Ida Larsson

14 december 2011

På nattåget upp till Goa lyckades någon sno min bok. Ni vet den där ”Skönhetsskolan i Kabul” Irriterande nog när jag bara hade några sidor kvar att läsa och med mitt bokmärke i som jag i själva verket lagt där i för att den skulle vara i säkert förvar tills vi kom hem. Shi fick jag. Det märkliga var att i den lilla nätfickan vid min säng på tåget hade jag tre böcker. En på engelska, en på franska och så en på svenska. Vilken tror ni de snor!? Jo den svenska boken såklart. Väldigt märkligt. Speciellt då vi var de enda västlänningarna på tåget. Så nu kan jag såklart inte släppa hur boken ska sluta. Måste hitta den när jag kommer hem.

Efter bra research av Mattias hoppade vi, morgonen därpå, av på en enslig tågstation mitt i ingenting ca 45min innan slutstationen. Det var vår sista natt spenderat på ett nattåg. Det var en underbar vetskap! Vi har räknat ut att vi har spenderat inte mindre än 8 nätter på olika tåg som tagit oss kors och tvärs över två enorma länder. Tåg med minst sagt varierande standard. På det här tåget hade vi inte ens lyckas fått sängar egentligen, men med lite lirkande och mutande av konduktören fanns det helt plötsligt två lediga sängar i AC3 vagnen. Ingen onödig lyx i den klassen, eller jo, det skulle isåfall vara ACn! För som vanligt efter tåget åkte jag på värsta förkylningen, trotts att jag letat fram den stickade tröjan med stor krage från botten av min ryggsäck. Vi hade i alla fall inga kackerlackor denna gång. Eller jo, en såg vi faktiskt.

Efter en kort rickshawtur hamnade vi hos förarens kompis på Palolem Beach, som ägde ett hotell, eller ett dussin bungalows och några rum snarare. Efter lite jämförelse med närliggande huts bestämde vi oss för att stanna och fick en ful orange plywoodhydda som stod på två meter pålar precis vid strandkanten och med utsikt över havet och allt som skedde på stranden. Inklusive den underbara solnedgången med en sol så stor och glödande som vi aldrig får i Sverige. Där spenderade vi många solnedgångar på vår lilla balkong med en öl i handen och diskuterandes de böcker vi för tillfället läste.

Palolem var sagolikt vackert. En lång sandstrand, inte för smal och inte för djup. Kantad av restauranger för olika smaker och hyddor, och bakom dem en skog av kokospalmer. Det var inte för långgrunt och inte för djupt och med lagom stora vågor. En kväll hyrde vi en kanot och paddlade ut till en liten närbelägen ö i solnedgången. När man närmade sig ön kunde man se delfiner som passerade strax bortanför den. Har aldrig sett delfiner annat är på zoo. Det var jättehäftigt och än en gång, förlåt för mitt bristande ordförråd, väldigt vackert!

En dag hyrde vi en moppe och for iväg till de närbelägna stränderna, Agonda och Cola beach. Jag hade befarat att trafiken skulle vara lika kaosartad som i resten av Indien och bävat inför skoterhyrandet, men när vi kom ut på de lugna vidsträckta landsvägarna så försvann den oron. Den enda oron som var kvar var hastigheten som jag inte kunde styra över när jag satt där bak. Jag såg gång på gång framför mig hur det plötsligt kom fram en ko från ingenstans, sakta lunkandes ut på vägen framför moppen. Tur att Mattias är duktig på att köra!

Agonda beach var en kopia på hur jag kan tänka mig att det såg ut för 10år sedan på Palolem beach, några få hyddor och någon restaurang. Nästan folktomt och de solstolarna som stod framplockade kunde man räkna på båda händerna. Det var stillsamt och skönt och för övrigt lika fint som i Palolem.

Vi stannade några timmar och åkte sedan vidare till Cola beach. För att komma fram till den avlägsna stranden fick vi fråga efter vägen en gång och sedan åka på en lång enslig och väldigt guppig röd sandstensväg. Det påminde lite om en savann i Afrika från min egen fantasi. Knappt någon växtlighet, torrt och med några få hus längs vägen annars bara röd sand. Korna var såklart där som överallt och en stor ståtlig påfågel kom springande en bit ifrån oss. När vi chansat vid det tredje vägskälet, och åkt så länge att vi nästan var helt säkra på att vi åkt fel, kom vi till sist fram till slutet av vägen där det stod ett par andra mopeder parkerade. Vi fick gå ned för en brant stig som ledde ned till stranden. På hela stranden fanns det endast en restaurang och en hyddanläggning insprängd i djungeln. Stranden var inte lång men när vi tittade till vid ena änden blev vi förvånade. På höger sida, havet, och på vänster sida, en stor lugn lagun som kom från en smal kanal som ledde bortåt och med en mindre fors som släppte ut vattnet i havet. Strax ovanför lagunen låg hyddorna. Vill man ha en stillsam och exotisk strand ska man åka hit, man fick lite känslan av att man var först med att hitta en liten gömd guldklimp.


Naturen är inte likt någon semesterort jag tidigare varit på. Allting känns mycket mer exotiskt och även här i Goa är det väldigt lite folk vilket såklart bidrar. Typ inga svenskar heller. Efter ett par dagar på Palolem Beach kände man igen de som varje dag låg på stranden och var på restaurangerna på kvällen. Och maten på restaurangerna var underbar. Man ville inte göra annat än att äta.

En kväll hamnade vi på Art Bar, ägt av ett par från Österrike. Mitt i allt semesterslappande hade de klämt in en klick kultur. En bambuvägg där de sålde konst och en tjej från Jordanien som spelade klassiska pianostycken dagen till ära. Dessutom hade en underbar mixed seafood plate som jag förälskade mig i. Vi hade tidigare träffat en polsk kille som jobbade som kompositör och undrade när han skulle dyka upp. Det tog inte många sekunder. När han väl hade fått spelat ett stycke egen musik delades publiken upp mellan de som föredrog hans musik och de som föredrog tjejens musik. Det blev lite tyst revalitet fast de försökte vara trevliga mot varandra. I alla fall var det väldigt häftigt att se och höra.

En annan kväll träffade vi en nepalesisk kille som jobbade på en restaurang där vi käkade frukost. Han hjälpte oss med moppe uthyrningen och berättade att Hoffmaestro varit där nått år tidigare och haft konsert på stranden. Han sa också att det var bra drag i baren på kvällen så vi tog oss dit senare. När alla andra restauranger packat ihop och det endast hördes dova dunsar från basen på discot längre bort så var det fortfarande bra drag på restaurangen. Dock skämdes hela den indiska crewen för några indier som fått i sig lite för mycket av allt möjligt och var skräniga och påstridiga. Bägaren rann över när en av dem gick fram till mig så fort Mattias gått på toa. Då kom hela personalstyrkan och ställde till med världens bråk. En kille som fick ett slag kom senare tillbaka med gråten i halsen och ville ha en förklaring till varför han blivit slagen. Matte bara garvade när han kom tillbaka från toan och fick höra att det var på grund av mig de bråkade. Och jag satt bredvid och fattade ingenting.  Well, det var i alla fall en riktigt trevlig kväll.