Ida Larsson

Tisdag 5e januari

 

Jag sitter här i Canberra och skriver. Vi har precis kommit fram till Seppo och Tuulas hus. För första gången sen jag kom till Australien gick jag in i ett riktigt hem. Inget hostel med massa högljudda grannar eller något kallt stort IKEA hus med foton på familjen i ett försök att göra det lite hemtrevligare. Huset ligger på en höjd och från fönstret i köket har de utsikt över hela dalen och bergen långt borta. Det är tyst och riktigt varmt, över 40 grader inlandsvärme. Supermysigt och fint, såhär skulle jag kunna bo.

 

Seppo berättade om branden 2003. De stora skogsbränderna som härjade Australien nådde ända till andra sidan vägen, 10 meter från deras hus, innan den vände. Snacka om tur.

 

Det känns som att vara lite i fjällen med lugnet och bergen. Trotts det är det huvudstaden i det här enorma landet.

 

Nämner man Canberra som resande här i Aussie får man en suck till svar. Det bor 351 000 människor här och det finns inte mycket värt att se om man jämför med jättarna längs kusten. En enorm fontän med 147meter stråle, 6 ton vatten i luften på samma gång och ett parlamentshus som inte hittar någon motsvarighet i hela västvärlden är det vi tänkte bevittna. En del konstiga museer och fin natur finns det, men that's it.

 

Staden upprättades enbart för att Melbourne och Sydney inte kunde enas om vem som skulle vara huvudstaden. De bestämde för att upprätta en ny stad som skulle ligga emellan de två stora städerna.

1911 röstade man, och Walter Burley Griffin från Chicago fick äran att vara arkitekt till hela stadsbygget. Därför är arkitekturen på staden modern med stadskärnan utan liv efter mörkrets infall.

 

Med de fördomarna kommer vi alltså till Canberra. Nu återstår det att se om de bekräftas eller inte.

 

 

 

Hur som helst... Dagen började med en morgon joggning i Sydney. Eller morgonpromenad snarare, eftersom jag lyckats dragit på mig en förkylning av det kalla tåget. Men efter 3 månader i olika klimat, mat och möten med en mängd olika människor, och bara en förkylning är det inget att gnälla över. Vi kilade till Darling Harbour iallafall och kikade runt. Sydney och Melbourne är så lika. De har precis samma saker: En hamn, luna park, imax en botanic garden, ett utkikshus, diverse kända byggnader osv. Det kändes lite som man redan sett allting en gång. Sydney har dock alla backpackers. Melbourne är nice att bo i men inte mycket av en backpackarstad.

 

Appropå det så var det lite kul att se the famous Bondi Beach. Utsedd i år som världens bästa strand. Det var lite som att se Mona Lisa, mycket mindre än man trodde. Felix första kommentar: ”men det här är väl bara en liten del av den? Eller hur?” Men den ligger centralt, blivit känd på tv serier och har vågor och tydligen några hajar också av vad vi hört. Det räcker långt. Även om jag sett heaps av finare stränder än Bondi på resan :)

 

På hostlet snodde jag boken”Gomorra” som står på tur efter fladdermusmannen. Pappa hittade den norska motsvarigheten ”flagermusmannen” som vi andra tyckte passade bra in på honom och hans skinömsande bränna. Det är riktigt kul att läsa boken som utspelar sig i Sydney och Australien, när jag själv är på platsen. För övrigt är idén med book exhange på hostlen riktigt kul.

 

Vi lyxade och dukade fram värsta frukosten på hostlet imorse. Alla kollade avundsjukt. Precis när vi skulle hugga in insåg vi att det uppstått en liten miss i tidsplanen, 15min tills tåget skulle gå. Vi kasta i all scrambled eggs i en påse och löpte skitsnabbt från hostlet till stationen.

 

Väl på tåget, 5minuter till avgång, stod vi och kaxade med några som uppenbarligen satt på våra tågplatser. Efter ett tag insåg vi att det var våra biljetter det var fel på. De gällde inte förrän imorrn. Alltid nått krångel. Vi sa ingenting förrän de skulle komma och ta biljetterna och det var försent för att kasta av oss. Som tur var var konduktören en snäll glad dam med svensk pappa som fixade platser till oss.

 

 

 

Lots of love from Canberra!