart kvar här över Halloween!!

 

 Anyway, Hongkongs motsvarighet till Red Light District hade Ladies Night på onsdagar och killarna tyckte det var värt att besöka på Hongkongtripen så vi tog taxi vidare. Vi gick längs gatan men istället för att få gratis drinkar så vägrade de låta mig komma in! ”no ladies” ”no we have a… private party today”  sa de hundraåriga kvinnorna som kastade in folk utanför barerna. Utländska ladies ingick tydligen inte i ladies night ^^


Hamnade  på en fotbollsklubb och träffad en helt wasted irländare. Tror inte man får öppna en fotbollsbar utan att det sitter minst en full irländare där tom i Hongkong. Danny lurade i servitriserna att han var från Filipinerna med sina många språkkunskaper (I’m good pretending I know a lot of languages) men lite måste han ju kunna så han lyckas lura alla! Lyckades beställa in 6st tequile istället för en 6cl och lärde vårt sällskap + irländaren och servitriserna det klassiska svenska ölspelet  ”jag har aldrig…” ^^ sen tyckte vi det var dags att dra vidare.



” What’s more chinese then to sing karaoke”   envisades jag. Så vi hoppade in i en taxi som körde oss till ett stort hotell känt för sin karaoke. Där ville de ha 150hk$ av oss var för karaoke. Vi fattade inte hur de kunde kosta så mycket så vi tackade nej och tänkte passa på och smita in på toa på det snygga hotellet. Efter att löpt förvirrat runt och letat efter en toa och Mattias som försvunnit hörde vi avlägsna kinesiska sånger accompanjeras med falska försök att sjunga med. Vi smög oss fram och efter Dannys alltid lika supersociala hälsning hade vi bjudit in oss själva till två kinesiska tjejer och deras egna svit för karaoke!  Varje gång en kinesisk kille med kostym kom trodde jag han skulle kasta ut oss för vi förde massa oväsen. Istället passade han upp på oss, gav oss nya mickar, tog kort åt oss eller kom med öl. Sjukaste natten, skrattar så jag dör när jag tänker på det. Ska överväga med alla inblandade ifall vi ska bjuda på våra videosar från kvällen ^^ Någongång när morgontrafiken kommit igång kom vi tillbaka till hostlet .

:)

18 oktober 2011

I vårt lilla isolerade rum utan fönster sov vi utan problem till kl ett. Vaknade med lite panik att en halv dag var borta, men den gick över när vi kom att tänka på gårdagen. Alejandro hade rekommenderat lite grejer till oss, så vi tänkte att något ska vi väll hinna göra idag också. Några gator från vårt hostel ligger Ladies market, en extremt lång gata fylld med allt man kan tänka sig att köpa. Vi skyndade snabbt igenom utan att köpa någonting. Dels för att Mattias hela dagen mådde dåligt, och dels för att det är dumt att fylla väskorna vid första stoppet på resan Hongkong ska vara dyraste stället i Kina, även om vi tycker allt är apbilligt.

Från marknaden åkte vi MTR (Hongkongs tunnlbanesystem) till templet Wong Tai Sin. Hongkong ska ha det bästa tunnelbanesystemet i hela Kina. När vi landade i Hongkong i förrgår fick vi hjälp av en riktigt ivrig kines som visade oss exakt allt, var vi skulle gå hur vi skulle komma dit och introducerade oss för Octupus. Det är ett supersmart kort som man laddar på med pengar och en deposition 50$ för kortet, dollarn motsvarar nästan svenska kronor, sedan använder man kortet till nästan allt. Alla färdmedel, ink taxi och deras bergståg. Det går till och med att betala på Mc Donalds med det. Och det bästa är att det är fruktansvärt billigt att åka MTR och taxi, 6-7kr för kanske lika många stationer. Jaja nog med reklam.

Wong Tai Sin är en av Hongkongs största tempel och ligger inklämt mitt bland massa höghus, det såg rätt lustigt ut. Vinrött, guldigt, rökelse och massa statyer fanns där inne. Det är lite mer det här man tänker på när någon säger Kina, inte det supermoderna fashion Hongkong vi sett hittills.

