Arambol
En indisk myt att spräcka hål på är att de skulle vara närgångna, tafsa och vilja ta kort på stranden. Har inte varit med om något sådant alls. I och för sig kanske Matte skrämmer dem tillräckligt ^^ men alla som velat ta kort har frågat snällt, och det är bara att säga nej, och dessutom aldrig på stranden. Det närmaste antastning måste varit i Kovalam när vi var ute och magsurfade. Jag skull gå in med min bräda och hade vattnet typ i midjehöjd. Det stod en indier någon meter närmare stranden och naturligt gick jag några steg bort ifall det skulle komma en stor våg och kasta brädan inåt. Men indiern följde med i min rörelse och när jag kommit närmare sjunker han liksom ned i vattnet så att bara huvudet sticker upp och när jag går förbi, och har vattnet kanske i lårhöjd, dyker han ned ännu mer och tar med okänd avsikt tag i min vad. Jag knuffade brutalt bort honom bara för att det var konstigt gjort, medan Matte bevittnade det hela från stranden. Hur tänkte han där? Han fick ganska snart klart för sig vad som gällde och efter att han först försökt ljuga om att han inte kunde engelska sjönk han, om möjligt, ännu längre ned i vattnet. Ju längre norr ut vi kom ju mindre unika blev vi bland alla blonda semesterfirare och med det avtog också intresset att fota oss.
Efter Palolem åkte vi upp till Arambol. Det var en otroligt lång och avancerad resa som började med ett tåg som var försenat en timme. När vi väl kom in i vagnen var vi som apor i bur, alla de övriga 40 huvudena i vagnen var riktade åt vårt håll och på allting vi gjorde. Sedan följde tre långa, trånga och svettiga bussturer där vi hela tiden tvekade på om vi var på rätt buss, inte visste var vi skulle av och var totalt oförmögna att göra oss förstådda av de övriga i bussen. Tillslut fick vi gå med all packning i typ tio minuter för att mötas av en strand som inte var en tiondel så vacker som Palolem. Tålamodet sattes på prov när vi fick pulsa runt i den mjuka och för varma sanden i jakt på boende.
Tillslut hamnade vi på Cocks Town där vi bodde i en otroligt basic hydda direkt på marken i princip i restaurangen. På kvällen hade man full insyn i hyddan, gjord av palmblad och toaletten fanns utomhus längre in på bakgården. Redan första kvällen när vi sett Arambols tråkiga nattliv bestämde vi oss för att åka vidare dagen efter. Det fanns discon men där var det bara ryssar, inget illa ment. Det fanns till och med en sportbar. Men för att komma in där skulle man ha dreads, trivas i ett moln av rök och aldrig i sitt liv ha deltagit i någon sport. Fördomarna sprudlar. Ett wannabe hippieställe alltså. Men på något sätt hade även det sin charm så det slutade med att vi blev kvar där några nätter i alla fall. Charmen låg inte minst i den breda och oerhört långa stranden som var som gjort för morgonlöpning.
Dagarna flöt på medan vi spelade fotboll på stranden eller kastade frisbee med killarna på restaurangen som var grymma. Rätt som det var kom det ett gäng kor på stranden som sakta makade sig fram med sitt hundharem runt sig. Då var det bara att stanna upp i spelet och tålmodigt vänta tills de traskat förbi. Helt plötsligt blev det långa eller korta strömavbrott, det gäller hela Indien, och då fick man sitta i ljuset från stearinljuset och vänta, det har helt klart sin charm det också. När 8 drinkar, en pizza och strips kostar 70kr är det svårt att inte trivas (:
