Kris i vårt paradis!
Söndag 4 april
Sofia igen!
Nu ska jag berätta om de 2 mardrömsdygnen. Fredag morgon traskade vi glada upp och åt en sedvanligt dyr frukost eftersom vi visste att vi direkt efteråt skulle ta ut de pengar vi fört över kvällen innan. No money! Vilket skämt! Vi smågnällde lite, men visste ju att pengarna skulle trilla in på lördag så det var inte panik på riktigt. Vi hängde på stranden, träffade Jakob och Claude och insåg att vi satt på samma restaurang som några Köpingsbor. Med andra ord var vi bara lite oroliga.
Mot kvällen började känna mig dålig så jag sov medan Ida partade på egen hand.
Lördag morgon vaknade jag upp med värmeslag. Kokhet och iskall med feber och huvudvärk. Och värst av allt: INGA PENGAR. Nu var vi ledsna på riktigt. Jag kände mig extra deprimerad för jag var sjuk och om Ida inte var deprimerad innan så blev hon det när vi var tvungna att äta 50 baths äckelris till varje måltid. Det gick så långt att vi började fundera på att dumpa våra backpacks hos Hannes och sova på stranden. Men tack och lov efter att ha skickat lite nödraketer hemåt lyckades min älskade bror fixa en överföring på 2000, så nu klarar vi oss i alla fall till tisdag. Men shopping, utflykter och rejäl mat kan vi glömma.
Hur som helst, på kvällen trodde jag att jag skulle avlida. Jag var varm som en kamin och det brände på hela insidan. Duschade kallt och ställde mig att torka i 16-gradig AC men var ändå lika het. Så Ida fick bege sig ut på egna äventyr igen, medan jag låg och pep och kollade på film. Halv 1 panikbultade det på dörren och utanför stod Ida och hoppade, kved och bet sig i handen. ”Shit nu har hon blivit våldtagen, rånad och jagad ända hem” tänkte jag. Men det var bara ett helt vanligt fall av Extrem Kissnödighet.
Idag har också blivit en snålis-dag. Lite strand och så. Vi har insett att man inte raggar lika raffinerat här på Phiphi som på Phangan. Där var det humor, charm och samtal, här råkar vi återkommande ut för pinsamma: ”Vad är klockan?” ”Nästan ett” ”Eeeeehhh okeeej...*kommer inte på nåt mer att säga*”
Well well, nu ska vi börja tagga till för kvällen. Cred till Ida och mig som lyckat få till så många High-five-moments under de här dagarna trots att vi stått på ravinens brant! :D