(kan tyvärr inte lägga upp alla bilder då de är för stora, så blir de lite sämre bilderna med fokus på mitt bakhuvud jag bjuder på ^^ )



Får tyvärr göra er besvikna med att medge att vi åt en Mc Donalds till. Det var det enda vi hade lust att äta dagen efter ^^

Tidig kväll ikväll. Stora planer för morgondagen (:

ne, jag ljög. Det blir inga bilder för det bara laggar när jag försöker ladda upp dem! men har fått upp ett album på fb iallafall så kika in där så får ni en uppfattning om vad jag skriver om, så försöker jag igen med bilderna sen (:

Måndag 17 oktober 2011



I guideboken tillägnar de inte Hongkong och Macao så värst många sidor så hur lång tid kan de ta att kolla igenom liksom? Jo, antagligen en halv livstid har vi insett.

Igår kväll kilade vi ut och hittade en nattmarknad på Temple street, som vi upptäckte senare var omnämnd i guideboken. Där fick de en fullträff med meningen: "Man kan göra bättre fynd på andra ställen, men atmosfären och utbudet - märkeskopior, skor, Maoprylar och piratutgåvor av dvdfilmer - står i en klass för sig." Åt sedan nån dyr tråkig, kines- wannabe västlänsk mat med pasta efter att ha kollat på alla konstiga kinesrätter i hundra år.

Var lite jetlagad i morse och hur trött som helst. Mattias däremot var superpigg och väckte mig med frukost på sängen. Vi bor på kaosartade Nathan street som med alla neonskyltar och sjukt höga ljudnivå är en upplevelse bara den. Mycket här har brittiska namn då Hongkong tidigare var en brittisk koloni.

Började dagen med att strosa runt i Tsim Sha Tsuis hamnområde med utsikt över Hongkongön. Käkade glass i värsta värmen och gick runt och töntade oss längs Hongkongs egna Avenue of Stars med otaliga ching, jang, li, och tillslut de man kände igen: Jackie Chan, Bruce Lee och Jet Li.

Tog de mysiga Star Ferry över till Hongkong ön och fick en smärre chock när vi kom iland. Tyckte vi det var kaosartat på Nathan street var detta sju miljarder gånger värre. Spelade ingen roll att vi hade kartor. Bara för att komma över en väg var man tvungen att gå upp i ett höghus, hitta en tunnelbro över till nästa hus, för att hitta ut ur byggnaden och komma ner på andra sidan gatan. och nu var det ju inte bara en väg man korsade. Vägarna är byggda i broar över varandra och dessutom har man noll utsikt då det är skyskrapor överallt. Det plus knökmycket folk, trafik och ljud gjorde att vi snabbt tog oss till en lugn stentrappa på ett tak där vi kunde eftermiddagspowernapa i solen. 

Det blir mörkt sjukt snabbt här. Vid 18 är staden bara upplyst av alla miljontals lampor i glada färger. Men värmen är kvar som tur är! Efter att ha gått en evighet upp och ner för byggnader och jag tyckte att jag hade ganska bra koll på var vi befann oss började vi prata med en engelsman och insåg snabbt att vi var helt ute och cyklade och knappt hade kommit nånstans!

Som tur var är alla här så hjälpsamma och gulliga och både visar vägen, följer med och pekar, och går ut på internet för att hitta information åt oss. Så tillslut befann vi oss på Lan Kwai Fong, Orkidéplatsen. Uteställen och restauranger som trängs runt världens längsta rulltrappskomplex på 972meter upp för ett berg, The Escalator. Innan vi började barrundan uppför, en öl, lite rulltrappa, en öl till, så gick vi längs antikvitetsgatan Hollywood road bort till Manmotemplet. Det var tyvärr stängt men gav oss en försmak av gamla Kina och dess byggnader.

