Ida Larsson

Måndag 14e december

Kändes som min födelsedag när jag vaknade upp i morse. Anledningen var att Valeria kvällen innan sagt att hon behövde hjälp hela morgondagen fram till klockan två när de skulle åka. Hon skulle väcka mig när hon behövde hjälp. Ett strategiskt drag av mig. Antog att jag skulle få sova längre om hon skulle väcka mig än om jag fick en tid att gå upp.

09.15 kom hon in på mitt rum med ett försiktigt ”Good morning Ida”, som numera räcker för att få mig att vakna. Hoppas verkligen det blir ändring på det när jag kommer hem.

 

Strax efter kommer Martina inspringande med ett paket till mig

”wow thanx, what a perfect way to wake up”

innehållande, 2 par hörlurar till min ipod (Y), tågbiljetterna till resan, och diverse underbart svenskt godis.

 

Marta kom och skulle städa, vi insåg att vi var minst lika, om inte mer, exalterade över att familjen skulle iväg. Kändes som vår egen semester. Vilket det i mångt och mycket även innebar ^^ …

Marta gav mig en liten söt porslingsängel

”Din skydsängel, ha med det vart du än åker och ställ den brevid sängen så ska den vakta dig”

Hon är så söt (: Kommer sakna henne.

 

Väntade till allra sista sekund med att ge min lilla julklapp jag köpt till familjen. Anledningen var att de inte skulle hinna ge nått sista minuten kraffs de hittat bara för att ge något tillbaka. De är såna som skulle kunna ge ett tomt mjölkpaket och fortfarande vara nöjda för att de gett något. Jag gav min svenska kokbok från ikea en halvtimme innan de skulle med taxin. Då löper Valeria upp på övervåningen och några minuter senare kommer hon ner med ett slarvigt skrivet julkort på dålig engelska och en julklapp till mig. Och så ser hon jättenöjd ut. Helt otroligt.

 

Innehållet: En biege, förliten, t-shirt med ett tryck av några grottmänniskor och med texten ”Argentina” Visste inte om jag skulle skratta eller gråta ^^

 

Preciiis som jag sagt att det skulle bli ^^

 

Miguel letade iallafall fram massa turistböcker till mig och sen fick jag betalt för helgens jobb och för de fem timmar jag jobbat idag! Vilket jag inte räknat med :) glad överaskning.

 

Och så var dem iväg och allt blev lugnt! Äntligen! Hur länge har jag inte väntat på det här

 

Kika lite webtv och låg ute i solen och läste ett tag. Gud gillar mig. Det ska bli toppenväder nästan hela veckan. Efter att det vart dåligt så länge :D underbart!

 

Passade på att göra lite postärenden. Vilket tydligen hela Brighton hade tänkt göra idag. Köade hur länge som helst. När jag kommer fram ska jag skiva under nått formulär. När jag kommer fram nästa gång så måste jag ha pass också :O Och så helt plötsligt blev det bråttom igen :O Löpte hem kastade mig in och hämtade passet, kastade mig på cykeln och låste fast den vid första lyktstolpe. Helt svettig och med ett dovt ”noooo” kastade jag mig in under porten som de höll på att hissa ner för dörren. Alla kollade. Men jag hann.

Deras metod att stänga porten så inga fler kunder kunde komma in var väldigt effektiv. Dock stod vi 15 pers inlåsta på posten och kunde inte komma ut. Kändes sådär genomtänkt.

 

Kändes lite vemodigt när jag insåg att det kanske var sista gången jag cyklade den långa vägen till Hampton.

Mitt sista gympass visade sig vara en blandning av dans-aerobic och way för avancerade styrkeövningar.

”ha step up brädan på tvären sen mattan över och så lägger ni er på rygg med böjda ben och en dumbbell på foten..” osv Tror det förklarade att antalet deltagande var 5 tappra. Eller så berodde det helt enkelt på det fina vädret.

Iallafall var jag glad att Body Blitz inte var nån höjdare, eftersom jag inte gått på nån innan.



<3 Tuddles!