Macau
21 oktober 2011.
Utsövda vaknade vi tidigt och hade redan dagens planer färdiga. Macau. Först åkte vi till stationen och köpte biljetter vidare till Shanghai till imorgon. Vi har insett att hur gärna vi vill vara kvar i den här underbara staden, värmen och alla underbara människor vi träffat, så måste vi åka vidare om vi ska hinna allt vi vill. Denna gången hade vi med passen!
Det tog en timme att åka speedferry till Macau. Jag glömde ta åksjukepillrena och fick panik när det lite för välbekant började gunga i båten som väldigt mycket liknade den vi hade skräckturen ut till Lady Musgrave med i Australien! Haha som tur var lugnade det sig och jag somnade.
Överallt här tror det att det är nån slags lyx att ha så kallt som möjligt på air condition. Så på den här båten som skulle ha ”skandinavisk interiör” var det typ lika varmt som i skandinavien också.
Danny och Henrik hade villigt tipsat oss om Macau också. Så vi kom fram med Cotai färjan (som var närmare restaurangen vi skulle till + jättecasinot The Venetian, än turbojet-färjorna), åkte vi gratis buss till casinot och lät oss häpna. Sjukt långt borta i Kina, har man byggt upp ett miniVenedig! Extra roligt eftersom vi var i Venedig i somras och kände igen alla byggnader de byggt upp utanför hotellet. När vi kom in fortsatte det… Små kanaler med gondolturer runt mellan de lyxiga affärerna, fasader längs väggarna som påminde om husen i Venedig, små broar över kanalerna för att komma mellan affärerna och en fejk himmel med moln som såg ut att röra sig när man gick. Påkostat! Allt var guldfärgat och skinande och casinot var enormt! Här var det inget snack om att vi inte skulle komma in för att vi hade smutsiga skor! Trotts att detta var enormt mycket större och lyxigare än Nices casino. Här välkomnades vi som att vi skulle spela bort en förmögenhet åt dem. Försökte förstå oss på de kinesiska spelen, baccarat och casino war, det gick sådär så för att vi inte bara skulle glå på så offrade sig Mattias att spela bort lite pengar. Vi insåg att The Venetian inte var ensamt i sitt slag. Sjukt stora och pråliga byggnader dominerar Macau, alla casinon!
Vi hoppade in i taxin och uppgav ”Fernando” restaurangen vi fått rekommenderad. Vi åkte, och åkte, och åkte….längre och längre ifrån stan. Tillslut stannade taxichaffören: ”Fernando!”
Vi hade hamnat långt ifrån höghusen i en semesterort, totalt lugnt och skönt med en liten restaurang bland exotiska växter och rödvitrutiga bordsdukar bredvid en badstrand. Vi gick in och fick välja bland massa portugisiska maträtter och drycker. Det var alltså anledningen till att Danny rekommenderat den ^^. Det var en skön omväxling till storstadens alla ljud och trafik. Men efter en eftermiddag av strandpromenader, kineser som utövade tai shi? , powernap i värmen, kortspel och Sangria, så kände vi oss sugna på att åka vidare.
Tog bussen mot centrala Macau men tog ett sista minuten beslut och hoppade av framför en sjukt stor och mäktig byggnad bakom The Venetian. The Galaxy! Ännu ett stort och häftigt casino som lyste upp Macau. Kändes som det tog hundra år bara att gå igenom casinot. Kollade på en enorm fontän i lobbyn som hade en show när vi såg att massa folk började samlas runt scenen på casinot. Gick dit och drack lite billiga drinkar och kollade på när massa unga kineser, wannabe backstreetboys-killar och lättklädda tjejer utan sångröst och koordination uppträdde med nummer efter nummer som påminde om roligatimmen med mimning till Marcoolio eller Aqua. Backstreet Boys är väldigt populära här har vi insett sedan karaokekvällen och här på casinot! ”It’s like this all over China” sa en bitter buisnessman från Kanada som varje månad åkte på affärsresa med sin chef som också satt där. Han hatade kina…Enligt honom blev man sjuk av all deras mat. Själv hade han ju dock aldrig vart sjuk, peppar peppar? Hotellen var skabbiga även om det var de bästa hotellen de hade. Och hur kunde vi åka och backpacka här det är ju för stor kulturchock osvosv. Man undrar ju om det verkligen var Kina han var missnöjd med eller om det var jobbet. Wellwell.
Innan vi fick panikstressa till färjan så ville Mattias spela Black Jack och vann tillbaka de förlorade pengarna + mer. Skön utdrygning av reskassan. Jag hann precis lära mig hur det gick till när det var dags att dra. Hostelets reception har nämligen bara öppet till 12. Det tar en timme med färja + 30min MTR + 5min gång. Vi tidsoptimister insåg att det blev alldeles för sent och ringde hostlet som glatt sa ”no no probleem, we wait for uu” tjenare!
När vi kom fram var det släckt och låst och vi stod där med väskorna inlåsta på ett rum som vi inte hade hunnit fått nycklar till än! Som tur var stod ett telenummer på dörren och efter fem minuter kom en uråldrig man i psykedelisk pyjamas och sömniga ögon direkt från sängen. Han sa inte mer än några små pip medan han ledde oss till rummet och jag har aldrig sett Mattias så urskuldrande och tycka så synd om nån människa (: haha