Sedan började vårt flyt för kvällen. Gick in i en gränd där vi såg en tacosrestaurang då jag började bli hungrig. Av nån anledning fortsatte vi in i gränden och kom till något som såg ut som en privat tillställning. Vi tänkte precis vända när vi blev inropade av några vid ett bord utanför restaurangen. Restaurangen hade nyöppningsparty och bjöd på gratis mat och dryck hela kvällen. (Y)  troligt!?
Träffade Danny, en kille från Columbia som kom till Hongkong på 1veckas semester för 6år sedan och stannat sedan dess.Han hade bott i Melbourne några år tidigare och hade en exflickvän från Tyskland och jobbade på en språkskola här. Han kunde alla möjliga språk och kände alla där inne. Så snart var vi presenterade för kocken, servitriserna och nästan alla gäster. När restaurangen stängde fortsatte vi vidare i sällskap av Danny och mötte sedan Alejandro som precis slutat arbetet för kvällen som kock och några piloter som flyttat hit och flyger privatplan.


Vi fick hur mycket tips som helst och Alejandro och Danny erbjöd sig att guida oss runt i staden. De provade snus och Alejandro fick oundvikligen höra lite Lady Gaga ^^ På morgonkvisten tog de oss med för att käka lite äkta kinamat. Nudelrätt med biff, löksoppa, dulce de leche-bröd, kinesisk soppa med fiskbullar och säkert nått mer jag glömt. Till det skulle man dricka kinesiskt te med grädd/mjölk i.

Insåg att nu hade vi ju missat sista färjan och tåget för flera timmar sen, så vi tog en taxi till fastlandet. Vilket skulle visa sig vara det absolut snabbaste och bekvämaste alternativet på Hongkongs nu folktomma gator. Åkte hela vägen för 70kr. Motsvarande i Sverige? 4-5hundra kanske... Superbraslut på en superdag. Sry för mitt långa inlägg (A) kompenserar med lite bilder.

Puss och kram!

16 oktober 2011


Precis kommit fram till Golden Island Guesthouse i centrala Hongkong. 16h har gått sjukt snabbt 2h till London, 2h väntan och 12h flyg till Hongkongs ökända flygplats med stark sidvind och kort landningsbana:  
http://youtu.be/dd9NM9vsGD8


Sov nästan hela vägen, skönt att resa över natten. Nu är vi jetlagade men kommer nog inte ha några problem med att sova ikväll iallafall ^^


Hongkong är extremt stort med höga hus och neonskyltar ööverallt. Det luktar en blandning av tusen olika kinamaträtter lite gamla sopor och 7mijloner kineser. Och en tryckande värme klibbig värme ligger över storstaden. Vi är extra klibbiga då Matte läste kartan lite för ivrigt och vi gick 4 kvarter för långt med jeans och ryggsäckar.


Orutinerat så åkte jag iväg med oladdad systemkamera så nu laddar vi batterierna, dricker lite öl och försöker fundera ut om man ska sitta i handfatet eller på toan när man duschar, innan vi ska kila ut och kollar in Hongkongs livliga gator en söndagskväll.



Puss och kram så länge!

Idag åker vi, så mycket för att skriva om alla förberedelserna va. Kl 18.40 går flyget till London från Arlanda. Mamma och pappa skjutsar oss dit och sen kommer Ulla och Anders och säger hejdå på flygplatsen.


Igår fyllde jag 21. Men det är inte så 14 oktober kommer bli ihågkommet från och med nu. Det hemskaste och mest otänkbara av allt har hänt. Enda till kvällen var det en bra dag. Sedan kom killarna till lägenheten och berättade det som jag först var ett dåligt skämt. Varför? Jag trodde först jag drömt en mardröm när jag vaknade imorse. Tänker på allt som vart, på familjen och nära och kära, och på en framtid som aldrig blir för någon som inte ens hann fylla 21. Kan inte sluta gråta. Det är så orättvist.


Men ikväll åker vi trotts att det känns helt sjukt nu. Nästa gång jag skriver är vi i Hongkong.


Ta vara på varandra <3