Ida Larsson

Efter Arambol blev vi lite fundersamma över resterande strandutbud. I Arambol var de övertygade om att deras strand var den bästa, så pålitliga tips var det svårt att få. Vi tog oss i alla fall med taxi till Candolim, söder ut. Det var ingen vacker exotisk öde strand, inte heller något förlegat hippieställe, utan en turistort där Apollo och andra resebyråer skickar sina vintertrötta skandinaver. Kan nämnas att även de ryska resebyråerna måste legat i på den punkten. Stranden var inte milslång och tom eller kantad av kokospalmer utan den var fullproppad av solstolar så långt ögat nådde. Vet inte hur många gånger vi fick frågan hur många veckor vi var i Candolim. ^^

Boendet vi hittade var dock guld. Rent, fräscht, stort med fungerande dusch och kranar. Vi hade till och med stolar och ett bord inne på rummet och en liten balkong med stolar på. Och det bästa av allt, swimmingpool på gården! Det fanns affärer att gå till om vi ville och behövde och bra utbud av restauranger som inte låg längs stranden. Det avgjorde saken. Candolim fick bli vårt sista stop.

När Mattias inte var Aquaman bland vågorna på dagarna så var hans namn numera utbytt till Julius Mattias Ceasar Björklund sedan Djingiseran tagit slut och han nu börjat läsa nya bokserien Kejsaren med samma författare, Conn Iggulden.


Passade på att köpa en Bollywood DVD i en supermarket i närheten. Nämligen ”Bodyguard”. Det är en ganska ny film, Tore berättade att det är den Bollywoodfilm som dragit in mest pengar genom tiderna och att låtarna från filmen spelats på repeat över hela Indien den senaste tiden. Vi som inte hört låtarna har dock inte känt igen dem. Ska bli spännande att se när vi kommer hem (:

Första kvällen vi kom till Candolim fick vi en riktig sällskapsresan-gemenskaps-kareoke-kväll där alla solbrända västlänningar gick lösa med sina vanligtvis bortglömda artistdrömmar. Det var striptease och kinky dans och massor av bilringar och bränd hud. Hur kul som helst.

Vi hyrde moppe två dagar under tiden vi var där. Det är ett riktigt härligt och svalkande sätt att se omgivningen och de olika stränderna. Trafiken var dock mer hektiskt här än i Palolem. Första dagen åkte vi till Anjuna Beach, Baga Beach och Calangute Beach. Fick en liten glimt av de olika stränderna. Anjuna var lugn och stillsam med någon restaurang, i alla fall där vi var. Det var najs men vi blev snart rastlösa av allt strandliggande och tyckte ju det var rätt kul att åka moppe så vi fortsatte.

Vi med våra one size hjälmar, för stor på mig och för liten på Matte XD Den spontana reaktionen vi fick när vi frågade om hjälmar var "men ska ni åka dit behöver ni inte ha hjälm, det finns inga poliser där" som att det var anledningen till att vi ville ha hjälm XD

Baga Beach var bara sjuk. Hela stranden myllrade av försäljare, strandstolar och ryssar. Det gick knappt att bara för att det var vattenskotrar och olika vattenaktiviteter ända in till strandkanten. Var femte sekund kom en försäljare och knackade på axeln och ville presentera sin vara, vilket alltid var samma som tidigare försäljare kommit med: Massage, saronger, jordnötter, frukt, smycken osv. Man kunde inte slappna av i en minut ens. Vi orkade inte stanna där länge.


Vi parkerade moppen och gick ned till Calangute för att kolla på stranden. När den väldigt mycket liknade Baga vände vi direkt på klacken och gick inte ens ned dit. Tråkigt att en strand kan bli så sönderexploaterad.

Andra dagen vi hyrde moppe tog vi oss in till Old Goa och kikade lite Portugisiska slitna byggnader och virrade sedan runt i Panji ett tag. Det var en trevlig trip. Vi tänkte avsluta på Coco Beach och lyckades bokstavligt talat åka i cirklar innan vi tillslut tråkigt nog hittade en torftlig strandremsa full med bådar och utan badmöjligheter. När restaurangen sedan visade sig ha en fetish för koriander var det mycket mutter på moppen hem. Som en skön avslutning fick vi i alla fall sola och bada lite på vår trygga strand i Candolim.


