Ida Larsson

Onsdag 23e november 2011

Började dagen med en jättegod pineappleporridge på cafét i närheten där vi insåg att alla västlänningar samlas. Fick äntligen smaka en äkta risgröt. Det smakar som en blandning mellan risgrynsgröt och havregrynsgröt, får mig att längta lite hem till julen och risgrynsgröten!

Spenderade dagen med att gå runt i city och kolla det vi inte hann igår. Egentligen finns det mest gamla förfallna europeiska byggnader i city. De smälter in rätt bra med alla de andra förfallna byggnaderna bredvid. Har även fått smaka på lite andra kulturskillnader. Stackars Mattias har flera gånger fått höra att han har hål i byxorna. Inte på ett otrevligt sätt som att det vore oanständigt utan mera på ett försiktigt, upplysande sätt ifall Matte inte skulle märkt att han hade ett hål över ena skinkan så det inte skulle bli pinsamt för honom, haha.

Kolkata i solnedgången

Att närkontakt mellan tjejer och killar är väldigt förbjudet visste vi innan vi kom till Indien. Däremot att det var fullt tillåtet för killar och killar och tjejer och tjejer att hålla hand och kramas var något nytt. När vi stod på gatan bland alla marknadsstånden försökte vi oss på en lätt omfamning och direkt var det en indier framme och högg med ett irriterat, avundsjukt  ”You shouldn’t do that in public you know”

Jag har insett att jag aldrig skulle klara av att bo i Kolkata. Förutom att det är smutsigt, otroligt fattigt och totalt fullproppat med människor så är ljudnivån helt ofattbar. Det finns inte ett tyst ställe i hela staden. Man får skrika till varandra för att kunna kommunicera. Det är alla skrikande människors fel men främst bilarnas fel. Trafiken är helt kaos. Men vi har inte sett en enda krock. Överallt där deet finns minsta lilla lucka klämmer en bil in sig. Det är fotgängare, spring-rickshaws, cykeltaxis, autorickshaws, gula taxibilar, moppar, kollektivbussar, spårvagnar, motorcyklar och civila bilar i bredd i rad, på vägarna och trottoarerna. På en enfilig väg ligger det tre fordon i bredd. OCH ALLA TUTAR. Spelar ingen roll om det är tre kilometer trafikstockning. Alla bilar tutar ändå på den som är framför. De är så hetsiga men det är absolut inga aggressioner i trafiken utan möter du tre bilar i rad som gör livsfarliga omkörningar så svänger du snällt ut i vägkanten för att låta dem köra förbi. Vi har inte någon gång sett en enda upprörd chaufför. Och ska du ta  bussen i city, då får du hoppa på i farten. En man står och skriker ut vart bussen är på väg och hjälper sedan att dra upp de människor som löper bredvid bussen.

Både jag och Matte har hittat en hat-krydda som Carl och Jon hjälpte oss att identifiera. Den heter färsk koriander och har en otäck smak som jag aldrig känt förut. Vi hade lite strul med den i Kina och trodde att vi skulle bli av med den här i Indien. Shi fick vi. Den är ju i varenda maträtt! Hemma har man väl mest torkad koriander, det har jag aldrig haft något problem med, men den här färska koriandern kan förstöra hela maträtter! Vi får lägga till med vanan att be dem ta bort den eventuella kryddan innan vi beställer. Rekommendationerna när man åker till Indien, kryddornas land, är att man köper med ett kilo av varje krydda hem som sedan räcker i typ tio år. När vi var i Tiger Leaping Gorge köpte jag en påse tibetansk saffran av en liten naxitant längs stigen. Det var superbilligt och perfekt till jul tänkte jag. När vi skulle flyga till Indien blev jag dock lite nojig. Är ingen kryddexpert men det varken luktade eller såg ut som saffran som jag känner igen och eftersom de där kvinnorna även sålde andra substanser som inte är lagliga överallt så slängde jag påsen innan vi hoppade på flyget XD Har väl insett nu att det trotts allt var saffran jag köpt, så ska försöka hitta ny här!

På tågstationen var det kaos. Det var så fullt med människor att man knappt kom någonstans utan att råka putta eller knuffa till någon. Det är otäckt så mycket fattiga och smutsiga människor det finns som saknar kroppsdelar eller har andra skador. Alla vackra kvinnor sticker verkligen ut ur misären med sina vackra prydda saris i klara färger. Hur fattiga de än verkar har de alltid vackra kläder.

Runt oss samlades det snabbt en stor skara människor som bara stod stilla och tittade. Här är det inga som kommer fram och vill ta kort. Det beror väl i och för sig på att de inte äger några kameror. Fruktförsäljaren som vi ställt oss vid passade på att utnyttja gratis publiciteten och började skrika ut sina fruktpriser.

Fast vi hade hyffsat lyxiga tågplatser var det väldigt skitigt på tåget. De luriga indierna på resebyrån hade ju inte fixat så vi hade sängarna bredvid varandra, utan det visade sig att den ena biljetten stått på väntelista och hamnade på andra sidan vagnen. Ett ungt indiskt par som hade sängen under oss hade fått precis samma strul och vi lyckades byta till oss rätt sängar. Som misstänksamma svenskar ville vi kontrollera med konduktören så att vi verkligen bytt till oss rätt sängar så ingen skulle väcka oss mitt i natten, men den unga indiska killen hyscha oss och sa att det var fixat, frågade vi mer skulle konduktören be att få betalt för tjänsten.

Vi hade trott att det var omöjligt att toaletterna var mer ofräscha än de på de kinesiska tågen. Tydligen hade vi fel för på toaletten här var det även massa kackerlackor. Det var en ny erfarenhet att stå över ett squathole, kissa och samtidigt småstampa för att hålla kackerlackorna borta.

De flesta kackerlackorna som sprang på golvet i tåget var typ 1,5cm. Precis när vi ska släcka lampan ser Matte en stor 7cm löpa över golvet. Skönt att jag sov i överslafen ^^

 Stationen i Kolkata där folk hoppade på tåget lite hur som helst och hängde ut genom dörrarna

Hittade svenska havrekex som vi var tvugna att köpa.