Ida Larsson

Tisdag 22a december

 

Nu måste jag oundvikligt börja korta ned på inläggen. Eftersom varje gång jag skriver sitter jag inne på ett internet cafe och stressar för att hinna göra nått innan de dyra minuterna försvinner helt. Felix och mamma läser tidningen, pappa skriver mail och berättar att allt mot förmodan har gått skitbra och att vi hittade varandra utan större problem ^^ Själv sitter jag här o nördar :) Vädret är varmt och soligt och vi kämpar oss mot stationen med väskorna. Där ska jag lösa in min biljett och i eftermiddag åker vi vidare mot Brisbane med nattåget :) Ska bli gött o ha lite sällis den här gången!

 

Nu är kaffet slut och snart internet minuterna också såå..

 

Bilder kommer såfort jag kan lägga in några ^^

 

So long från familjen Larsson i ett soligt Sydney!

 

 

Pappa dras alltid till matställen där det är helt tomt, medan vi andra tänker att det måste finnas en anledning till deras brist på kunder. Turkoz, tror jag bestämt stället hette. Nånstans där känner man ju att man redan letar vidare.

Modiga pappa och Felix gav sig på känguruhamburgargarna. Är det så som Felix fruktar att vi lämnar det här landet utan att ha sett en känguru, vet vi iallafall vad de smakar. Sådär!

 

Och så satt vi på tåget som skulle ta oss upp till Brisbane. Det var skönt att komma in i den luftkonditionerade vagnen. Det var även skönt att slippa sitta brevid helt främmande människor den här gången. Bara 13h kvar...

 

Tågresan gick bra. Ungefär halvvägs stannade vi och fick ta luft. Det molniga och gråa vädret visade sig vara 35grader varmt och tropiskt kvavt. Pappa satte igång stretchandet och genast kommer de omtänksamma australienarna fram ”are you alright mate?” de vänjer sig nog snart ^^

 

Lite action blev det när helt plötsligt hela tåget släktes ner. Alla konduktörerna kom springande med röda lampor och lös i alla vagnar. Strömavbrott tänkte vi.

Senare fick vi reda på att det var larmet när någon röker på toaletterna. Tåget släcktes ner och konduktörerna letar från ett varsitt håll för att lokalisera var röker kommer ifrån. Böter och avkastad i aussies outback för att så småningom bli äten av erimitstackarna är straffet.

 

Ju längre tågresan gick ju fullare blev gänget längst bak i vagnen. Halva vagnen var full med barn som ville sova vid tio men inte kunde eftersom en tant satt och skrek. Tyckte så synd om den fulla tantens ungar. Ett på natten pustade vagnen ut när de ÄNTLIGEN hoppade av!

 

 

Hela natten var likadan. Man somnade till för att vakna till en halvtimme senare med sovande ben, värk i nacken och stel rygg. Somnade om efter ett tag på ett nytt mysko sätt som kändes bra för tillfället för vakna upp snart igen.

 

Det som lättade lite på stämningen var den otroligt söta lilla pojken som satt framför mig och pappa och pratade med oss och kikade nyfiket på allt vi gjorde.

Jätte glad och snäll i hela 13h. Vilken kille! Tänkte adoptera honom eller eventuellt kidnappa honom. Men familjen hade tyvärr hoppat av när jag vaknade nästa gång.

 

Halv sex förberedde vi oss för att hoppa av tåget. Eftersom vi var lite oense om tidszonerna var vi en timme fel. Så vaknade en timme tidigt i onödan.

Fortsättning följer....