Ida Larsson

23 oktober.

Vaknade upp imorse efter några få timmars sömn på morgonkvisten. Mattias och återstående fyra kineser i rummet tvärslocknade runt halv tio. Själv låg jag vaken utan att vara ett dugg trött, timme efter timme. Mattias och kinesen under honom snarkade i takt och chaffören tutade på mötande tåg varannan minut. Precis när jag tyckte att jag höll på att somna kom det världens ljus genom fönstret för vi åkte förbi nån station. Blev kissnödig... att få på sig skorna, slänga sig ner från tre meters säng utan stege och sedan handskas med ett hål i golvet när tåget skakar. Och sen det klassiska, man börjar tänka på tågolyckor... 

Tillslut somnade jag tydligen iallafall halvt igenom min ljudbok ”Den ofrivillige monarken” Vill inte stödja någon som skriver en sån töntig bok så den är helt ..lagligt nerladdad, inte av mig såklart. Än så länge berättar de om hans barndom. Tänk att det är så lite man vet om kungen!

På morgonen vaknade jag iallafall och fick höra Mattes gästblogg. Helt obefogat gnäll från någon som fått sova tio timmar ostört tycker jag ^^. Så här i efterhand känns det som 20h gick fort.

Tog oss igenom alla säkerhetskontroller vid tågstationen, det är som på en flygplats, och försökte sedan ta oss till vårt hostel Rock & Woods international youth hostel. 240kr/ natt för ett dubbelrum. Har redan bokat fyra nätter i rad. Känns skönt. Det var lättare sagt än gjort att ta sig dit. INGEN kan engelska. Lyckades tillslut få tag i en engelsk karta över tunnelbanan. Men vad hjälpte det när det stod på kinesiska på perongen. Stod där hur länge som helst och såg dumma ut när ingen kunde hjälpa oss, tillslut körde vi utslutningsmetoden och hoppade på ett tåg. Och kom till rätt station! Nu var det löst, trodde vi.

Skulle försöka hitta gatan som vi bodde på genom att följa skyltar då vi inte hade någon stadskarta. Försökte fråga oss fram, lönlöst. Efter säkert en halvtimme hade vi chansat och gått åt ett håll. Där såg vi den första västlänningen sedan vi kom hit. Chris från Holland. Han kunde engelska men visste inte var hostlet eller gatan låg. Vi försökte på alla sätt, till sist sa Chris att han bodde i närheten och vi fick följa med hem till honom och kolla på google. Han var utbytesstudent och bodde ihop med en fransman och en amerikansk tjej. Vi hittade adressen och Chris försökte följa oss dit. Han hade inget vidare lokalsinne, så vi kom inte fram men sa att vi klarade oss resten av vägen nu när vi hade karta. Så vi sa hejdå till Chris med en inbjudan att hänga på honom och hans kompisar och kolla rugbyfinalen i eftermiddag, och med en massa bra tips vart vi ska gå och se.

När vi som bäst gick och virrade skrek en kinesisk tant något på kinesiska till oss och pekade på ett hus. Rock& wood stod det med träfärgade minibokstäver på en brun vägg! De är nog vana med folk som virrar runt där. Det känns som vi bor på hotell. Vårt rum är jättefint och rymligt och rent. Det är modernt och har en veranda med typisk kinesisk damm, ett stort samlingsrum med restaurang, biljard och bar, Inget trångt höghus alltså. Underbart!

Nu blir det dusch och så får vi se om det blir lugnt eller om vi hör av oss till Chris. Justja.. haha. Vi frågade Chris: Är det inget vi ska akta oss för här?
- Neeej, eller jo det allra mest klassiska turistfällan: Några tjejer frågar om de får följa med er och visa er runt för de ska få lära sig engelska. Sedan tar de med er på en Cultural Chinese Tea Cermoni. Sedan kräver de er på sjukt mycket pengar för varje kopp te. Vissa blir lurade upp till 300€. Vi kunde inte låta bli att garva, tyckte det lär bekant. Eller? * host host*  (;

<3