För bra för att vara sant..
13 juni
Idag fick vi veta vad som var för bra för att vara sant med vår lägenhet. Nämligen när agency tjejen kläckte ur sig att det är 40euro i avgift för städning. Hallå?! kan man göra så? Dessutom hade vi redan städat nästan hela lägenheten då vi antog att det var meningen när varenda förråd var fyllt med städutrustning och medel. Riktigt fult. Var inte aktuellt att flytta till ett till boende med dem.
Gick tillbaka till hostelet vi hade försökt få boende på första dagen för att kolla där. Rådet vi fick i turistinformatinen var nämligen att vi skulle följa backen upp och hitta ett "youth hostel" där. Vi börjar smått tro att det heter youth hostel för att ingen gamling pallar backen upp dit. Där var iallafall den asschyssta killen i receptionen gullig och klämde in oss i två dorms kill/tjej. Lämnade grejerna där och tog oss iväg mot nästa vandring. Idag kustvägen Vernazza, som ska vara den vackraste staden enligt många, till Monterosso, den turistigaste staden. Bör ju vara betydligt enklare vandring idag, tänkte vi och funderade på flera rutter. Det glömde vi snart.
Vi har konstant otur med tågen här. Bara tur att vi inte betalar för det, då hade det vart ännu mer irriterande. De går typ en i halvtimmen och vi lyckas alltid missa dem med typ tre sekunder och få vänta den där sista halvtimmen. Idag när tåget kom var det som att den missade stationen och någon sedan drog i nödbromsen. Så tåget tvärnitade i tunneln efter plattformen. Och där stod det sedan, medan vi svettades på perongen och undrade vad som hände. Tillslut gav vi upp och gick för att käka och komma tillbaka senare.
På stationen i Vernazza kom Matte till mig och Matilda som stod i toakön och berättade att vi fått sällskap på vandringen och att hon tänkte följa med oss vad vi än sa. Tjejen, vars namn vi aldrig uppfattade älskade att röka på och kom ifrån Austin, Texas. Hon fick gå under namnet crazygirl. Vi hade inte så mycket att säga till om så hon hängde på oss på vår vandring. Det första hon gjorde var att lyckas hitta en joint på marken på vandringsleden och berättade för oss att i Rom fanns det massa att hitta. Vi hann inte få en syl i vädret medan hon snackade på utan att bry sig om vi lyssnade eller inte. Längs vandringsleden blev vi lite smånervösa när hon höll på att ramla ned för berget från den smala stigen när hon skulle ta kort på en fjäril. När vi stannade och vilade var hon övertygad om att hon kunde överleva ett hopp ned från klippan på 60meter. Jag kollade ned och konstaterade:
"no, you can't survive this"
"yeah, i can. I've done it before in Greece"
"ok, you don't need to proove anything"
Iallafall en riktigt glad och rolig tjej, det var inte förän hon började sno grejer i byns turistshopar som vi började fundera på ifall vi skulle hamna i trubbel för henns skull. Spenderad eftermiddagen på stranden i Monterosso och efter ett tag kilad hon vidare. Meddelade att vi alltid hade en sovplats i Austin och sa att vi ses i Paris sen.
Vi köpte med lite vin och choklad och satte oss på picknick på Via Dell'amore för att kika på solnedgången. Stenarna värmdes upp så sjukt under dagen att de var riktigt varmt att sitta mitt i natten på de utskurna stensofforna längs vägen.
Avslutade kvällen med en sväng till vinkällaren. Kvällens skämt var genomgående om hostelet vi bodde på. För att ha pli på ungdommarna i detta pensionärsparadis har de nämligen satt utegångsförbud efter kl tolv på hostlet. Klockan tolv släcks lamporna på rummen och dörren låses. XD
Dröm sött!
