Ida Larsson

Tuula och Seppo Guidade oss runt i Canberra under de tre dagar vi var där. Vi kikade på ett museum över Canberras historia och såg jätte fontänen, deras enorma flaggstång och deras fina bibliotek. Seppo tog oss med upp på ett berg en kväll där vi kunde kika utsikten över hela staden. Ett typiskt ”ta med flickvännen upp på berget och kika utsikten över staden i bilen- plats” jättemysigt.

Nu har vi även fått svar på ett mysterium här. Vad sjutton alla cyklar runt med tusen kattstrypare på hjälmarna uppstickande som spröt för. I september har nämligen en väldigt aggressiv och elak fågel precis fått sina ägg kläckta och de skyddar dem till varje pris. Vilket har resulterat i många attacker mot människor och utstuckna ögon! Det tog inte många sekunder innan jag snabbt kopplade en obehaglig fågelattack upplevelse jag själv hade med en stor svart-vit fågel för ett tag sen! Minsann ingen som varnat mig för de :O

Vi hälsade på Gill och Jouku en dag och var ute och käkade. Höjdpunkten var när en förvirrad pappa berättade om koalorna (kookaburrorna) som slog paddorna i marken tills de tappade skinnet och sina testiklar (giftkörtlar). Tror aldrig Seppo kommer glömma det ^^

Jag och pappa var ute och morgonlöpte upp på ett berg i värmen och fick genast sällskap av fyra kängurus. Tänk om det var så mysigt med morgonlöpning hemma. Då skulle det knappast vara några problem :)

En kväll kom Lena och hämtade oss. Vi åkte en bit utanför stan till deras nya hus på landet.

På vägen stannade vi vid Jenny och Hugos (deras föräldrar) grav. För ganska precis 50 år sen åkte de med sina 8 barn från Finland, genom hela Europa, och sen med båt hela vägen till Australien för att bosätta sig i Canberra. Numera är de runt 70 st. Stor släkt!

Vi såg också ett helt fält med kängurus på vägen. Såg ut som en hel hög med rådjur typ, lätt över 100st.

Lena och Pat hade en riktigt fin och stor gård med både hund, fåglar och hönor. Dessutom gjorde de sitt eget vin, odlade alla grönsakerna utöver sitt jobb. Resterande släkten suckade och undra var de fick all energi ifrån. Det låg ännu högre upp än Canberra och det blåste riktigt kallt.

De bjöd på egenfångad fisk och egen odlad potatis. Tänk om man skulle bli så duktig.

I canberra hann vi även med att träffa Seppo och Tuulas son och hans familj, som mamma och pappa träffade när han var ca fem år för 25 år sen. Vi hann även med att leta efter stjärntecknet Southern cross. Som vi tyckte att man måste ha sett när man är i Aussie. När den tom finns med på flaggan. Dock var det molnigt så det sket sig lite.

Jag hann även se en levande possum för första gången här, vilket var konstigt eftersom de kryllar av dem i Melbourne medan de är ovanliga i Canberra. Iallafall klättrade det läskiga djuret runt i en teleledning utanför huset. Som en stor råtta!

Den 8e, fredag morgon skjutsade Seppo oss till tågstationen och en lång resa med först buss och sen tåg väntade innan vi skulle komma hem till mig i Melbourne!

Gillar Canberra rätt mycket :) verkligen ingen backpackerstad. Men börjar man närma sig pensionsåldern kanske en lugn fin stad som denna skulle sitta bra.