Lite funderingar...
Det finns fortfarande en tiiny tiiny risk att vi inte kan åka. That would break my heart. Så jag försöker att inte tänka på den för vi måste ju fortfarande planera utifrån att vi kan åka eftersom alla dessa förberedelser tar sin tid och är de så att vi åker måste de ju vara klara.
Ska även försöka fixa till min blogg lite om det är någon duktig som kan hjälpa mig med detta. Själv är jag helt tappad när det gäller att försöka förstå sig på designsidan här. När jag dessutom ofta har svårigheter att hitta vettig internet uppkoppling blir det ju tyvärr också mindre ofta bilder i inläggen. Bilder är ju, som alla vet, något som drar uppmärksamhet till sig och kan få nån att orka stanna och läsa en blogg. Pure ytlighet. Kanske ska göra bloggen ännu träligare för att bara ha kvar dem som verkligen är intresserade av innehållet och för mitt egna minnes skull. För det är faktiskt därför jag skriver nu och även därför jag började skriva dagbok vid sex års ålder, för mitt eget minnes skulle alltså. Rädslan över att glömma. När jag sex år gammal frågade mina föräldrar och mor och farföräldrar vad deras favoritlek var när de var små och de svarade att de tyvärr inte kom ihåg det fick jag panik. Skulle jag också glömma hela mitt liv? Sedan dess har jag skrivit dagbok i en mängd olika former lite till och från, två fyllda dagböcker, listor, lunarstormdagboken, bloggar och mer dagböcker. Och nej, jag kommer inte ihåg vad min favoritlek var när jag var liten.
Lite funderingar bara...
