Familjekram

Måndag 21 december.

 

I skrivandets stund sitter jag inne på en Tribal Travel och väntar på min egen familj :D helt underbart! R till och med lite nervös. ^^ Har precis hittat till Formule 1 hotel som vi ska sova på inatt.

Har spenderar förmiddagen på ett internetfik och i Hydepark o käka frukost o läsa. Natten i mitt 16 mixed bed dorm, gick skitbra. Människorna var as sköna. Unga, flest tjejer. Kändes som man var på läger eller i lumpen, fast alla hade skön chill backpackar stil.

 

Satt i Hyde park och funderade på hur jag skulle få tag i min familj och vad jag skulle göra hela dagen. Hade ingen aning om när de skulle komma. Så drog in till ett internet cafe precis brevid hostlet som jag bodde på och kikad om jag kunde hitta nått i de gamla mailen vi skrivit. Helt omöjligt! Hade elva sidor med mail XD...

Checkade ut från hostlet och käkade frulle i hydepark. När jag satt där ringde pappa och berättade att de hade landat! Så jag letade reda på hotelet och nu sitter jag här. De lär ha rejält med jetlag stackarna. Jag var inte normal på tio dagar när jag kom hit. Vädret är kokande! Svin varmt. Otroligt varmt i rummet inatt också, utan aircondition!

 

Mer senare (: …. so long!

 

 

 

Så jag hittade min familj! De var välbehållna om än slitna efter den långa resan och väldigt bleka ;) Dusch på rummet var inte helt fel. Sen blev de lunch på en vietnamesisk restaurang som pappa röstade stenhårt på. Vi andra tyckte det var mystiskt att det var enda stället på hela gatan som inte hade en enda gäst. Maten var helt okej och vi har inte blivit magsjuka, än iallafall!

Kikade runt i Royal Botanic Garden och kilade till Australiens mest kända byggnad. Operahuset. Förväntningarna var höga. Visst det var häfftigt att se. Been there, done that ^^

Gick in och kikade men kände oss lite malplacerade med karta, magväska och sandaler. Det var någon föreställning på g och alla gick runt med coctailklänning, kostym och champagneglas.

 

Käkade glass och försökte få bilder på flying fox i träden. Gick sådär.

Det mest dramatiska dagen hade att erbjuda på, var ändå när pappa skulle proppsa på att det var myyycket bättre att ta trappen istället för hissen.

Lyckades bli instängd i trapphuset utan handtag, den tjocka killen i receptionen kom till undsättning. Sen funderar vi även på att skriva vårt rums nummer på hans arm, utan att gå närmare in på detalj ^^


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0