Ida Larsson

Söndag 18 april

 

tjenis

 

sitter utanför vårt rum och svettas med datorn. Tyvärr är det varmare inne i rummet. Att åka från Patong och landa på Koh Tao var en ekonomisk chock. Här bor vi i ett basic rum med fan för 800bath.

 

Gårdagen kändes som en vecka. Vaknade på morgonen och var grymt sugen på att ligga kvar i vårt mörka svala rum hela dagen. Planen att ligga på stranden på morgonen innan vi åkte var ganska körd då ingen vaknade av alarmet.

 

Investerade i superåksjukepiller och virrade totalt bort mig i det stora ”garage” som tusen försäljare trängdes i och försökte pracka på mig varor. Är det någon dag de har chansen att lura mig så var det då. Eftersom det är totalt omöjligt att hitta något ställe som säljer frukost på Patong så tvingade jag i mig några 7eleven yoghurts och en läskig kycklingburgare.

 

Kl ett bar det iväg i minibussen som vi trodde skulle ta oss till den stora bussen, fel av oss. Den körde hela vägen till Surat Tani där vi skulle spendera åtskilliga timmar i väntan på färjan. Som tur var blev vi totalt utslagna av åksjukepillrena och sov konstant de fyra timmar som resan tog i den svettiga trånga minibussen. De få gångerna jag vaknade till höll jag på att dö av panik där jag satt i bilen utan bälte i spöregn och en liten thai som körde gasen i botten slingrandes mellan bilarna.

 

Väl framme i Surat Tani fick vi ett ekonomiskt bakslag. Jag saknade 4 – 5tusen bath och Hannes 5000. Det händer ju inte... Har rest så länga att man blir bekväm och naiv. ”Det har ju inte hänt något innan” Första gången jag reser utan att ha pengarna på mig. Ett tips för framtida resande! Det var bara vårt eget fel. Hoppas thaien köper nått fint till sin familj (Y)

 

Nattfärjan var en söt liten träbåt med två våningar respektive med 1,5meter till tak. Längs väggarna låg madrasser med bredd på en halvmeter inklämda sida vid sida längs hela väggarna, och ovanför varje bädd stod ett nummer. Mysigt, samtidigt som man fick jobba mot klaustrofobin och känslan av att vara en fånge.

 

Efter en Johan Falk rulle inledde vi med ännu ett åksjukepiller och sov gott med öronproppar sen 6-7h långa resan.

 

Morgonen var hemsk. Varje nytt ställe innebär en ny pir med tusen ivriga taxichaffisar och hotellraggare, tryckande hetta, tunga väskor och total förvirring. Det tog ett tag innan vi förlikade oss med den nya prisklassen och hittade ett ställe vi gillade.

 

Hannes sa att backpackers var det värsta han visste, och efter en halvdag delade de platsen med dykare ^^

 

En välförtjänt powernap medan vi slogs om fläktens tillfälliga svalka resulterade i att leta nytt boende. Hj tog ansvaret så imorrn flyttar vi nog igen.

 

Koh Taos strand är mysig och kantad av restauranger med wifi och longtail båtar. Botten är täckt av sjögurkor och korallrev och vi försökte med skräckblandad förtjusning snorkla runt lite innan vi la oss i vattenbrynet på den potatismjölsmjuka sanden.

 

”Glöm att ni har en dotter” är färdigläst och rekommenderad, även om den kändes lite seg och tycktes upprepa sig ibland. Nu ska jag på allvar ta tag i min nyinköpta bok ”the beach” when in thai...

 

Nu blir det en fruktdrink på stranden i solnedgången :)

 

Det finns otaliga fireshows, mysiga restauranger och filmer att se. Hoppas på en lugn kväll med min man Joel Kinnaman.

 

Puss och Kram :) Saknar er.