Ida Larsson

Torsdag 17e november

Ligger på nattåget mot Kunming nu. Vi var precis på väg att boka buss tillbaka ner när vi fick reda på att det gick nattåg hela vägen. Väldigt smidigt.

Vaknade upp i morse och kikade ut genom fönstret. Det var gryning över bergen och många vandrade redan då iväg från hostlet, vissa sittande på ”tibetanska” hästar med bjällror. Det var vackert. Och jag tror man vänjer sig med de kalla rummen också, sov till och med utan mössa i natt trotts att vi inte hade värmeblankets. Vi sov alla riktigt djupt och bra i natt, vaknade efter tolv timmar sömn och kände att jag kunde sovit mer! Vi skulle duschat men efter vi insåg att duscharna i princip låg utomhus men en liten dörr iför, var det ingenting som kunde få oss att ta av oss raggsockorna och mössorna ^^ Efter en nudelfrukost gav vi oss av strax efter tio, då var vi de sista av alla att lämna hostlet…

Idag har vi gjort etapp två i ravinen. Den var ganska platt och gick en del nedåt. Nu låter ju det som värsta semestern, men jag kan säga att på de där smala stigarna utan några som helst, säkra-Sverige-räcken eller skyddsnät några hundra meter upp, spänner man ändå kroppen och stigen nedåt består av röd sand som bolmar upp så man blir helt torr i munnen, samtidigt som man spänner väldigt ovana muskler för att inte halka. Tappade greppet med fötterna typ 30gånger på hela vandringen men peppar peppar, det var faktiskt ingen som ramlade.  Vi passerade två vattenfall och fick lite snygga bilder. Det är så obegripligt vackert. På första vattenfallet var det faktiskt så man funderade på hur de hade tänkt nu. Stigen gick mitt igenom vattenfallet, så för att komma förbi var vi tvungna att hoppa på hala stenar och den som vart de minsta mindre smidiga än oss hade ju lätt fått bra blöta fötter. Det slår all natur jag någonsin sett. Alla gick vi runt med tanken i bakhuvudet att det kändes som vandringen i sagan om ringen. Och låångt nedanför våra smala stigar med ras på vissa ställen dundrade forsen i ravinens mitt. Att vi var så sena resulterade i att vi i princip knappt mötte en människa. Allt som allt gick vi ensamma mest hela tiden.

Som svar på våra tankar att dagens vandring varit lätt kom sedan ravinen. Vi kom fram till Tina’s Guesthouse, stället där vi skulle åka hem ifrån, och bokade buss. Sedan gav vi oss av mot ravinen där själva klippan som tigern hoppade ifrån skulle finnas. Den var precis bredvid hostlet och kändes som det skulle bli en piece of cake. Där tog jag grundligt fel. Vi skulle alltså i stort sett klättra ned för hela ravinen och upp igen. Och då var det klättring. Man fick hålla i sig med armar och ben för att inte halka nedåt och på vissa ställen fortsatte stigen i en lång stege. 

Där nere stod en till tjej och ville ha betalt för att gå ut på själva stenen då vi redan betalt naxifamiljerna  för att få gå ned i ravinen och också betalt för att först få gå vandringen. Visst, nu handlade det om 50kr för vandring, 10 för att få gå ned i ravinen och sedan ville hon ha 20 till, men det är principgrej. De är experter på att ”paxa ” vyer som de tycker att de har rätt att ta betalt för.

På vandringen upp hade jag kommit in i en andra andning och kämpade på. Då kom även varje klättrares mardröm fram, solen, haha. Det blev grisigt varmt! Hela kläderna är nedsvettade och på det är vi dränkta i ett lager av damm som färgat oss och våra kläder ljusbrun-röda samt ger torr dammhosta. De här kläderna kommer ju behöva slängas när vi kommer hem ^^

Väl uppe igen borde de sålt T-shirtar med ”I survived” –text på, för det var absolut det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Välförtjänta satt vi sedan och efterrfös på Tinas Guesthouse och provade på Naxi pizza. Visade sig vara en runt platt mjukt bröd med en råraka på och som garnering lite gurka och tomat. Inget likt en pizza men väldigt gott! Efter att ha gått förbi massa små hus och husväggar fulla med majskolvar beställde jag corn med baktanken att det måste de ju kunna tillaga gott ifall pizzan skulle vara en flopp. Helt rätt. Typ majs med paprika och vitlök. Mums.

Bilvägen hem blev nervös, vi blev upplockade till och med tio minuter innan bussen skulle gå och kom iväg. Men efter ett tag blev vi sittande i en bilkö. Tänkte inte mer på det då jag just nu är helt inne i min ljudbok om kungen. Drömde faktiskt till och med om gången när vi i kören sjöng för honom och Silvia när Kung Karls kyrka fyllde 300 år i natt. Aja i alla fall blev vi sittande i minst 50 minuter medan min ilskna pojkvän kokade bredvid mig och funderade på vem han kunde skylla det här på. Väl på hostlet var det ju bara att fetglömma att vi skulle hinna duscha, äta och packa tillbaka ryggsäckarna. Det var bara att hitta en taxi och dra iväg direkt.

Vi alla ser nu fram emot att spendera morgondagen på ett spa som vi hittade i Kunming, det är det som får oss att orka just nu när vi ligger skitiga och svettiga i våra hard sleep på nattåget och de precis släckt lamporna för alla kl tio vare sig man är trött eller ej.