Så klart var vi tvungna att lyxa och ta massage when in Rome. Den maximala latheten måste ju vara när man inte orkar ta massage. Men så har det varit, det har känts som ett stort projekt i vår slappa vardag. En dag tog vi tillslut massagen nere på stranden. Den var så basic att vi fick lägga oss på två solbäddar i solnedgången medan vi fick olja över hela kroppen och luktade som ett par kokostoppar. Riktigt skönt.

Andra gången var vi inne på en Ajurvedaklinik där vi fick gå in i ett varsitt bås och klä på oss någonting som liknade en provisorisk stringtrosa i vitt genomskinligt papper. Själva massagen var sedan väldigt intim och nådde sin kulmen när man efter massagen fick stå naken framför massören som torkade av all olja med en trasa. Ingen kan ha torkat mig liknande sedan jag var en liten bebis. Matte var även han lite småskärrad över behandlingen, det fick bli den sista. ^^

För övrigt har jag tagit mig igenom några böcker till. Som tidigare mest valda efter det strama utbudet men hittills har jag tyckt att alla var bra.

Först Alex Schulmans ”Skynda att älska” som Mattias läst innan mig. En fin familjeberättelse med fokus på hans pappa i med och motgångar. Den var både sorglig och komisk och saknade helt det typiska svulstiga författarspråket som Alex inte har. Som en kompliang alltså.

Läste sen ”Smuts” som Mattias också läst innan. Ett familjedrama med verklighetstrogna synvinklar från alla familjemedlemmars håll och som i stort handlar om sexhandel. Vi tyckte att det var en stark feminism som genomsyrade boken och fick vår förklaring när vi såg författarens tidigare böcker som jag blivit rekommenderad att läsa. ”En riktig våldtäktsman” och ”flickan och skulden”. I alla fall en bra bok som tog upp feminismens med och motgångar ur olika vinklar.

”Fyrvaktaren” av Camilla Läckberg var mest i brist på annan läsning. Tog mig igenom den och den var lite spännande på sina ställen, men gillar inte hennes sätt att skriva övertydligt utan att lämna något mellan raderna. Efter halva boken hade jag dessutom kommit på vem mördaren var och resterande läsning var bara en väntan på att få det bekräftat med många omvägar. Dessutom hoppar hon mellan kanske 7 olika historier och så fort de händer något i den ena så hoppar det vidare till den andra. Det gör att i princip ingen historia blir särskilt välutvecklad och efter läsningen var slut hängde det fortfarande lite lösa obesvarade trådar. Men i vilket fall fick hon mig sitta klistrad framför boken tills den var slut, så antar att hon lyckats i alla fall.

Jag tog upp boken och tyckte att jag kände igen den från någonstans. Köpte den och kom sedan på att Lars Ohly beskrivit den som en bok han grät sig igenom i sitt sommarprogram. Av någon anledning la jag det på minnet som en bok jag ville läsa, ”Tätt intill dagarna” av Mustafa Can. Boken är hjärtskärande och gränslöst sorglig. Den handlar om kärleken till hans mamma och försöken att lära känna henne bättre. Historier från deras by i Kurdistan blandas med roliga anekdoter från första tiden som nyinflyttade till Sverige och sorgen när man följer utvecklandet av hennes dödliga levercirros.

Nu håller jag på att läsa ”kvinnorna på 10e våningen” som är någon dokumentärthriller som utspelar sig i Vietnam runt ett sjukhus.  Har inte riktigt kommit in i den än och inte riktigt förstått vad dokumentärthriller innebär. Det står i inledningen att allt viktigt i boken är sant. Vad sjutton innebär det..?! Har det hänt eller inte? Det är i alla fall lite roligt att läsa om sådana vardagliga bestyr man kan känna igen sig i efter Kina och Indienvistelsen.

Sitter på flygplatsen i Doha och skriver det sista nu. Klockan är typ mitt i natten och vi har kanske 8timmar flyg kvar innan vi landar i ett snöigt? Sverige. På flygplatsen i Goa fick vi åka kanske den kortaste bussresan någonsin. Den gick från terminalen ett varv runt flygplanet och släppte av oss på andra sidan, en resa på max 50 meter. Vi och ett äldre svenskt par kunde inte låta bli att börja garva. Vi känner oss klara och grymt nöjda med resan i sin helhet och det ska bli skönt att komma hem och fira jul (:

So long!